På jakt efter förlorad sexualkunskap
I landet där världens mest kända sexmanual skrevs för tusentals år sedan är det idag tabu att prata sex. Men en prisbelönt dokumentärfilm bryter ny mark i Indien.
Kama Sutra, det klassiska indiska verket om kärlekskonsten dateras till cirka 200-400 år efter Kristus, och beskriver »de 64 olika sätten att älska«. De flesta av positionerna finns detaljrikt avbildade i form av erotiska skulpturer på några av Indiens mest berömda tempelväggar. Allra mest kända är de i Khajuraho, i mellersta Indien.
Dagens indiska samhälles syn på sex präglas av en helt annan prydhet. Det rynkas på näsan åt kärlekspar som visar sin ömhet offentligt, och sex innan äktenskapet är inte att tänka på för många. Inte heller förekommer sexualundervisning på skolschemat. I storstaden Calcutta, drygt hundra mil öster om Khajuraho, satt Kaushik Mukherjee och kände att han ville gå till botten med den ambivalens kring kärlek och sex som råder i Indien.
– Jag hade alltid känt mig perplex. Medelklassfamiljer som min undviker att beröra den mest centrala saken i livet. Men jag hade en vag idé om att det fanns visdom i Indien, att det fanns en muntlig tradition. Jag ville ta reda på mer om den här kunskapen. Det var därför jag gjorde filmen, säger Q, det namn han använder som regissör.
I dokumentären »Love in India« samtalar Q med släkt och vänner om kärlek och intimitet. Han vänder sig till transsexuella dansare och porrkonsumerande studenter med samma funderingar. Han söker sig ut på landsbygden för att tala med mystiker och anhängare till hinduismens mest älskade kärlekspar, guden Krishna och hans Radha. Som en spegel av mytologin vänder dessutom Q kameran mot sig själv och sambon när de älskar.
»I Indien finns en dikotomi: sexualitet används för att locka till konsumtion, samtidigt som folk på det personliga planet lever under många förbud.«
Efter att ha haft premiär på kanadensiska festivalen Hotdocs bjöds »Love in India« in till flera andra festivaler, bland andra Berlin Porn Film. Men den största överraskningen fick Q när filmen hemma i Indien, vid National Film Awards 2011, utsågs till »bästa film om familjevärderingar«.
– Vi trodde att det var ett skämt när vi fick höra det, skrattar Q, men sen fick vi brevet från kulturministeriet och efter det beslöt någon att filmen skulle visas på tv också. Nu talas det om att man vill använda den ute i skolorna som diskussionsmaterial – det vore hur coolt som helst!
Vad hade producerats på det här området innan i Indien?
– Ingenting alls. Och den bristen är väldigt farlig nu när Indien blivit ett så modernt land. Om man med modernism menar konsumism. Här finns en dikotomi: sexualitet används för att locka till konsumtion, samtidigt som folk på det personliga planet lever under många förbud.
Tycker du att din film bidrar till att göra folk mer upplysta om sex?
– Det var faktiskt aldrig min avsikt. Men »Love in India« släpptes till slut i handeln i och har sålts i mängder, även blivit piratkopierad och nedladdad. Det verkar finnas ett behov på grund av den rådande informationsbristen, speciellt bland unga människor. En tjej skrev ett långt mejl till mig om sin vagina. En annan tjej hade bråkat med sin kille, för han tog illa vid sig att herren Krishna förekom på det sätt han gör i filmen. Den skapar debatt.
Även efter sin prisbelönta dokumentär har Q fortsatt att utmana. Just nu sitter han och slutredigerar en spelfilm som är en uppdatering av en känd pjäs av Indiens nationalskald, Rabindranath Tagore. I det här fallet har den klassiska pjäsen fått en touch av dragshow à la musikalfilmen »Rocky Horror Picture Show«.
Sujay Dutt
Bild: Officiell pressbild
Läs mer