”Finns det inte utrymme för ogenomtänkta saker blir inget klokt sagt”

Redan 1961 hade Hans Nestius tagit ställning för fri abort. Hans Nestius var då journalist och redaktör för Liberala Ungdomsförbundets tidning. På Liberal Ungdoms konferens Sex och Samhälle 1964 vittnade en ung kvinna om att hon rest till Polen för att göra abort. Vittnesmålet fick genomslag i medierna, och snart kontaktades Hans Nestius av andra desperata kvinnor. Han förmedlade därefter adresser till polska gynekologer, vilket efter ett tag blev allmänt känt. 1965 bedömde riksåklagaren att detta var ett brott och en polisrazzia hos Hans Nestius gjorde att ”Polenaffären” exploderade i svenska medier. Men både medierna och allmänheten ställde sig snart bakom Nestius och kvinnorna. Regeringen tillsatte skyndsamt en abortutredning som tio år senare lade fram den abortlag vi har idag.

Åren 1979-1981 var Hans Nestius ordförande för RFSU. Med sin respekt för olikheter skapade han högt i tak och gav hela organisationen en nystart.

Hans genombrott som publicist kom redan 1970 då han och Stig Edling lanserade samhällstidningen Pockettidningen R, som fick stor socialpolitisk betydelse. 1981 startade han boktidningen Ottar tillsammans med Louise Waldén, tidigare redaktör för kvinnotidningen Vi Mänskor. Tillsammans drog de upp riktlinjerna för Ottar – ett gediget och lättillgängligt kunskapsforum för alla tänkbara aspekter av kärleks- och sexualitetsfrågor. Ottar blev älskad av både läsare och medarbetare.

—–

Så här skriver Axel Brattberg, Barbro Lennéer Axelson, Louise Waldén och Björn Wrangsjö ur före detta Ottarkommittén i sitt minnesord över Hans Nestius:

”En av Hans Nestius stora styrkor var hans ledarstil. Med enkla medel och omsorg om den enskilda personen fick han var och en att trivas och att känna sig behövd och viktig. Hans prestigelöshet verkade både trygghetsskapande och inspirerande. Varje nummer av tidskriften arbetades fram i en kreativ process där öppenheten var grundläggande. Varje idé, menade Hans, är intressant i sig, och håller den för utveckling och fördjupning kan man göra något av den. Gör den inte det så självdör den. Den första som märker att en idé inte håller är i allmänhet den som fört fram den. Man skulle kunna sammanfatta attityden sålunda: Finns det inte utrymme för att säga ogenomtänkta saker blir det heller inget klokt sagt. Det är klart att en sådan hållning går väl ihop med en person som Hans Nestius, med engagemang för svaga och utsatta. Demokrati och solidaritet var för Hans inte åsikter eller principer – de var en del av själva hans väsen. Han var vänlig, bestämd och prestigelös, och hade en noga genomtänkt livsuppfattning. Han var öppen och kärleksfull, beredd att ta del av det som var viktigt för en medmänniska, även om detta avspeglade en annan livshållning eller politisk uppfattning än hans egen.

Med samma mod och öppenhet mötte han också sin egen sjukdom. Förutom hans älskade familj kom under hans sjukdomstid en ständig ström av vänner för de sista livgivande samtalen med honom om allt mellan himmel och jord. Hans mötte döden badande i kärleksfull omtanke. I sin tur hjälpte han sina efterlevande att hantera sorgen. Allt underlättades av att han mötte döden i tacksamhet över att hans liv varit innehållsrikt och meningsfullt.”

Ylva Bergman

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 3 2005)