Räck mig en dildo

I Danmark kan man som funktionshindrad få stöd från staten för att kunna komma i kontakt med prostituerade. Där är sexköp lagligt och för många (åtminstone manliga) funktionshindrade blir det en naturlig väg till sexuell tillfredsställelse. Men i Sverige ser både lag och synsätt annorlunda ut. Vad gör man då som funktionshindrad här? Vilken ”hjälp” kan man få?

– Det är ingen jävla rättighet att få sex av en hjälpare, säger Sosso Hietanen som är socionom med inriktning på sexologi. Hon är också kortväxt och liksom många andra funktionshindrade upprörd över den lag som råder i Danmark.

– Ett sådant system ger felaktiga signaler, tycker jag. Att vi ”funkisar” är fula och äckliga och inte kan få sex på något annat sätt.

Lagen i Danmark blir i praktiken också enbart till för männen, och de funktionshindrade kvinnornas sexualitet osynliggörs, som så ofta annars.

Samhällets ideal och normer är tydliga när det gäller vad som anses vara en ”normal” sexualitet och vilka kroppar som ses som sexiga. Och där ingår inte personer med funktionshinder. De ses – precis som en del sexuella läggningar – som avvikande. Sosso Hietanen träffar många med funktionshinder i sitt jobb. Och åtskilliga av dem har dåligt självförtroende, svårt för att hitta partners och tillfällen att ha sex. Men det legitimerar inte prostitution, menar hon. Som funktionshindrad har man varken mer eller mindre rätt till sex.

– Det finns funktionshindrade som verkar tro att icke funktionshindrade har hur mycket sex som helst, och så är det ju inte. Vi med funktionshinder måste sluta tycka synd om oss själva och inte jämt tro att vi inte får sex för att vi är ”funkisar”. Samtidigt måste de som inte har funktionshinder börja se oss som sexuella varelser, säger Sosso.

Vad är sex – egentligen?

Men hur är det då? Kan man som funktionshindrad ha sex? En vanlig föreställning hos allmänheten är att det nog inte går.

– Alla funktionsnedsättningar ser olika ut. Naturligtvis kan mer omfattande rörelsehinder komplicera ens sexliv. Men man måste ställa sig frågan – vad är sex? Det behöver ju inte betyda penetrering, säger Sosso.

En kvinna med rörelsehinder Ottar talar med, som vill vara anonym, berättar att hon har ett väl fungerande sexliv.

– Jag är så trött på de fördomar som fi nns om att vi inte kan, säger hon. Det är nog mediernas fel som skapar en föreställning om att vårt sexliv skulle vara annorlunda. Men så är det ju inte.

En man med rörelsehinder har liknande erfarenheter:

– Jag får ofta frågan på krogen om jag kan ha sex. Ja, blir mitt svar. Men egentligen tycker jag den frågan är lite väl privat.

Jonas Franksson är cp-skadad och jobbade tidigare som programledare för SVT:s CP-Magasinet. Programmet tog upp ämnen kring funktionshinder, inte sällan med en humoristisk vinkel. Han tycker att ett problem är just att funktionshindrade inte ges samma integritet som andra människor.

– Varför ska jag svara på frågor om mitt sexliv? Det handlar om en maktstruktur i samhället där vi med funktionshinder inte står på samma nivå som alla andra. Jag tror aldrig frågor om ens sexliv skulle ställas till någon utan funktionshinder på samma sätt, säger Jonas.

I ett av CP-Magasinets avsnitt besökte Jonas Danmark, och trots att han inte anser att sexköp bör legaliseras i Sverige, såg han att lagen hade fört någonting positivt med sig:

– Att vi med funktionshinder ses som sexuella varelser och att det fi nns en öppenhet kring det som inte fi nns här, berättar han.

Men det fanns en baksida.

– De prostituerade verkade se på sig själva som sexsamariter, som hjälpte oss ”stackare med funktionshinder”, säger Jonas. Och de med funktionshinder verkade inte anstränga sig för att få ”normala” sex- och kärleksrelationer.

Gert-Inge Brander är sexualupplysare och före detta ordförande för RFSU. Han bor i Skåne och får många frågor från män med funktionshinder hur man kan komma i kontakt med prostituerade i Danmark. Han är noga med att säga att han inte kan hjälpa till, men säger också:

– Att gå till prostituerade är kanske ingen frälsning, men heller inget man helt kan förkasta. För en del kan det nog vara ett sätt att se att det funkar att ha sex. Det kan bygga upp ens självförtroende, så att man vågar ta kontakt med andra i fortsättningen.

Jonas Franksson tror inte att funktionshindrade har mer problem med sina sexliv jämfört med den övriga befolkningen. Men stämmer det? Stefan Balogh, arbetsterapeut med inriktning på sexologi, ställs dagligen inför denna fråga. En del av hans arbete är förlagt till Skärholmens Riksgymnasium där elever med rörelsehinder går.

– Frågorna jag får är nog samma som för ungdomar utan funktionshinder i den åldern. Om första kyssen, om samlag och om stånd. Men han möter även unga med funderingar och problem som inte är lika vanliga bland fullt fysiskt rörliga personer.

– Det kan vara frågor om hur man ska tillfredställa sig själv. Man kanske inte når med sina egna händer.

Oftast handlar det om att hitta en lösning.

– För det mesta fi nns den. Det kan till exempel vara att kolla en tjej eller killes funktion för att kunna hantera en vibrator för onani, eller fungera som stöd när någon vill ta reda på hur de fungerar.

En kvinna Ottar talar med som vill vara anonym, berättar om både samlag och onani.

– Det funkar bra. Jag har en liten rörelseförmåga i ena armen och på så sätt kan jag onanera själv, berättar hon.

Flera av de vi talat med lyfter fram vikten av uppfi nningsrikedom.

– Jag tillfredsställer mig själv med den dusch som är kopplad till toaletten, berättar en man.

– Jag har privilegiet att kunna fantisera livligt och på så sätt tillfredsställa mig själv, beskriver en annan.

Att kunna utföra ett vanligt samlag behöver inte vara så viktigt.

– Jag kan inte sära på benen så jag får ha sex på andra sätt, säger en kvinna.

”Inget man pratar högt om”

I ett nummer av boktidningen Ottar från 1982 finns ett reportage från ett inackorderingshem för ”svårt fysiskt handikappade”, som man sade då. Då som nu var assistens till sex och onani inget man ville tala högt om. En manlig assistent sa dock att ”det har hänt att jag pallat upp en kille med kuddar och porrtidningar och sedan gått ut”. Personalen vittnade om att det var ett problem för de boendes syn på sin sexualitet att leva i en så överbeskyddande miljö, och att det skulle utbryta panik om det kom fram att någon i personalen assisterat de boende i en sexuell situation.

1994 kom lagen om personlig assistans. Den innebar att personer med funktionshinder kunde flytta från familj, anhöriga och statliga institutioner till boende på egen hand. Den assistans till sex som – om det förekom – gavs av vårdare tidigare flyttades då över till de personliga assistenterna.

Frågan om personliga assistenter ska vara behjälpiga i brukarnas sexliv är en diskussion som har kommit och gått genom åren. Men det är en känslig sådan. Diskussionen kommer lätt att handla om moral och etiska gränsdragningar där brukarens behov står mot assistentens skyldigheter och rättigheter som arbetstagare.

– Det förekommer att assistenter bistår brukare i sexuella situationer, men det är inget man pratar högt om, säger Stefan Balogh. Delvis kan det bero det på en stigmatisering från andra arbetskamrater, det anses inte okej.

Hjälpen kan se olika ut. Det kan vara så att någon behöver bli lagd i rätt ställning eller få en dildo placerad på rätt plats, eller handgriplig hjälp med onani.

Anna Barsk Holmbom arbetar som verksamhetsansvarig på Ifa, en intresseförening för assistansberättigade.

– Assistanslagstiftningen har haft en viktig roll i funktionshindrades kärleksliv och relationer, säger hon. Helt plötsligt fick man en annan möjlighet till samliv utan att vara beroende av föräldrar och institutioner.

Men Anna Barsk Holmbom tror inte det är så vanligt med hjälp till sex från personliga assistenter.

– Min uppfattning är att brukarna är trötta på att alla verkar tro att de behöver hjälp, säger hon. Om det förekommer så görs det i det tysta.

Stefan Balogh som däremot av erfarenhet vet att det förekommer säger:

– Jag tror inte assistenterna som hjälper till ser det som värre att torka upp sperma och lubrikation än bajs och kiss.

En brukare Ottar talar med som vill vara anonym berättar att han har haft sex med en av sina assistenter.

– Vi blev kära. Sånt kan ju hända, säger han.

Assistent får egna sätta gränser

Tittar man på assistanslagstiftningen så står det inget om vad den personliga assistenten får och inte får göra.

– Man ska hjälpa brukaren med de grundläggande behoven, men vad det är kan man inte i lag gå in och detaljstyra, säger Göran Wickström, rättssakkunnig vid Socialdepartementet.

I Ifa:s bok Personlig assistans från aö står följande: ”Man kan som assistent ställas inför att brukaren efterfrågar assistans för att kunna tillgodose ett sexuellt behov. Det kan dock aldrig ingå i en assistents arbetsuppgifter eller krävas att assistenten ska ge assistans i sexuella situationer mot sin vilja. Däremot kan assistenten frivilligt ge sådan assistans. En assistent som blir ställd inför en sådan fråga eller situation har rätt att finna sina egna gränser utan att känna sig utsatt för påtryckningar.”

Det är svårt att få personliga assistenter att prata om sina eventuella insatser i sexuella situationer. Frösunda assistans, ett av Sveriges största assistansföretag, säger att de inte har tid att ge sin syn på saken. Men Ottar får slutligen tag på en assistent som vill berätta.

– Man måste kunna skilja på en fysisk och en sexuell handling. För min del är det samma sak att räcka en gaffel till någon som att ge personen i fråga en massagestav, säger Sandra Lundbäck. Men jag är aldrig delaktig i själva sexakten.

Sandra arbetar som boendeassistent på ett elevhem för gymnasieelever med rörelsehinder. Det innebär att hon hjälper fl era olika personer i sitt jobb. Vad gäller inställningen till hjälp i sexuella situationer så ser den väldigt olika ut bland assistenterna.

– Jag tycker det är upp till var och en att bestämma var man vill sätta gränsen. Personligen tycker jag inte att någon som är naken i ett sexuellt sammanhang gör mig obekväm, men jag vet andra som ogillar det, berättar hon vidare.

Huruvida man hjälper till i sexuella aktiviteter är ingenting man pratar öppet om.

Större öppenhet behövs

Det finns många frågor kring sexualitet och relationer bland eleverna på hemmet. Sandra berättar att man nyligen startat en ”sex- och relationsgrupp”.

– Vi behöver en större öppenhet kring dessa frågor, säger hon. Jag upplever att många elever varit utestängda från ämnet sex.

Sandras förhoppning är att fler startar denna typ av grupper och att eleverna ska känna att de kan prata med och be om hjälp av assistenterna.

– De måste få känna att det är okej att utforska sin sexualitet, och det tror jag att många funktionshindrade gör allt mer, säger hon.

1993 blev det stora rubriker i kvällspressen efter ett skandalprogram i TV4:s Kalla fakta. I programmet påstods att totalförlamade Jörgen Erlandsson utnyttjade sina assistenter sexuellt. Dessa kallades också – ordagrant – för ”prostituerade”. Programmet fälldes för osaklighet och förtal. Men trots ursäkter i olika medier är läget tio år senare fortfarande det samma:

– Jag betraktas som en snuskhummer, för evigt, säger Jörgen.

Debatten om funktionshindrades rätt till sitt eget sexualliv är näst intill omöjlig att föra, tycker han.

– Vad man än uttrycker, så tolkar lyssnaren alltid in sina egna värderingar i svaret, säger han.

”Henne vill jag ha!”

Det finns många fördomar om personliga assistenters arbetssituation. Jörgen anser det vara ett problem att många väljer att se assistenter som livegna varelser och inte som självständiga individer.

– Relationen mellan brukare och assistent måste byggas upp efterhand, precis som mellan andra människor, säger Jörgen.

Men man aldrig kan kräva sexhjälp vid en anställningsintervju eller i arbetssituationen, menar han.

Jörgen Erlandssons muskelsjukdom kräver respirator och en assistent i närheten dygnet runt. Just nu har han ett tiotal assistenter som alternerar, och de är aldrig mer än ett rum bort. Jörgen är väl medveten om att han i och med sitt funktionshinder kan ses som avvikande. Men det är inget han tänker på när han ”går” på stan.

– Ser jag en snygg tjej tänker jag inte: ”Henne kan jag inte få”. Utan istället det självklara: ”Henne vill jag ha!”. Varför begränsa sig själv?, säger han.

Jörgen Erlandsson har funderat mycket över varför just funktionshindrades sexliv är så intresseväckande och diskutabelt – för andra. Hunden som bet (Fontän Förlag) är titeln på den bok han skrivit om sitt liv. Sist i boken beskriver han sitt första samlag.

– Alla vill veta om det var med någon av mina assistenter, men vad spelar det för roll? Det var i alla fall med en underbar människa, säger Jörgen.

Svårt att be om hjälp

Oavsett om man behöver hjälp eller inte kan frågan vara svår för den som har ett funktionshinder.

– Jag har än så länge inte haft något samlag, de andra bitarna har jag klarat själv. Men det skulle kännas fel att be assistenten, säger en manlig brukare som vill vara anonym.

Han skulle först vända sig till RFSU eller Vuxenhabiliteringen för råd och stöd.

Ett anonymt par Ottar talar med där båda har funktionshinder säger att risken finns att de kommer att behöva hjälp längre fram. Detta då ena partens fysiska förmåga försämras med tiden.

– Jag vet inte om jag skulle vilja släppa in någon på så privat mark, säger kvinnan.

Hon menar att de får vara glada så länge det funkar. Men skulle den form av stöd behövas ser hon ogärna att hennes personliga assistenter tar den rollen.

– Nej, jag vill inte komma upp till frukosten dagen efter och så vet de vad vi gjorde i sovrummet kvällen innan, säger hon.

Det bästa vore om personen var helt utomstående. Men hur den biten skulle bekostas och ordnas vet hon inte.

Master Wheelchair, eller som han egentligen heter, Stefan Reitersjö, har en cp-skada och en speciell sexuell läggning som kan innebära att han behöver assistans.

– Jag gillar att dominera kvinnor, och på deras medgivande kan jag binda och piska dem, säger han.

BDSM heter hans sexuella preferens, det står för att ”binda, dominera, vara undergiven och att njuta av smärta”. Då Stefans finmotorik inte fungerar så bra, kan han behöva hjälp i det sexuella rollspelet.

– Mina assistenter har sagt att det är okej att hålla en tråd här och där, så binder jag själv. Men där går gränsen, de deltar aldrig aktivt i själva sexet, berättar han vidare.

Stefan Reitersjö anser att assistenter ska kunna delta i sexuella rollspel lika väl som på religiösa och politiska aktiviteter. Han känner bara till ytterligare en person med funktionshinder som har liknande sexuell läggning. Och det är ett problem.

– Vi med funktionshinder är dåliga på att bevaka vår egen sexualitet. Vi vill vara så normala som möjligt. Men vi som inte är det borde strunta i normalitetsbegreppet och göra som gayrörelsen – hitta en egen sexuell kultur, säger Master Wheelchair.

”Lama lemmar och torra trosor”

Hur många kan det då röra sig om som får ”hjälp” av personliga assistenter?

– Inte så många, tror Stefan Balogh. För det mesta hittar man nog egna lösningar.

Han tror också att många har snedvridna föreställningar av funktionshindrades liv och sexualitet. Mer utbildning och kunskap om hur människan fungerar och reagerar psykosocialt och sexuellt behövs. Detta tror han skulle skapa andra attityder och tankar både hos allmänheten och hos de funktionshindrade själva.

– Som funktionshindrad överbeskyddas man många gånger. Det är fel. Man har rätt att ses som en sexuell varelse med alla möjligheter att ha ett samliv med sig själv eller andra personer, säger Stefan Balogh.

Lama lemmar och torra trosor heter en film Rekryteringsgruppen håller på att färdigställa. Det är en uppsökande verksamhet för människor med fysiska skador, både medfödda och förvärvade. Yvonne Svensson är projektledare för fi lmen, hon blev själv ryggmärgsskadad efter en fallolycka. Tanken på sex oroade henne, och hon undrade om ryggen skulle hålla.

– Ganska kort efter olyckan fi ck jag min chans att prova. Och det var nog en av anledningarna till att jag hade ett ”one night stand” då. Jag ville veta. Och det gick bra, säger hon.

Yvonne har mött både tjejer och killar som är nyskadade.

– Killar oroar sig mycket över om de kan få stånd. Tjejer funderar generellt mer över relationer, inte själva sexet, berättar hon vidare.

Om man har problem med stånd finns speciella erektionssprutor. Det finns även tabletter man kan ta en halvtimme innan samlaget. Och så fi nns en rad tekniska hjälpmedel. Vibrerande vaginor, pubisringar som håller ståndet och dildosar.

– Problemet i dag är bara att dessa hjälpmedel som man med funktionshinder kan behöva, inte klassas som hjälpmedel, berättar en anonym kvinna.

Det finns inga speciellt utformade sexhjälpmedel för funktionshindrade. Etac, ett svensk företag som tillverkar hjälpmedel för funktionshindrade, har på sin hemsida hjälpmedel under kategorier som ”hushåll” och ”skönhet”, men kategorin ”sex” finns inte. Man måste liksom andra vända sig till en affär där sextillbehör säljs.

Motion om sexhjälpmedel

Att alla inte kan ta sig dit och på så sätt inte har möjlighet till sexuell njutning har resulterat i en motion från riksdagsledamot Tasso Stafi lidis, vänsterpartiet.

– Affärerna är inte alltid tillgängliga och dessutom är det kanske inte något man vill berätta för sin personliga assistent, som eventuellt måste följa med, berättar han.

Motionens syfte är att öka resurserna till sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de bättre kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel för funktionshindrade. Tasso Stafi lidis menar att det ska vara lika självklart att kunna få ett sexhjälpmedel på Hjälpmedelscentralen som att få ett anpassat handtag eller köksredskap.

Men det är inte självklart att alla med funktionshinder vill ha sexhjälpmedel klassat som ”hjälpmedel”.

– Det kostar så pass lite, och den biten vill jag sköta själv, säger en man som vill vara anonym.

Tidigare har liknande motioner avslagits, utan motivering. Om denna motion går igenom får vi veta först till våren.

Anna Bergholtz, frilansjournalist och föredragshållare