Queeraktivistens tips

Mitt liv i rosa

(Ma vie en Rose) Belgisk film från 1997 i regi av Alain Berliner

En film om en ung transsexuell pojke (eller flicka) som tycker om att använda smink och klä sig i tjejkläder. I filmen får man se hur pojkens ”onormalitet” påverkar både hans egen och hans familjs värld.

Det som blir tydligt i filmen är att även de som beskyddar det annorlunda och onormala blir bestraffade. Jag är inte heterosexuell och vill inte vara heterosexuell. Men de heterosexuella, normala, påpekar hela tiden på olika sätt att jag borde vilja och försöka vara normal.

Veckorevyn, Slitz, Fab5 eller vad som helst

Man måste alltid granska sin omvärld, gärna ur många olika synvinklar. Sätt dig ner i några timmar och se efter hur många icke-heterosexuella som finns på film, teve och i tidningar. Om du mot förmodan skulle hitta någon ickeheterosexuell, lägg märke till hur denne porträtteras.

Jag är inte emot heterosexualitet, däremot tycker jag inte att det är okay att min historia aldrig blir berättad. Därför tänker jag vara besvärlig tills jag och mina vänner också får känna igen oss i historierna som berättas i media, på teater eller på film. Att jag inte syns gör att jag inte finns.

Street-logos

Street-logos av Tristan Manco. Förlag: Thames and Hudson, 2004

Street Logos är en bok med samlad street-art och grafitti från hela världen. I street-art finns många exempel på hur man med hjälp av gatukonst kan berätta för andra hur man känner. Våra städer är fulla med reklamytor som berättar för oss hur vi ska vara, vilka kläder som gör oss lyckliga och vilka parfymer som gör oss sexiga. Med hjälp av gatukonst kan vi berätta en parallell historia, där även vi som inte är tillräckligt heterosexuella för JCs reklam känner igen oss. Ingen annan kommer berätta din historia eller föra fram dina tankar och känslor. Tyvärr.

Aktivitet

Använd nu tips ett för att kritisera tips två. Använd sedan tips tre för att berätta för hela världen vad du känner.

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 3 2004)