Om några veckor brakar årets politikerfestival igång; Almedalsveckan på Gotland. Rätten till fri abort brukar inte ifrågasättas så ofta i Sverige, men i år vädrar debatten morgonluft. På ett seminarium under veckan ställs frågan om det »finns plats för andra uppfattningar än majoritetens i abortdebatten?«. När Socialstyrelsen presenterade årets abortstatistik var rubriken »Tonårsaborterna fortsätter att minska« medan den kristna tidningen Världen idag vinklade på »Ingen minskning av aborterna i Sverige«.
Sverigedemokraterna kritiserar RFSU:s hållning att abort »endast är en fråga om kvinnans rätt till sin kropp« och kallar Sveriges nuvarande lag, som innebär fri abort upp till vecka 18, för »extrem«. I WHO:s nya riktlinjer för säkra aborter konstateras att veckogränserna varierar mellan olika länder – mellan 12 och 24 är det vanligaste. Men handlar det egentligen om veckor och dagar? »Abort är inte det viktiga, det viktiga är att ha kontroll över sin reproduktion och att bara få barn när du själv vill« säger Sylvia Stengle till Ottar i detta nummer. Hon har jobbat på abortklinik sedan början av 70-talet och är en av dem som vi träffade på vår resa i USA i våras. Där försvåras kvinnors möjligheter att ha makt över sina liv av att aborträtten ständigt är under attack från konservativa krafter.
»I USA försvåras kvinnors möjligheter att ha makt över sina liv av att aborträtten ständigt är under attack från konservativa krafter.«
En stor del av USA:s kvinnor har inte tillgång till den vård de har rätt till, trots att abort varit lagligt i snart 40 år. Många av dem vi träffade, inte minst vårdpersonal, såg Sverige som ett föredöme och sa att de skäms över den amerikanska politik som är fixerad vid att inskränka kvinnors rätt till abort och preventivmedel.
Att det är värre på annat håll betyder dock inte att vi kommer att sluta granska sexualpolitiken i Sverige; diskriminering, hatbrott och bristande tillgänglighet är verklighet för många. Och att Ottar faktiskt är viktig för er läsare har vi fått bevis på genom den undersökning som sammanställts under våren. Det är jättekul att så många av er är nöjda med tidningen! »Viktig och nödvändig« som en person uttryckte det. Samtidigt finns det läsare som till exempel vill se mindre bevakning av hbtq-frågor. Ottar har inga planer på att gå i den riktningen, men vi vill gärna ha mer av era synpunkter, både i papperstidningen, på Ottar.se och i sociala medier – hör av dig!
Text Carolina Hemlin och Kristina Lindquist, Ottars chefredaktörer
