Framåt och bakåt i Georgien

Davit Gabunia är 28 år och bor i Georgiens huvudstad Tbilisi. Enligt honom är tv-kanalerna klart homofoba. För bara ett par år stängdes en skådespelare av från att vidare medverka i en dokusåpa sedan han berättat om sin homosexualitet. Och när hbt-frågan tas upp till diskussion är det oftast de homofoba krafterna som får ta mest plats.

– Det hålls demonstrationer mot homosexualitet oftare nuförtiden. Förr brukade det mest förekomma precis innan val. Nu kan det hända lite då och då. Det har också blivit populärt inom medierna, berättar Davit.

Trots att homosexualitet är avkriminaliserat och Georgien har skrivit på EU:s deklaration om skydd av sexuella minoriteter, görs det hela tiden övertramp på hbt-personers rättigheter. Dels beror det på att regeringen inte vill stöta sig med kyrkan, som blivit allt viktigare för många georgier i deras identitetsskapande sedan självständigheten från Sovjet. Men också på grund av okunskap hos många politiker, och en slentrianmässigt homofob diskurs i medierna.

››Det hålls demonstrationer mot homosexualitet oftare nuförtiden.‹‹

I december 2009 genomfördes en polisraid mot en hbt-organisation. Vittnesmål berättar att polisen betedde sig kränkande mot personer i lokalen och vandalisering förekom. Organisationens ledare arresterades, anklagad för innehav av marijuana, men släpptes några veckor senare.

Peeter Kaaman är förste ambassadsekreterare och bland annat ansvarig för Sida-finansierade projekt inom ramen för mänskliga rättigheter i Georgien. Han har tidigare jobbat med hbt-frågor i Makedonien.

– Det finns en annan dynamik här i Georgien. I Makedonien var regeringen uttalat emot sexuella minoriteter. I Georgien handlar det mer om att regeringen måste balansera sin politik mot de mer traditionella och konservativa värderingarna i samhället.

I Georgien är homosexualitet avkriminaliserat sedan år 2000. Däremot finns det inte någon specifik lag mot hatbrott eller hatpropaganda. Och det finns en stor oförståelse, både bland organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter, i det civila samhället i stort och bland somliga parlamentsledamöter gentemot homosexuella.

Det är därför inte så svårt att föreställa sig vilket ramaskri boken Holy Crap, som kom ut 2010, åstadkom. En bok bestående av 20 berättelser som alla tar upp olika sexuella handlingar. Bland annat handlar den om präster som har sex med barn, om incest. Men också homosexuella relationer. Den förut okände unge författaren, Irekli Deisadze, flydde till Turkiet efter att religiösa grupper fördömt både honom och boken.

Men incidenten illustrerade något om det georgiska samhället: Att frågan om homosexuellas rättigheter klumpas ihop tillsammans med pedofili och incest.

I slutet av 2010 visade sig det på nytt när en parlamentsledamot, i en direktsänd tv-debatt satt och drog paralleller mellan homosexualitet och pedofili apropå en amerikansk volontär som jobbar i landet och är öppet homosexuell.

– När en parlamentsledamot kan säga sådant utan att någon i regeringen höjer på ögonbrynen visar det lite på vilken kunskapsnivå landet ligger på, påpekar Peter Kamaan.

Samtidigt som den georgiska regimen fortsätter att marknadsliberalisera landet befinner sig landet fortfarande långt efter vad gäller en modern syn på sexualitet och identitet. Att organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter inte ens vågar ta upp frågan om homosexuellas rättigheter innebär att det är en lång väg kvar att gå. Men utifrån en regional kontext finns det ändå ljusglimtar, något som skulle kunna förbättras av en mer konstruktiv dialog mellan MR-organisationer, civila samhället och regeringen.

– Man kan ibland få intryck av att regeringen ser frågan om homosexuellas rättigheter som ett nödvändigt ont. Som att de erkänner dessa frågor bara för att kunna närma sig väst. Lägg där till att flera organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter vägrar att se dessa frågor som MR-frågor och det blir tydligt att det finns en del att göra. Sverige har här en viktig roll att spela genom att klargöra vad vi menar med mänskliga rättigheter och vad det innefattar. Jag ser det lite som vår plikt att ta upp dessa frågor, säger Peeter Kaaman.

››Den sociala stigmat kring homosexualitet sitter djupt i den georgiska kulturen. Men globaliseringen gör samtidigt att landet öppnar sig mot omvärlden.‹‹

För Davit är det inte tal om att berätta om sin läggning för sin familj. Inte heller visar han sin kärlek till sin pojkvän öppet på gatorna i Tbilisi. Den sociala stigmat kring homosexualitet sitter djupt i den georgiska kulturen. Men globaliseringen gör samtidigt att landet öppnar sig mot omvärlden och vice versa. Befolkningen får lättare att del av andra idéer och nya sätt att se på saker. Här spelar utbyggnaden av bredbandsinfrastrukturen, som pågår för fullt, en stor roll. Allt fler georgier läser bloggar, interagerar på Facebook och spenderar mer tid på Internet.

Den nystartade hbt-organisationen DRCAA erbjuder gratis konsultation online, vilket gör att folk kan vara helt anonyma. Och på deras Facebooksida pågår en lyckad kampanj för att sprida budskapet att alla har lika värde och samma rättigheter oavsett sin sexuella läggning.

– Den har faktiskt fått ett stort genomslag. Många kända personer har postat filmklipp där de står upp för kampanjen, säger Davit Gabunia nöjt.

Text: Oscar Levy, frilansande journalist och redaktör för sociala medier på Aftonbladet.

FAKTA GEORGIEN

RFSU jobbar med flera samarbetspartner i Georgien. Läs mer om dem här eller bli medlem i RFSU.

Republiken Georgien är en före detta sovjetstat som blev självständigt 1991. Geografiskt tillhör merparten av Georgien sydvästra Asien, men politiskt och kulturellt räknas landet ibland till Europa. Georgien är medlem av Europarådet och den senaste tiden har landet gjort flera närmanden mot EU och NATO. EU-medborgare behöver exempelvis inte längre visum för att resa in i landet. Sverige öppnade upp sin ambassad i Tbilisi i december 2010 och relationerna med landet är goda. Via Sida bedriver Sverige utvecklingssamarbete med Georgien vars huvudfokus är: Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, miljö och marknadsutveckling. Relationerna med Ryssland är dock inte lika goda. Ända sedan självständigheten har Georgien varit indragna i territoriella konflikter med utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien, varav den senare har krävt att införlivas med Ryssland vilket Georgien inte accepterar. Sedan kriget 2008 saknar Georgien formell kontroll över dessa områden och UD avråder från inresa. I dag erkänner Ryssland, Nicaragua och Somalia både Abchazien och Sydossetien som självständiga stater.

Läs mer om det svenska utvecklingssamarbetet med Georgien här.

Källa: Utrikesdepartementet och Sida