Älskade, hatade hormoner!

Själva ordet hormon kommer från grekiskan och betyder ungefär »sätta i rörelse« och det är precis vad hormonerna gör. Sätter i rörelse. Det är molekyler som skickas ut i blodet till olika celler och påverkar livsviktiga processer som ämnesomsättning, tillväxt och sömn. Men rörelsen är inte bara biologisk.

– Jag ser hormonerna som budbärare och budskapet de för med sig är både biologiskt och kulturellt, säger Celia Roberts, professor i genusvetenskap vid universitet i Sydney som forskat om hormoner ur ett sociologiskt perspektiv sedan 1990-talet.

De senaste hundra åren har hormonerna haft en central roll i förståelsen av vad kön är. De har använts för att förklara egenskaper, beteenden, känsloliv och begär.

– Vad de tillskrivs för mening varierar genom historien och i relation till kulturellt sammanhang, säger Lisa Raeder som är doktorand i folkhälsovetenskap vid University of Edinburgh och studerar hormonella preventivmedel i förhållande till normer kring kön och sexualitet. Hon fortsätter:

– Den till synes enkla frågan »vad är hormoner?« är otroligt svår att besvara eftersom det beror på vilket perspektiv man har.

Hormoner är så könspolitiska som en liten molekyl någonsin kan bli. De har bland annat backat upp argument kring att kvinnor är mindre pålitliga, att de är skapta för omvårdnad och moderskap, men inte för ledarskap.

Och medan kvinnor fortfarande dras med nedsättande epitet som klimakteriekärring och PMS-häxa beskrivs de testosteronstinna männen som oregerliga i sin aggression.

– Det finns väldigt mycket åsikter och myter om hormoner men inte mycket är grundat i vetenskap. Paradexemplet är testosteron, säger Stefan Arver som är docent och hormonläkare, specialiserad på män, vid Karolinska Universitetssjukhusets ANOVA (Centrum för Andrologi, Sexualmedicin, Transmedicin).

Just testosteron fungerar ofta sommetafor för en stereotyp manlighet, synonymt med »macho«. Något som Stefan Arver fnyser åt. Vi ska återkomma till det.

»Äldre män, från 70 år och uppåt ungefär, har högre östrogennivåer än kvinnor i samma ålder.«

Angelica Lindén Hirschberg, professor

Det finns ett femtiotal olika hormoner, signalbärare som samverkar med varandra och med nervsystemet och som mer eller mindre påverkar vad som sker i våra kroppar. Men de åsikter och myter Stefan Arver nämner berör främst om områdena kön och sexualitet, om de hormoner som är i rörelse när könsorgan bildas och könsceller produceras.

De mest kända könshormonerna, testosteron och östrogen, har fått stå som symboler för de binära könskategorierna där testosteron kallas manligt hormon och östrogen kvinnligt. De styr bland annat bröstutveckling, skäggväxt, muskeltillväxt och fettsammansättning – det som formar våra kroppar under puberteten, och de är avgörande för reproduktionen.

Men både Stefan Arver och Lisa Raeder vänder sig mot benämningen kvinnligt och manligt hormon:
– Det är hormoner som finns hos oss alla, de är en del av biologin. De är inte heller motståndare utan kan samarbeta i olika processer, säger Stefan Arver.

I hormonforskningens linda trodde man att testosteron endast fanns hos män och att östrogen var reserverat för kvinnor. Nu vet man att det inte stämmer – även om nivåerna skiljer sig åt markant under den så kallade fertila perioden.

– Det finns individuella variationer som utmanar den här typen av kategoriseringar. Att köna ett hormon är inte heller neutralt, det för med sig så många värderingar, säger Lisa Raeder.

Celia Roberts menar att det överhuvudtaget inte är meningsfullt, att hormoner snarare möjliggör stora variationer än låser in oss i kategorier.

– Precis som att vi är både biologiska och sociala samtidigt. Det kan vi inte heller dela upp, säger hon.

»De som lider av svår PMS har generellt inte avvikande hormonnivåer, utan är mer känsliga för hur hormonerna påverkar signalsystem i hjärnan.«

Hormoner låter sig inte paketeras eller förklaras enkelt, oavsett om perspektivet är naturvetenskapligt eller samhällsvetenskapligt. Att dra slutsatser av hormonnivåer är också vanskligt, förklarar Angelica Lindén Hirschberg som är professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska Institutet.

– Att mäta hormonnivåer i blodet är lite som att undersöka en »black box«. För vad som sedan sker i hjärnan, vilken effekt som hormonerna får, det är en helt annan sak.

Hon tar PMS, premenstruellt syndrom, som exempel. De som lider av svår PMS har generellt inte avvikande hormonnivåer, snarare är de mer känsliga för hur hormonerna påverkar signalsystem i hjärnan.

Hormoner är inte statiska, de fluktuerar konstant, påverkas av vår omgivning, och förändras över tid.

– Äldre män, från 70 år och uppåt ungefär, har högre östrogennivåer än kvinnor i samma ålder, säger Angelica Lindén Hirschberg.

Det hänger ihop med att testosteron kan omvandlas till östrogen. Samtidigt som klimakteriet innebär att östrogenproduktionen hos kvinnor sjunker dramatiskt. I takt med det förändras också kroppens utseende – muskler, fett, hårväxt – och vi blir alla alltmer »lika«.

Men det som gör hormoner så politiskt laddade handlar mer om det vi inte ser, betydelsen för vårt känsloliv, sexualitet och beteende – skärningspunkten mellan biologiskt och socialt kön, det som präglat den feministiska kampen under årtionden.

– Vi vet att hormoner har viss betydelse för både könsuttryck och sexuell läggning, säger Stefan Arver.

»Testosteron är ett socialt hormon som snarare gör män lugnare, definitivt inte aggressiva och våldsamma.«

Han berättar om det han kallar »naturens experiment«, till exempel medfödda sjukdomstillstånd som då ett foster med XX-kromosomer utsätts för mycket höga nivåer av testosteron under fosterstadiet.

– I den gruppen är det vanligare med samkönade relationer. De utvecklar också ofta ett annat lekmönster än andra flickor, säger han.

Däremot finns det inte några belägg för att hormoner påverkar beteende eller sexualitet när de tillförs i ett senare skede i livet – vilket har studerats i samband med olika hormonbehandlingar.

Och de föreställningar vi har om till exempel testosteron som bärare av aggressivitet och våld stämmer helt enkelt inte.

– I djurstudier har man sett att råttor blir aggressiva av testosteron och sedan har det översatts på människor. Men testosteron är ett socialt hormon som snarare gör män lugnare, definitivt inte aggressiva och våldsamma, säger Stefan Arver.

Vi är alla hormonella, i meningen påverkade av hormoner och deras samspel med omvärlden. Men i den könsbinära uppdelningen betraktas kvinnokroppen som långt mer hormonell än mansditon. Det finns dels biologiska förklaringar – menscykel, graviditet och klimakterie innebär stora hormonella förändringar. Men det är också en fråga om tolkning – och om politik.

– När man pratar om kvinnor som hormonella antyder man att det finns en hormonell obalans, men frågan är i förhållande till vad? säger Lisa Raeder.

Hon menar att vi genom att köna begreppet hormonell skapar en norm för hur kvinnor ska vara, vad som är balanserat och förväntat, och om den inte uppfylls måste den rättas till med behandlingar som till exempel p-piller eller antidepressiva mediciner vid PMS och hormonbehandlingar i samband med klimakteriet.

– Problemet är inte att man behandlar hormonella besvär hos kvinnor, utan att det specifikt tillskrivs kvinnokroppen att vara hormonellt problematisk.

Här kommer också pengarna in. Hormoner är en guldgruva för läkemedelsindustrin.

– Det är preparat som i vissa fall marknadsförs inte bara med att de kan förbättra livskvaliteten för kvinnan, utan också göra det enklare för hennes kollegor, partners och barn. Vi ska uppnå en hormonell balans för att vara funktionella och produktiva utifrån de ramar som finns i samhället, säger Lisa Raeder.

Och det är inte bara läkemedelsindustrin. Hormonpreparat som utlovar en »normalitet« eller »balans« finns det också gott om inom det som kallas hälsokost. Men finns det en balans att eftersträva?
– Nej, säger Celia Roberts, föreställningen om en perfekt balans är en fantasi, en dröm.

Anna Dahlqvist är frilansjournalist och författare

---

ENKÄT

Linda Pour Mozaffar, 39 år, lärare.

»Det kan märkas på flera plan och handla om allt från humörsvängningar till fysiskt märkbara förändringar. Kraftig mental påverkan har skett när jag har ätit p-piller, usch. För längesedan fick jag dokumenterat en hormonpåverkan precis efter ett chocktillstånd. Det gick faktiskt tillbaka till normalläge när jag mådde bättre. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på hormoner, men efter nämnda upplevelser och användning av mensappar. har jag börjat tänka att hormoner spelar en större roll än jag tidigare trott.«

Erik Bring Larsson, 32 år, artist.

»Kanske påverkas jag mer än vad jag tror, men för tillfället är det inget jag reflekterar nämnvärt över. När jag var 16-18 år led jag mycket av acne. Tänker att jag antagligen kommer att märka av det mer i takt med att jag blir äldre och testosteronnivån går ner.

Jag tror att kunskap kring hormoner och hur vi påverkas och kan påverka dom kommer att bli en viktigare del i livet framöver. Dels för att kunna planera för när vi har mer eller mindre energi, men också för att kunna påverka den psykiska hälsan positivt med naturliga metoder. Så jag ser fram emot att få ta del av mer information.«

Veronica Brovall, 46 år, konstnär.

»När jag är stressad påverkas min menstruationscykel och progesteronfasen efter ägglossning blir kortare. Mensen kommer några dagar tidigare. Jag har tagit reda på mer om hormoner och insett att hudproblem, mensvärk, infektioner vid graviditet och sådant som vi bara ska acceptera är symptom på hormonobalans och relativt enkelt att korrigera. Jag var nyfiken på att lära mig mer om klimakteriet, nu har jag också kunskap som kommer att vara till nytta för mina döttrar. Det känns bra. Behövs empowering i det här!

Jag känner ömhet och stor respekt för kroppens system. Det är fascinerande hur allt hänger ihop. Och det är skönt att äntligen ge detta plats.«

Pernille Tofte, 59 år, fotograf.

»Rent fysisk hade jag nästan inga känningar av hormoner kring klimakteriet. Lite varm och svettig på natten ibland. Mentalt kunde jag bli väldigt känslosam. Gråtmild, sentimental, lättberörd och irriterad och arg över småsaker. Men jag försökte tänka att det var hormonerna som lekte med mig, att det inte var jag på riktigt.

Med en tonåring i huset samtidigt kunde det ibland bli rena rama dårhuset. Våra hormoner gick i närkamp. Påminde då mig själv om att en tonåring under utveckling kämpar med långt fler hormoner än jag gör i klimakteriet.«