Nya sexualbrottslagen: Två steg fram – ett tillbaka
Sexualbrottskommittén tillsattes för fem år sedan och först nu finns ett färdigt förslag. Förhoppningen är att den nya lagen träder i kraft den 1 april i år. Den är bättre men mer kan göras.
Året är 2005 och det händer igen. Den 5 januari ändrade Göta hovrätt en dom mot två män från grov våldtäkt till sexuellt utnyttjande. Den trettonåriga flickan med 1,2 promille i blodet hade druckit ölen männen bjöd henne frivilligt. Hovrätten bedömde att hon var redlöst berusad ”av egen förskyllan” och som lagen ser ut kan en person som frivilligt berusat sig inte våldtas. Straffen sänktes för den ena mannen från fem års fängelse till åtta månader och för den andre från ett års sluten ungdomsvård till en månad.*
De återkommande löftena om att fulla flickor inte ska behöva skylla sig själva får många att tro att vi redan har en ny sexualbrottslag. Behovet har diskuterats sedan slutet av 1990-talet, en parlamentarisk kommitté tillsattes 1998 och kom med sitt betänkande 2001. Efter flera remissrundor överlämnade regeringen i november förra året en proposition om ny sexualbrottslag till riksdagen. Förhoppningen är att lagen ska börja gälla 1 april i år.
Kravet på tvång minskar
Det nya förslaget går två steg framåt och ett tillbaka på flera punkter.
Frivilligorganisationer, däribland RFSU, var positiva till sexualbrottskommitténs förslag, medan framför allt rättsväsendet var mycket kritiskt.
I regeringens nya lagförslag utvidgas våldtäktsbegreppet både genom att kravet på tvång minskas och att utnyttjande av en person som ”befinner sig i ett hjälplöst tillstånd”, till exempel är full eller sover, ska räknas som våldtäkt. Detta är två steg framåt.
Ett steg tillbaka är att övergreppet även i fortsättningen måste vara jämförbart med påtvingat samlag. Även om lagstiftaren inte har tänkt sig det, är risken stor att domstolarna ser penetration som nödvändigt för döma till det strängaste straffet för sexualbrott.
Sexualbrottskommittén föreslog att jämförelsen med samlag skulle tas bort och handlingen bedömas utifrån ”tvångets art eller övriga omständigheter”. Flera juridiska remissinstanser tyckte att kommitténs förslag var för vagt.
Själv förstår jag inte varför de tycker att jämförelsen med samlag är tydligare. Högsta Domstolen har inte tagit ställning till vilka sexuella handlingar som är jämförbara med samlag.
Risk för kryphål
Ett annat steg tillbaka är att regeringen behåller bestämmelsen om straffansvar för mindre grov våldtäkt, tidigare kallad mindre allvarlig våldtäkt.
Straffskalan för våldtäkt är fängelse i lägst två år och högst sex år, för grov våldtäkt är straffskalan fängelse fyra till tio år och mindre grov våldtäkt fängelse i högst fyra år. Det innebär att det är möjligt att dömas till två veckors fängelse för (mindre grov) våldtäkt.
Sexualbrottskommittén ville ta bort detta och menade att det är motsägelsefullt om domstolen ska pröva om en våldtäkt kan vara mindre allvarlig. Istället ansåg kommittén att i de fall då handlingen inte är så allvarligt kränkande bör domstolen döma för sexuellt tvång.
Regeringen menar att det finns fall där domstolarna bör döma för våldtäkt, men där ett straff på fängelse i två år är för strängt. Regeringens exempel är att en person inleder ett samlag med en person som sover, könsdelarna kommer i beröring med varandra men det sker ingen penetration. Personen vaknar och gör klart att han eller hon inte är intresserad och gärningsmannen upphör med sina närmanden.
Det verkar rimligt att inte döma någon till två års fängelse för detta – men är det viktigt att brottet kallas våldtäkt? Mindre allvarlig våldtäkt används sällan och regeringens intention är att mindre grov våldtäkt ska användas lika sällan. Risken är, emellertid, att mindre grov våldtäkt blir ett kryphål när våldtäktsbegreppet utvidgas. Till exempel att fall som det i Göta hovrätt, där den nuvarande lagstiftningen dömer för sexuellt utnyttjande, kommer att räknas som mindre grov våldtäkt och straffsatserna blir låga även om gärningsmännen döms för våldtäkt.
Ska inte luta oss tillbaka
Ett stort framsteg i det nya förslaget är att det införs nya bestämmelser om sexualbrott mot barn, till exempel brottet våldtäkt mot barn under 15 år där kravet på tvång helt tagits bort. Men även här finns en osäkerhet: om gärningsmannen inte har skälig anledning att misstänka att den andra personen är under 15 år ska rätten inte döma efter bestämmelserna om sexualbrott mot barn. I propositionen trasslar regeringen in sig i diskussioner om barnets kroppsutveckling. Kommer vi även i fortsättningen tvingas höra nämndemän yra om att en trettonårig flicka ser ut som en ”kvinna i full blom”?
Det nya lagförslaget har brister men är betydligt bättre än den nuvarande lagstiftningen. Vi kan vara glada om det går igenom, men vi ska inte luta oss tillbaka.
I augusti i år ska JämO Claes Borgström redovisa en översyn om varför personer som utsätts för sexualbrott inte anmäler och hur rättsprocessen ser ut för dem som anmäler. Det kommer att behövas stora insatser – information till allmänheten om den nya lagen, utbildning av rättsväsendet, bättre rutiner för att säkra bevis. Det krävs även att domstolarna har ögonen på sig och inte söker upp kryphål som ”mindre grov våldtäkt”. Det är 2005 och med ett starkt opinionstryck kan det bli stora förändringar i hur rätten hanterar sexualbrott.
Ulrika Lorentzi
* Högsta Domstolen beslutade i februari att inte ta upp fallet till prövning.
