Rättning i ledet

Får en kvinna ta med sig både älskaren och den biologiske fadern till förlossningen? Kan man be dagispersonalen läsa på om feministisk pedagogik? Är det okey att en nyförlöst mor deltar i ett demonstrationståg?

Att säga att man är feminist och förespråkar jämställdhet och frihet orsakar knappast några höjda ögonbryn idag. Men när samma kvinna skaffar barn ändrar sig det mesta.

För trots ett sekel av kvinnokamp förväntas varje kvinna som blir mor automatiskt styras av modersinstinkten, ge upp sig själv och dygnet runt symbiotiskt vaka över sitt barn. Att föra in feministiska idéer och ideal i barnuppfostran och föräldraskap är fortfarande utmanande och hotfullt för många och inom sjukvården råder en nästan helt biologistisk syn på moderskap.

De slutsatserna drar Linda Petersson, genusvetare och tvåbarnsmamma från Lund. I sin magisteruppsats i sociologi och genusvetenskap har hon intervjuat fem unga mammor som utifrån ett radikalt feministiskt engagemang söker nya vägar för sitt moderskap.

– Det är förbluffande hur svårt det är att förändra normerna för moderskap. Vi har kommit så långt på andra områden men när kvinnan blir gravid är vi plötsligt tillbaka på stenåldern. Det är som om man upphör att vara ett individuellt jag när man får barn och i stället förväntas tillhöra den reproduktiva maskinen, säger Linda Petersson.

Hon är kritisk till att debatten om föräldraskap idag mest handlar om hur kvinnan ska kunna förena karriär och barn och undviker djupare frågor om jämställdhet och familjestruktur. Inrättandet av dagis, menar hon, har friköpt männen från sitt ansvar för barn och hushåll. Den moderna jämställdheten har många gånger lett till en dubbel börda för kvinnan med både förvärvsarbete och huvudansvar för barnen.

– Dessutom åligger det idag kvinnorna att se till att deras män hjälper till hemma. Om det inte fungerar är det kvinnan som känner sig misslyckad.

Hennes intervjupersoner har försökt att finna ett alternativt moderskap bortom normerna för den heterosexuella kärnfamiljen. Någon har valt att leva med lösa förbindelser och bo i ett kollektiv, någon definierar sig som lesbisk, en annan som bisexuell. Samtliga har på olika sätt varit engagerade i feministiska och utomparlamentariska grupper.

Men oviljan att följa konventionerna har ofta lett till att mammorna ifrågasatts. En barnmorska frågade exempelvis en av kvinnorna om hon behövde psykologhjälp när hon såg att hon bar märken med radikala politiska budskap. En annan mamma blev utskälld under förlossningen eftersom hon hade tagit med både den biologiske fadern och den nuvarande älskaren.

Förlegad syn

Enligt Linda Petersson håller sjukvården fast vid en förlegad och helt biologiskt inriktad syn på barnafödande.

– Visst får man vara alternativ till en viss grad, men man förväntas ändå vara mor på samhällets villkor utifrån normen om heterosexuell, vit medelklass.

Mammorna i undersökningen har varit inriktade på att barnen inte ska uppfostras in i de traditionella könsrollerna. De har medvetet försökt att göra sina flickor till starka kvinnor och stödja sina pojkars empatiska utveckling, något som inte alltid setts med blida ögon av omgivningen.

– Mammorna berättade för mig att de fick höra att de indoktrinerade sina barn. Men eftersom de ansåg att samhället hjärntvättar små barn till att bli traditionella flickor och pojkar tyckte de att de måste ta alla chanser att motverka det.

Klämda mellan olika krav

Kvinnorna i hennes undersökning har inte bara haft problem med samhällets svårighet att förstå deras sätt att leva. Även i de egna radikala kretsarna har moderskapet ifrågasatts och de har delvis känt sig klämda mellan politiska ideal och samhällets krav på att gå helt upp i barnet. För flera av dem har det lett till att de delvis lämnat de gamla kretsarna.

– Fast det behöver inte vara någon nackdel att man inte kan arbeta politiskt på samma sätt som tidigare. I stället blir det ofta nya engagemang, till exempel mot orättvisor på dagis och i skolan, säger Linda Petersson.

Trots en medveten strävan efter en ny typ av moderskap och ett feministiskt engagemang har kvinnorna i studien delvis hamnat i konventionella föräldraskap. Flera av dem har efter hand valt att leva med papporna eftersom de ansett att det är den mest praktiska lösningen för att barnet ska få daglig kontakt med sin far.

Linda Petersson håller med om att de kvinnor hon har intervjuat inte i så hög grad nått fram till alternativa familjestrukturer runt barnen. Men hon tror ändå att nya sätt att bilda familj och se på föräldraskap är på väg.

– Det behövs förebilder och varje kvinna som skaffar barn på ett nytt sätt är en sådan. Sedan tror jag också att homosexuella män som väljer att adoptera barn kan förändra bilden av moderskap. Då kommer man att upptäcka att även män kan utföra det arbete som kvinnor alltid har gjort.

Karin Jansson

”Jag är fortfarande lika radikal som innan jag fick barn”

Elli, 32, är en av dem som Linda Petersson har intervjuat i studien om feministiskt moderskap. När hon fick sitt första barn var tanken att det skulle uppfostras kollektivt och att hon själv skulle ha fria kärleksrelationer.

– Jag hade planerat att vara ensamstående och få hjälp av några av de andra som bodde i samma kollektiv. Men sedan växte relationen med pappan och kollektivet lades ned. Idag bor jag med honom och vi har fått ett barn till.

Även om de på ytan ser ut som vilken familj som helst tycker Elli att hon lever i en betydligt mer jämställd relation än de flesta. Föräldrarna försöker att dela lika på hem och barn och ser också till att båda har möjlighet att gå ut och träffa vänner och roa sig.

Det politiska engagemanget har hon hållit fast vid och Elli försöker i sin uppfostran att bryta med de traditionella könsrollerna.

– Det är fortfarande mycket som är så konventionellt, till exempel hur man klär barnen och hur man säger till dem. Jag märker det bland annat på dagis.

Men att prata med dagispersonalen om könsroller har inte varit lätt.

– Jag har försökt intressera dem för feministisk pedagogik, men det verkar som om de känner sig hotade av politiska samtal.

Däremot diskuterar hon ofta alternativt föräldraskap med sina vänner och idealen om en kollektiv och alternativ barnuppfostran finns kvar.

– När man ser de vanliga föräldrarna som följer alla traditioner och måsten så undrar jag: Hur lyckliga är de egentligen? Jag tror inte man kan bli lycklig bara av att vara mamma, för mig har det varit viktigt att värna om det som är jag.

(Elli heter egentligen något annat.)

Karin Jansson

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2004)