Välkommen till den flersamma världen

Baren ligger på tredje våningen och ett stort glasparti ger en vid utsikt mot gatan nedanför. Arrangörerna bakom NoMo Social Club står inför en milstolpe. Deras tidigare träffar har varit små och ganska privata, men den här gången har de bjudit in öppet, och alla 160 biljetterna är slutsålda.

NoMo står för »non monogamous« och målet med klubben är att samla Stockholms ickemonogama community. Den första klubben hölls sommaren 2023 med inspiration från en liknande klubb i London. 

Det är pirrig stämning i arrangörsgruppen när de sista förberedelserna görs. De ställer fram pennor och klisterlap- par, så att gästerna kan skriva namnskyltar. Några har redan börjat bilda kö utanför entrén och musiken är igång, men än är det tomt i den nedsläckta lokalen. I taket hänger vad som måste vara en av stans största discokulor. Speglarna kastar ut ljuspunkter som sveper över heltäckningsmattan på golvet.

Nick Kemp ser fram emot kvällen.

− Det är bekräftande och stärkande att vara i ett sånt här sammanhang. Vid andra tillfällen kan jag känna mig nervös över hur jag ska berätta att jag är polyamorös, men här sänker jag garden och oroar mig inte över negativa reaktioner, säger han.

Psykologen Tanja Suhinina har skrivit boken Du med flera som är en guide till flersamhet. I boken varvar hon texter om aktuell forskning med berättelser från personer som lever ickemonogamt. Hon ser att det finns många olika subkulturer eller bubblor där man hittar gemenskap: Polyorganisationer, queerrörelsen, bdsm-rörelsen, burner-communityt, lajvrörelsen, swingersklubbar och så vidare. 

I vissa grupper samlas man kring en gemensam identitet som just ickemonogam, relationsanarkist, flersam eller poly. I andra – som i lajvrörelsen – är den gemensamma utgångspunkten egentligen något helt annat.

»Många lajv har romantiska eller erotiska teman så man behöver komma överens med sin partner om vilka gränser.«

Anneli Friedner började hålla på med rollspel och lajv i tidiga tonåren och beskriver det som att hon aldrig riktigt skolades in tvåsamhetsnormen.

− Jag har hela tiden sett att man kan ha relationer på olika sätt. Inom lajvrörelsen finns inget starkt tabu kring flersamhet, säger hon.

Hon tror att det finns olika ingredienser inom rörelsen som öppnar för ett ifrågasättande av mononormen. Till exempel innebär själva rollspelandet att man testar olika roller och leker med olika typer av relationer. Många lajv har romantiska eller erotiska teman så om man lever i en monogam relation behöver man komma överens med sin partner om vilka gränser som ska gälla »in-lajv«. Får man till exempel hångla eller spela sexscener med någon annan när man är i sin roll?

Anneli Friedner tror att de samtalen kan öppna för att man också börjar fundera över hur man egentligen vill ha relationer »off-lajv«. Om man väl öppnar för att ha intima möten med andra under lajv är det också ganska naturligt att det kan knytas kontakter som inte är helt enkla att bryta så fort lajvet är över.

− Om någon har låtsats vara förälskad i dig en hel helg är det kanske inte så konstigt om ni vill utforska det vidare på något sätt. Det raggas ganska friskt inom lajvrörelsen, på olika fester och konvent.

Det kan alltså finnas något i själva lajvandet som öppnar för ett ifrågasättande av seriemonogami som det bästa sättet att ha relationer, men Anneli Friedner tror också att det kan hänga ihop med att vara nörd och tillhöra en subkultur.

− När du redan är »the weird kid« som inte passar in för att du bryter mot vissa normer ligger det närmre till hands att börja syna även andra normer, säger hon och tillägger att man med den logiken också kan förstå ifrågasättandet av mononormen inom andra subkulturer, som queerrörelsen och bdsm-världen.

Ett annat community som sticker ut genom att många lever ickemonogamt är »burner-världen«. Rörelsen startade i USA och är mest känd för festivalen Burning Man, som hålls varje sommar i Nevadas öken. »Burners« beskrivs ofta lite häcklande som en elit av coola, priviligierade hipsters som jobbar inom IT-branschen. Avståndet till medeltidsveckan i Visby kan verka stort, men åtminstone i Sverige finns tydliga överlapp mellan burners och lajvare. Ett av Sveriges största »burns« – Borderland – var faktiskt ursprungligen ett lajv. Numera är det en deltagardriven festival som under en vecka varje sommar samlar tusentals på ett stort fält utanför Eksjö i norra Småland. Att det är deltagardrivet innebär att det inte finns några åskådare utan alla som deltar är med och skapar innehållet.

Filip Nyström har varit där och beskriver det som en plats där man kan experimentera med alternativa sätt att leva och organisera ett samhälle.

− I den kontexten blir det naturligt att också ifrågasätta normen om monogami, säger han.

Han beskriver burner-världen som en spretig rörelse med lösa kanter.

− På många burn hittar du både vänsterqueers och högerlibertarianer. Här finns helnyktra yoga-tantra-hippies och bdsm-utövare som arrangerar darkrooms och samtal om samtycke.

En viktig gemensam nämnare är som han ser det en strävan efter frihet – och för många påverkar den strävan också hur man har relationer.

− Många söker friheten att utveckla sig själv och sina relationer bortom de rådande ramarna och strukturerna. För egen del vill Filip Nyström inte att hans relationer ska följa ett förutbestämt och fastlåst manus, utan han vill att formerna ska vara något man kommer överens om utifrån vad som känns bra.

− Jag beskriver det som att jag har öppna relationer. Det är vanligt bland burners skulle jag säga. 

Den största ideella organisationen i Sverige som vänder sig specifikt till flersamma är Polyföreningen. De anordnar bland annat den årliga konferensen Polycon som brukar hållas över en långhelg och ha ett späckat program med föreläsningar och workshops.

Polyföreningen bildades för tio år sedan men låg under en period i dvala.

− Vi återuppväckte den för tre, fyra år sedan, säger Ronja Håkansson, som är ordförande.

Polyföreningen arbetar dels inom communityt, med att skapa mötesplatser och stötta medlemmar, men också utåtriktat med folkbildning. De brukar uppmärksamma polyamorins dag den 23 november och ha programpunkter vid olika pridearrangemang. Några av föreningens medlemmar driver också podden Polyprat.

Ronja Håkansson vill gärna att Polyföreningen framöver också ska jobba mer med politiskt påverkansarbete, men i dagsläget har de inget politiskt program. Hon berättar att de under den senaste valrörelsen diskuterade ifall de skulle lyfta någon fråga eller kartlägga var de olika partierna står, men det blev ingen sådan satsning.

− Det fanns inte riktigt resurser. Jag skulle gärna se oss växa och bli en organisation som samlar flersamma på samma sätt som RFSL samlar hbtqi-rörelsen, men än är vi inte där.

Psykologen Tanja Suhinina upplever den politiska organiseringen inom flersamhets-Sverige som ganska svag.

− Det är få som driver de politiska frågorna. Kanske beror det på att det är ganska få som upplever ett behov av lagskydd. Till exempel swingers och alla som lever i öppna förhållanden kan oftast göra det utan problem med dagens lagstiftning.

En organisation som arbetar med politiskt påverkansarbete kring flersamhet är Riksförbundet För Sexuella Minoriteter (RFSM). De kräver bland annat rättigheter och diskrimineringsskydd för personer som lever flersamt, men det är osäkert hur aktiv föreningen är. Hemsidan har inte uppdaterats sedan 2021 och Ottar får inte tag i någon från organisationens styrelse.

Enligt informationen på hemsidan vill RFSM bland annat att flersamma ska ha rätt att omfattas av sambolagen. Det är ett ställningstagande som många av de intervjuade i det här reportaget skriver under på. Det finns också stor enighet kring behovet av lagstiftning som gör det möjligt att vara fler än två vårdnadshavare.

RFSM driver också kravet att flersamma ska ha möjlighet att ingå äktenskap, men en sådan reform tror Tanja Suhinina ligger långt bort.

− Den frågan är inte riktigt gångbar i dagens politiska klimat eftersom den är så starkt förknippad med konservativa värderingar inom vissa kulturer.

Ronja Håkansson tror att det mest strategiska sättet att få igenom reformer är att »gå bakdörren« och driva frågor som också gynnar andra grupper. Hon tar frågan om att kunna vara fler än två juridiska vårdnadshavare som exempel.

− Det skulle kunna gynna många familjer. 

Ronja Håkansson tror att upplysningsarbetet som de gör inom Polyföreningen på sikt banar väg för politiska reformer, men ser det också som viktigt genom att det kan förändra attityder och bidra till bättre bemötande inom till exempel vården.

− Framför allt hoppas jag att vårt folkbildande arbete ska hjälpa alla som inte vill leva monogamt att se att det finns alternativ, och så önskar jag att man slapp känna sådan skräck inför att komma ut.

»Öppenheten kostar mer för andra, så jag känner att jag har ett särskilt ansvar att bidra till att normalisera att man inte måste leva monogamt.«

Bland gästerna på NoMo Social Club varierar det hur öppen man är. För många är det långt ifrån självklart att ställa upp i ett reportage som detta, men Tim Plummer är gärna med på en intervju. Han ser sig inte direkt som aktivist, men genom att han är öppen med hur han lever utmanar han mononormen i sin vardag.

− Jag tycker faktiskt att jag har ett särskilt ansvar att göra det, eftersom jag är cis-man och hetero. Jag uppfattas inte som »så annorlunda«. Jag tror att öppenheten kostar mer för andra så jag känner att jag har ett särskilt ansvar att bidra till att visa och normalisera att man inte måste leva monogamt, säger han.

Var NoMo Social Club egentligen ska placeras bland flersamhetsbubblorna som Tanja Suhinina beskriver är inte självklart. Klubben har rötter inom queerrörelsen, men samlar en bred krets. Bland besökarna finns personer med koppling till Burning Man, bdsm- rörelsen och Polyföreningen, säkert också lajvare och kanske även en och annan swinger, tror arrangörerna. Fast om swingerrörelsen ska ses som en del av den ickemonogama världen är inte självklart. Även om swingers har sex med flera är tvåsamhetsnormen stark. »Att swinga« handlar om att utforska sex med andra tillsammans som ett par.

− Det har egentligen inget att göra med att bli kär i flera eller att ha flera partners utan det är helt och hållet njutningen det handlar om, säger Christian Haag, som äger den populära klubben Adam och Eva i Norrköping. 

Här är det swingersträff varje lördag. Gästerna brukar börja med en drink i baren och sedan flyttar man vidare till relaxavdelningen som har pool och bastu. På klubben finns också elva olika rum där man kan ha sex med varandra. 

− I de minsta rummen bestämmer de som kommer först vilka som får vara med och i de större rummen är det mer fritt fram. Andra människor kan ju ofta inte tänka sig att »dela med sig« av sin fru eller man, men folk som swingar tycker om att se sin partner njuta tillsammans med andra, säger Christian Haag.

Just nu är klubben under renovering och ska bland annat utökas med två nya rum. Det behövs eftersom besökarna blir fler. Vissa gäster reser långt för att gå på klubben.

− De kommer från Skåne och Norrland, Finland och Norge. En gång hade vi ett sällskap här från USA. De kom ett helt busslast, säger Christian Haag. 

Han har varit del av swingercommunityt i 20 år och har sett rörelsen växa.

− För 15 år sedan hände det vissa kvällar att det bara kom något enstaka par till träffarna. Då fick de pengarna tillbaka. Nu är det aldrig färre än 25 par, och när det är så få tycker vi att det är riktiga skitkvällar. Han tror att det växande intresset för klubben och swing i allmänhet speglar ett förändrat samhällsklimat.

− Det har blivit mer öppet, även om det fortfarande är tabu. Många som swingar pratar inte om det utanför klubbarna.

För Tanja Suhinina är det givet att swingersklubbarna ska ses som en del av den ickemonogama världen. Hon funderar på om avståndstagandet från andra som lever ickemonogamt tangerar en slags moralism.

− Jag uppfattar att det ses som lite finare att »älska flera« och »jobba med sina relationer« än att endast vilja ha sex med fler, säger hon.

I NoMo Social Clubs värdegrund står det att man värderar »quality over quantity«, fast det handlar inte om att det skulle vara fult att söka tillfälliga sexuella kontakter, menar organisatörerna. NoMo Social är bara inte är rätt forum för det. I klubbens uppförandekod står det uttryckligen att det inte är ett ställe för att ragga. Tanken med klubben är att bygga ett community och skapa en plattform där personer som lever ickemonogamt kan vara ett stöd för varandra. Just att hitta stöd tror organisatörerna kan vara svårt i en situation där man är mitt i att dejta eller flirta. Dessutom, menar de, finns det redan många platser – och appar – för det. 

Framöver är förhoppningen att NoMo ska kunna breddas och bli ett paraply under vilket det kan anordnas olika typer av arrangemang baserat på behov och intressen inom communityt.

På baren i Stockholm blandas musiken med prat och skratt. Det är trångt i soffgrupperna och ljusfläckarna från discokulan når inte längre golvet utan sveper istället över gästerna. Arrangörerna har satt ihop ett bingo för de som vill ha hjälp att bryta isen och komma igång att mingla. Det gäller att hitta gäster som stämmer in på de olika påståendena på bingobrickan: »Bor med minst två partners«, »har praktiserat ickemonogami i mer än tio år«, »deltog på den första NoMo Social« och så vidare. 

Senare under kvällen hålls ett kort tal från scenen. Arrangörerna frågar vilka som är på klubben för första gången och många händer åker upp i luften.

Nick Kemp har däremot varit på flera av NoMo Socials klubbar. Han tycker att det är en bra plats för att lära känna andra som lever ickemonogamt. 

− Det verkar som att det är fler och fler som känner att de kan vara öppna med hur de vill ha relationer, och jag uppskattar verkligen den förändringen, säger han.

---

Charlie Olofsson är frilansjournalist.