En annan porr är möjlig
Har amatörporren reducerats till ett gigjobb på Onlyfans? Tomas Hemstad går på filmfestival och slås av att den kreativa upptäckarglädjen fortfarande frodas.
En varm fredagskväll i oktober finner jag mig själv i ett sorts nostalgiskt skimmer på Victoria Theater där Hump!-festivalens andra del ska utspela sig. Hump! startade 2005 och är en kortfilmsfestival som samlar amatörpornografi. Från början var den en lokal angelägenhet men nu turnerar filmprogrammet runt USA. För mig känns det som att transporteras till en annan tid i mitt liv.
Från någonstans runt 00-talets andra halva och kanske tio år framåt kändes det som att en annan porr var möjlig. Berlin Porn Film Festival startade, Mia Engbergs erotiska antologi Dirty Diaries blev en jättesnackis och The Knife anlitade indie-pornografer som Marit Östberg och Liz Rosenfeld till att skapa den visuella inramningen till sitt album Shaking the Habitual.
»Den feministiska pendeln tycks ha svingat tillbaka till att problematisera snarare än producera pornografi«
Jag hade turen att bo i Berlin och få vara med på ett litet hörn i vad som då kändes som DIY-porrens zenit. Det är svårt för mig att separera vad som är förändrad kulturell zeitgeist, och vad som är livet efter 40, boende i ett annat land, men det känns som att den där gladlynta experimentporrtiden befinner sig i backspegeln.
I och med OnlyFans och dylika sajter blev amatörporren ett gigjobb istället för än en passion och den feministiska pendeln tycks ha svingat tillbaka till att problematisera snarare än producera pornografi.
Hump! produceras av Dan Savage, en författare och sexkolumnist som hade sin storhetstid något innan indieporrvågen. Sedan dess har han intagit en hel del tveksamma positioner, och många queers ledsnade definitivt på honom när han gick till försvar för sin vän, Jesse Singal, en profilerad antitransjournalist. Det är ett exempel på hur det som brukades kallas sexradikal politik har blivit snårigare.
»Två personer med feminina kroppar har sex med en tredje som..eh..är en pizza?«
Trots en förefallande rätt hbtqi+ publik är det iallafall ingen som buar när Savage presenterar programmet på en förinspelad filmsnutt. En dragqueen, Betty Wetter, uppträder med ett nummer där hennes klänningsärm förvandlas till en snopp som kommer över hela filmskärmen i rytm till musiken.
Och sedan börjar kortfilmerna: Två personer med feminina kroppar har sex med en tredje som..eh..är en pizza? En Van Holsing jagar bögdemoner. En pappa ligger med sin gravida fru men kan inte koncentrera sig för att han fantiserar om hur fostret har en boxningsmatch med hans penis.
»I filmen Full Body Blush utspelar sig en orgie filmad med värmekamera. Regnbågsfärgade kroppar flätas samman och blir ett på sätt jag aldrig sett förut.«
En androgyn piercad person sticker kanyler genom pannan på sig själv. Två andra är nakna med halloween-pumpor på huvudet och kladdar pumpornas innanmäte på varandra och sjunger en sång om hösten. Det är queert och roligt och rörande och ibland till och med sexigt.
Att det pratas mindre om DIY-porren (eller att jag har sämre koll på den?), verkar inte ha påverkat kreativiteten hos dem som på olika sätt vill skildra köttets lustar.
I filmen Full Body Blush utspelar sig en orgie filmad med värmekamera. Regnbågsfärgade kroppar flätas samman och blir ett på sätt jag aldrig sett förut. Och när jag går ut från salongens mörker, ut i sensommarnatten är det med en känsla av kontinuitet. DIY-porren fortsätter utan mig.
Tomas Hemstad är frilansjournalist bosatt i San Francisco.
