Av, med och för tjejer

Det började för fyra år sen. Den då trettonåriga Gvantsa och några tjejkompisar träffades efter skolan på biblioteket för att sitta och prata. Om att vara ung tjej i Georgien. Om kärlek, om planer och drömmar för framtiden. Om killar. Sånt de inte kunde prata om när föräldrarna hörde. Men även på biblioteket fanns nyfikna öron, så de startade Kalta Imedi, som betyder kvinnors hopp. Med hjälp av den svenska organisationen Kvinna till kvinna fick de en lokal, ”centret”, dit bara tjejer är välkomna. En fristad där man får vara sig själv, säga vad man vill, utan männens kontroll. Kalta Imedis paroll är ”Active girl – successful woman”. Från att ha startat med fem medlemmar är de nu över 160.

—–

Gvantsa Grigalashivili och Lela Tsagareishvili är på besök i Sverige. De tycker Stockholm är vackert, trots att det är mörkaste november och ett ihärdigt kallt regn smattrar mot caféets fönster.

– Georgien är ett mycket patriarkalt samhälle, säger Lela. Män blir uppfostrade till att ta plats och ta sig fram i samhället. Kvinnor ses bara som mödrar.

– Tjejer har inget utrymme att uttrycka saker. Det finns ingenstans att prata om till exempel sex, säger Gvantsa.

På centret är det tjejerna som sätter agendan. Det hålls kurser i bland annat språk, konst och psykologi. Alla aktiviteter utgår ifrån vad tjejerna själva efterfrågar och behöver. Och de får organisera projekten själva, det är en del av idén.

– Oftast tycker familjen inte om att deras dotter börjar vistas på Imedi. Men när de ser att hon blir stärkt av det så blir de flesta positivt inställda, säger Lela.

Georgien är ett gammalt klansamhälle, och många sedvänjor lever kvar. Kvinnor hålls under hård social kontroll. Det är värre på landsbygden än i huvudstaden Tblisi, menar Lela och Gvantsa. I byarna lever traditionerna starka, och hedersrelaterat våld är vardagsmat.

– Arrangerade äktenskap är vanliga, säger Lela. Och man protesterar inte som tjej, man gör som familjen vill.

– Brudkidnappning också, fyller Gvantsa i. Om en kille vill ha en speciell tjej kan han kidnappa och våldta henne. Då vill familjen inte ha tillbaka henne eftersom hon inte har kvar sin heder, sin oskuld, så hon måste gifta sig med honom.

Det är höga straff på hedersrelaterade brott, berättar Lela. Men de allra flesta anmäler inte.

– Om man vill göra slut för att man inte är kär längre, så får man se upp. Om killen känner sig sårad kan han kidnappa dig som hämnd. Tjejen får gömma sig, kanske till och med flytta för att inte utsättas för risken, säger Lela.

Jag frågar om det är möjligt att leva som öppet homosexuell.

– Nej, då får du flytta ut ur landet och inte komma tillbaka, säger Lela. Homosexualitet är inte accepterat.

I skolan får man lära sig om hur tjejers och killars kroppar ser ut på biologin. Men sexualundervisning finns inte.

– Om man vill prata om sex gör man det med sina kompisar, säger Gvantsa.

—–

Georgien är fattigt och krigsdrabbat. Efter självständigheten 1991 har tre inbördeskrig drabbat landet och drivit Georgien in i en social och ekonomisk kris. Landets position mellan nord och syd samt öst och väst, blir till ett guldläge för smuggling och människohandel. Det bor cirka fem miljoner i Georgien. Lela och Gvantsa bor i Alchaltsikche, en medelstor stad i sydvästra delen av landet.

Abort är tillåtet i Georgien, och oerhört vanligt. Många kvinnor har gjort uppåt tio aborter. Informationen om och tillgång till preventivmedel är dålig.

– Det är inte tillåtet att ha sex före äktenskapet i vår kultur. Men det har unga ändå, och man blir med barn och gör abort. Ofta utan att föräldrarna känner till det, säger Gvantsa.

Även väldigt unga tjejer har inga problem att få abort, det finns väl utbyggda nätverk. Det enda du behöver är pengar.

Lela menar att Georgien i grunden har bra lagar, som bygger på jämlikhet. Men i praktiken värderas tradition och kultur högre än lagarna. Både Lela och Gvantsa ser dock positivt på Georgiens framtid. Ekonomin går framåt, det byggs vägar och satsas på handel.

Visionerna för Kalta Imedis framtid saknas inte:

– Vi ska bara bli större och större, skrattar Gvantsa.

– Det senaste projektet är körkortskurser för kvinnor, berättar Lela entusiastiskt. Nästan inga kvinnor har körkort i Georgien, och det är jätteviktigt för en kvinnas självständighet.

– Läraren vi har är än så länge en man… Men han ska lära upp kvinnliga lärare.

Carolina Hemlin

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 4 2006)