En misslyckad människa
Att ha legat med någon är centralt i vårt samhälles syn på en killes väg till att bli »man«. Men vad händer om det aldrig blir av? Sexualupplysaren Jack Lukkerz berättar om skambeläggande, självförakt och krossade drömmar.
Läs ett utdrag ur texten här:
»Jag är snart 34 år och fortfarande oskuld. Det är inte självvalt«.
Så börjar ett av de många mail jag tagit emot som sexualrådgivare för RFSU. Frågan handlar om det lidande som en man kan uppleva när han inte samlagsdebuterat eller »förlorat oskulden« vid den ålder man »ska« ha gjort det. När man upplever att man gått långt över gränsen för vad som är rimligt och är för gammal för att inte ha »gjort det«. Männen som hör av sig beskriver ofta sig själva som personer som har dåligt självförtroende, mindervärdeskomplex och är osäkra. Men oron för att inte ha haft sex eller en relation som inkluderat sex handlar också om en existentiell oro, en rädsla för att förbli ensam, att vara den där personen som blir över, aldrig får till det. En misslyckad människa.
Vad är det som gör att frågan om att bli av med oskulden är så stor och viktig i vårt samhälle? Ofta när man talar om oskuld så ligger fokus på tjejer, om slidkransens vara eller icke vara, om avhållsamhet eller slamprykten. Men vad finns det för föreställningar och normer kring fenomenet oskuld ur ett manligt perspektiv?
»Det viktiga är att ha gjort det, en gång. Sedan kan man ta det lugnt igen. Man är ju så att säga på rätt sida av staketet.«
Sexualiteten har i alla tider spelat en central roll för människan. Sociologen Michel Foucault menade att genom konstruktionen äktenskapet har människors sexualitet under tidigare århundraden syftat till att säkerställa familjers intressen. Det var avgörande att man gifte sig, och att man gjorde det med »rätt« person av motsatt kön eftersom reproduktionen avgjorde hur ens ägodelar, sociala position eller jord kom att förvaltas. Därmed blev sexualiteten en angelägenhet för släkten och i förlängningen det omgivande samhället. Det handlade om ekonomisk och social överlevnad. Under den senaste hundraårsperioden har staten eller starka organisationer som kyrkan i allt större grad börjat ta över släktens roll i att definiera vilka relationer som är acceptabla. Något som aktualiseras till exempel i diskussioner om samkönade relationer. Som i USA eller Mexiko, där domstolarna nyligen fått sista ordet i att avgöra frågan om samkönade äktenskap, eller som i samhällen med stark katolsk tradition, där kyrkans företrädare ofta agerar för att hindra ändringar av äktenskapslagar. Men vad har detta att göra med frågan om samlagsdebut?
Jo, sexualiteten är dels tätt förknippad med det sociala kön en människa har, alltså hur man uppfattas i samhället utifrån kategorierna man och kvinna, och den har också traditionellt sett varit uppdelad just i det kvinnliga och det manliga.
Sexdebuten handlar om att ta steget in i vuxenvärlden som den »fullkomliga« mannen eller kvinnan. På samma sätt som en tonåring upplever sin första fylla, tar sitt första cigarettbloss eller sätter sig på en moppe som ett steg in i de vuxnas rike, på samma sätt spelar det första samlaget rollen som en pinne på stegen mot vuxenvärlden. Det viktiga är inte heller huruvida man fortsätter att ägna sig åt samlag. Det viktiga är att ha gjort det, en gång. Och på rätt sätt, vid rätt tillfälle. Sedan kan man ta det lugnt igen. Man är ju så att säga på rätt sida av staketet. /…/
Detta är ett kortare utdrag ur texten – läs hela reportaget i pappers-Ottar!
Jack Lukkertz. Socionom och auktoriserad sexualrådgivare inom RFSU Malmö.
Bild Sofia Runarsdotter
