Resa med hiv
Peter älskar att resa. Men för att kunna besöka vissa länder måste han ljuga för att ta sig in. Han är nämligen hiv-positiv.
Peter reser så ofta han kan, och gärna långt bort. Hittills är han uppe i ett sjuttiotal länder. USA är favoritlandet, speciellt de sydvästra staterna som Arizona och Kalifornien. I Arizona har han varit fem gånger. Men han måste planera noga. En mängd länder – exempelvis Kina har diskriminerande resebestämmelser riktade mot hiv-positiva. Peter har varit i många av dem och han håller alltid tyst om sin status för att inte riskera avvisning.
Det har snart gått 25 år sedan aids gjorde entré i Sverige. Sedan dess har över 7000 personer registrerats som hiv-positiva i landet. Peter var 22 år när han blev en av dem. Det hände första gången han hade oskyddat sex under en bilsemester genom USA.
Nu har det gått femton år, och Peter har kommit över chocken som hiv-diagnosen innebär för den som drabbas. Viruset har blivit vardag. Peter ser sig själv som en vanlig man med ett vanligt liv, inte som det offer hiv-positiva ofta beskrivs som i media. Livet har gått vidare.
– Hiv är min minsta och största sorg i livet. Livet är som det är och alla har vi våra kors att bära, säger han med viss ironi i blicken.
––––––
Peter har haft tur i oturen. Hans immunförsvar är så pass bra att han slipper ta immunförsvarsförstärkande och virushämmande preparat hela tiden. Det gör resandet mycket enklare eftersom medicinerna kan ställa till problem i tullen. Sen är det tröttsamt att ständigt behöva förklara för ibland nitiska tulltjänstemän vad pillren är för något. Dessutom kan det ta ganska stor plats i resväskan att bära med sig ett halvt apotek, i synnerhet på längre resor.
För att visa mängden tabletter som behövs tar han fram en stor påse ur sin ryggsäck. En mängd olika burkar i varierande storlek och en gigantisk veckodosett skymtar genom den skrynkliga påsen. Peter häller ut hela innehållet på bordet mellan oss och öppnar en av burkarna.
– De här är de nyaste, mest effektiva tabletterna mot viruset, säger han och håller fram två piller som ser ut som överdimensionerade Alvedon i grälla färger.
Av dem behövs bara två om dagen. Men sen tillkommer alla de andra medicinerna, de som ska motverka bieffekterna. Så är det alltid.
– Det är otroligt skönt att inte behöva ta dem hela tiden. Speciellt när jag ska resa till ett land där hiv-positiva inte får komma in hur som helst och som ibland kräver specialvisum. Många länder har dessutom konstiga regler för hiv-smittade. Kina till exempel. Om man är hiv-positiv och uppger det i den obligatoriska hälsodeklarationen får man inte ens komma in i landet. Jag fick ljuga för att bli insläppt.
Men det är inte bara Kina som vägrar hiv-positiva inträde. Ett stort antal nationer har speciella regler. Sedan 1987 är hiv-positiva turister bannlysta i USA och ett flertal av dem har skickats hem när deras status uppdagats.
– Jag vet att man kan ansöka om ett speciellt visum för att komma in, men det är inget jag skulle göra. Då blir man registrerad i tullen för resten av livet och det har jag definitivt ingen lust med. Hade jag kunnat hade jag gett dem fingret allihop! Det är mitt privatliv det handlar om, säger Peter irriterat.
––––––
Peter låter sig inte avskräckas av de amerikanska reglerna. Men precis som många andra hiv-positiva turister måste han noggrant planera för att kunna ta sina mediciner förbi tullen. Flera hiv-positiva han har talat med har i förväg skickat medicinerna till någon bekant i landet för att slippa problemet med tullen. Vid den senaste resan till USA bytte Peter förpackning på sina mediciner och hoppades på det bästa. Och det gick vägen. Ingen frågade vad tabletterna var till för.
Strategin att strunta i att söka visum och ljuga sig förbi tullen har han hittat på nätet. Det finns flera sidor på internet som utförligt beskriver hur hiv-positiva ska göra för att undvika problem med tullen och komma runt inresebestämmelser.
– Men jag vet att många gör ett ofrivilligt medicinuppehåll på sina resor, en så kallad drug holiday. Det är ju förstås farligt om man skulle bli sjuk.
––––––
Även om Peter är en rutinerad resenär tänker han ofta på infektionsriskerna i andra länder, framför allt när han reser till utvecklingsländer. Tanken på att drabbas av en rejäl infektion i ett avskärmat område med begränsad sjukvård skrämmer honom.
– Tänk om immunförsvaret skulle störtdyka, eller att kroppen skulle bli immun mot medicinerna? Minsta magsjuka skulle kunna sätta mitt liv på spel, säger Peter och blir sedan tyst en lång stund.
Ändå tar han risken. Att vaccinera sig i förväg vill han helst inte. Det skulle utsätta hans redan försvagade system för onödiga belastningar.
– Om jag blir sjuk på resan är det vanligtvis inga problem. I dagens läge kan de flesta länders sjukvård hantera hiv-positiva patienter. Men så återstår problemet med att jag kan bli utvisad från vissa länder om jag blir sjuk och behöver behandling. Det är förstås tråkigt!
––––––
I år kommer Peter att resa till Hongkong och Kina. Han kommer återigen att behöva ljuga sig till ett visum.
Igor Arboleda
Frilansande samhällsjournalist
