Vi svenskar är världsbäst på jämställda relationer och sex, eller hur?
Vi är ärliga och har inga problem att prata med varandra, vuxet och rationellt. Men i den kallaste av timmar är det ibland svårt att sätta ord på vad man vill och behöver. Men det är viktigt.
Om tystnadens politik kan råda i sängkammaren regerar den än mer i det samhälleliga samtalet om könsroller, sexualitet och integration. Särskilt stort är glappet mellan ungdomars verklighet och vuxensamhällets idé om densamma. Hur tänker vår nya regering tackla det?
I 51 år har Sverige haft obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Ibland är den bra, men ofta reducerad till de obligatoriska teorilektionerna. Det räcker inte.
Vi vill att politiker pratar mer om att attityder kan förändras och synsätt breddas. Om att förändring kan gå fort. Eller finns det ingen som tror på det längre? Sex och samlevnad handlar inte bara om könsmognad eller att skydda sig mot sjukdomar. Sexualitet är mycket mer än så. Den avspeglar hela vårt samhälle. Det handlar om respekt för oliktänkande, mångfald, pluralism och jämställdhet.
I många skolor är segregeringen enorm, de traditionella könsrollerna som betongklumpar.
Skola och föräldrar måste sluta väja för de svåra frågorna och ta upp saker som finns i ungdomars vardag; skönhetsideal, internet, könsroller, språkbruk, porr. Utan moraliska pekpinnar, men med tydlig respekt för individens rättigheter. Skolan ska inte vara en avdumpningscentral för att fixa allt som gått snett i samhället. Men kommer man från en familj där känslor inte uttrycks i ord, där nya tankar inte får plats, måste skolan kunna erbjuda utrymme, kunskap och öppenhet. Tystnadens politik är inget alternativ för framtiden.
Carolina Hemlin, redaktör
Ylva Bergman, redaktör