Inte giftastypen
Frida Hyvönen skriver låtar om vardagliga och existentiella absurditeter. Nu har hon gift sig, trots att hon tycker att det är att föregå med dåligt exempel.
På genombrottsskivan deklarerade Frida Hyvönen att hon inte är giftastypen och att fria till älskaren vore absurt. Nya låten »Gold« handlar istället om hur hon och den blivande maken låter tillverka sina ringar.
Har du ändrat inställning till äktenskapet som idé sedan förra skivan?
— Jag är verkligen inte giftastypen. Det stämmer fortfarande. Men jag var absurd nog att ställa frågan. Jag håller inte fast vid principer för sakens skull. Jag litar väldigt mycket på mina ingivelser och mina känslor.
— Det är lätt att se på äktenskapet som underkastelse. Att gifta sig är verkligen att föregå med dåligt exempel. Jag kan förstå att folk som hört den första låten tror att jag gör en kompromiss och ger upp. Men så är det inte i mitt fall.
Var befinner du dig i din feminism just nu?
— När jag blev medveten om feminismen, började jag fundera över min egen könsidentitet. Under perioder kände jag att min kropp skulle förskjutas. Jag hade en period när jag helt och hållet gick in i att jag var en homosexuell man och det ena och det andra…
— Men den senaste tiden har jag funderat på hur jag helt och hållet kan vara en sexuell och en tänkande varelse på en och samma gång. Hur ska jag förhålla mig till min kvinnliga kropp och det här med barnalstrande där man så abrupt blir kvinna?
Låten »December« handlar om en abort. Finns det en politisk aspekt av att skriva en sådan text?
— Det var en politisk akt att skriva den. Jag kände att det här kanske är lite väl magstarkt, men vad fan ska det vara så för egentligen?
— Jag ville beskriva händelseförloppet väldigt sakligt, där känslorna bara finns mellan raderna. Precis som att ingå ett äktenskap är att genomgå en abort en märklig, exceptionell och absurd situation.
Text Rasmus Malm
