Sexuella rättigheter är mänskliga rättigheter?
Opinionsbildning för mänskliga rättigheter har utvecklats till ett kraftfullt verktyg i kampen mot orättvisa maktstrukturer. Men det är ett verktyg som fortfarande är under utveckling, ibland fel använt och ibland av oklart värde.
Inom området sexualitet och rättigheter finns utmaningar, inte minst vad gäller statens skyldighet att skydda kroppslig integritet. Ett exempel är våldtäkt som i många länder förebyggs och bestraffas utan någon hänsyn till sexuell läggning. Exempelvis finns fortfarande lagar som endast kriminaliserar våldtäkt om offret är en (skötsam) kvinna och gärningsmannen en man som inte är hennes make. Kränkningar av män, hetero- eller homosexuella, och användandet av våldtäkt för att underordna kvinnor eller män räknas inte.
För att koppla mänskliga rättigheter till sexuella rättigheterna måste man förstå att sexualitet är en del av alla människor och att sexuella normer fungerar som maktmedel. Rättighetsförespråkare måste visa på mångfalden och vilka olika förutsättningar människor har att tillgodogöra sig sina rättigheter.
Sexualitet är inte bara personligt eller moraliskt, det är också en politisk fråga. Sexuella rättigheter ska därför diskuteras offentligt och de som är mest drabbade måste delta. Om vi ska verka för mänskliga rättigheter och för en bättre värld måste vi också våga utmana orättvisa maktstrukturer.
Alice Miller, jurist och professor.
Arbetar med folkhälsofrågor vid Columbia University, USA
