Susanna Alakoski minns sina tonår och ställer sig frågan varför fattiga kvinnor är de som alltid får visa fittan.
Det är något med tiden jag är uppvuxen i. Jag har så många minnen av Fib Aktuellt och raggare, Långt ner i halsen och Kiviks marknad. Jag och kompisen liftade dit. Varietétälten hade exotiska namn; Top Hat, Colorado och Toledo Show. På la Pari arbetade Gunilla af Halmstad, vars mamma vuxit upp på Trulstorps fattighus bland åldringar, fattighjon och mentalt sjuka. Mammans liv kom att bestå av »fattigdom och hårt arbete«. Gunilla själv gjorde som så många otrygga, lämnade hemmet tidigt. Åkte raggarbil, käkade korv, liftade och spelade jukebox tillsammans med gänget.
»Jag kommer själv att åka raggarbil, flytta hemifrån vid sexton års ålder och bli erbjuden en lysande framtid som nakenmodell.«
Gunilla flyttade ihop med en lika rotlös kompis som sextonåring. Hon blev sedan hemlös och »bodde än här än där«. Fick ett hembiträdesjobb i en officersfamilj, men blev uppsagd på grund av »kulturkrock«. Hon hängde med Elsi till en tivolikärlek och träffar där »Inger med röven«. På tivolit finns även en tältvarieté och en Evert Schultz. Samma kväll står Gunilla nakenstaty hos Evert Schultz. Inga förkunskaper krävs. Detta blir starten på en lång bana inom nakenbranschen som Gunilla Ekroth så spännande gestaltar i Gunilla af Halmstad, Ett annat liv i Sverige; om maranatapastorn Målle Lindberg i silverglänsande kostym som skulle frälsa syndare; om kändisboxaren Bosse Högberg, Gunillas bodyguard när hon gjorde reportage åt Lektyr; om änkeförföraren Vincent Senise Bjurström som bet Gunilla i bröstet; om socialinspektör Leif Söderlund som tog med den alkoholiserade Gunilla till krogen och gjorde henne med barn; om spåkärringen Eugenia Taikon som höll Gunilla tillfångatagen i husvagn; om Asta Gustafsson som startade ett politiskt parti; om den homosexuelle, olycklige Antero som var trött på livet. Om fakirer, trollgubbar, transexuella, porrskådisar och författare.
Men, en sak berör mig särskilt i Ekroths bok. Vid ett strippframträdande på restaurang Tunneln i Malmö blir den nittonåriga Gunilla bekant med en av dåtidens kulturpersonligheter, tonsättaren och tv-underhållaren Sten Broman som då är 62 år. Han uppvaktar med blommor och inbjudan till bordet, men hon tackar nej. Hon blir då kallad till direktörens kontor, där Broman sitter och tar till orda: »God dag unga dam! Jag vill ställa en fråga till er. Det gäller ett eventuellt engagemang på Kungliga Operan i Stockholm. /…/ Man behöver en ung flicka som visar brösten. Eftersom det är otänkbart att någon av Operans dansöser visar sina bröst, så frågar jag er om ni kan tänkas vara intresserad av detta?«
»Med hjälp av min undervisning ska du få så dyra och exklusiva vanor att ingen jävel ska ha råd med dig.«
Gunilla bjuds på middag och Ekroth och Broman blir genast du med varandra. De förblir sedan vänner fram till Bromans död 1983. De roar sig med resor, striptease och Broman undervisar fattighusdotterns dotter i såväl matkultur som artikulering och kvinnor: »Huden är viktig, huden ska vara mjäll och vit, likt marsipan.« De besöker onstutställningar, kyrkor, teatrar, konserter, balett. »Med hjälp av min undervisning ska du få så dyra och exklusiva vanor att ingen jävel ska ha råd med dig.« Hon får träffa hans vänner och blir sedan även ihågkommen i Bromans testamente.
1969 tog porren över sexbranschen enligt Ekroth. Hon gör sitt sista strippframträdande på Kiviks marknad 1976. Jag är då fjorton år och har kollat sexshower genom att planka in under tältdukarna. Jag kommer själv att åka raggarbil, flytta hemifrån vid sexton års ålder och bli erbjuden en lysande framtid som nakenmodell. Min mamma skulle bara skriva under ett papper eftersom jag var minderårig: »Min mamma kommer aldrig att skriva under.« »Lura henne, få henne att tro att det är ett oviktigt skolpapper.«. »Det går inte att lura min mamma.« …lurade jag nakenbildsfotografen, och kom på så vis undan Gunilla af Halmstads öde.
Gunilla Ekroth ångrar inte sitt liv, trots misshandel, dyrköpta vuxenstudier, panikångest, alkoholism, antidepressiv medicinering. »Livet är fantastiskt!« avslutar hon sin bok. Gott så. Vi får alla olika liv och möjligheter. Men det är en fråga som förföljer mig efter Ekroths bok: Varför blir så många med just fattig bakgrund så välkomna att visa upp sina bröst för just män som Sten Broman? Och just den frågan kryper längs min ryggrad som en iskall kackerlacka när jag tänker på hela vår moderna sexindustri. För inte är det väl överklassflickorna som i första hand hamnar på Kakadu Bar i Köpenhamn idag heller?
Susanna Alakoski är författare till bland annat Svinalängorna, Håpas du trifs bra i fängelset och antologin Tala om klass. Hemsida www.susannaalakoski.se
Den här texten publicerades i Ottar #4 2011. Läs hela numret – beställ här!
