Backlashen kring transfrågan är farlig
Ottars chefredaktören om hur medierna har ett ansvar för att debatten blir saklig, kunskapsbaserad och att transpersoner själva får höras.
Sverige har aldrig varit bäst i världen på transpersoners rättigheter. Men fram till 2018 gick det framåt. Kravet på sterilisering vid byte av juridiskt kön togs bort 2013, en statlig utredning om transpersoners livsvillkor presenterades 2017. Sverige blev först i världen med att ge skadestånd till de som blivit tvångssteriliserade, och regeringen lade fram förslag på en ny könstillhörighetslag. Det fanns hopp!
Sedan hände något. Våren 2019 sändes Uppdrag Gransknings första hårdvinklade program om transvården. Efter det har debatten rasat på, och plötsligt tycks alla ha en åsikt om rätten till könsbekräftande vård. Könsdysfori ses av vissa som en trend, och transvården som ett medicinskt experiment. Transkritiken finns inte bara i Sverige, tvärtom avslöjade Ottar förra året hur radikalfeminister, föräldragrupper och kristna konservativa förenas och mobiliserar internationellt.
»Effekten har blivit att progressiva politiska förslag blivit liggande och att transpersoners rätt till vård ifrågasätts, och stoppas.«
Precis när diskussionen började lugna ned sig släpptes Kajsa Ekis Ekmans Om könets existens. I boken, som kritiserats för otaliga faktafel, ifrågasätter Ekis Ekman att begreppet könsidentitet överhuvudtaget existerar. En av de mest utsatta grupperna i samhället får sina liv teoretiserade, återigen ifrågasätts transpersoners existens. På kultursidor och i tv-soffor diskuteras huruvida Ekis är rätt ute eller inte. Men var finns fakta om transpersoners livsvillkor, och kunskapen om vården?
Backlashen vi lever i nu är tydlig, och farlig. Effekten har blivit att progressiva politiska förslag blivit liggande och att transpersoners rätt till vård ifrågasätts, och stoppas.
Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter. Medierna har ett ansvar för att debatten blir saklig, kunskapsbaserad och att transpersoner själva får höras. Politikerna måste fullfölja arbetet för en lagstiftning som förbättrar transpersoners livsvillkor, och vården måste stå upp för rätten till livsnödvändig vård.
Backlashen måste snart vara över. Något annat är inte rimligt.
Ida Måwe och Carolina Hemlin
Ottars chefredaktörer
