Sexualpolitiska pionjärer på barrikaden

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

Feminist fängslad för rätten till preventivmedel och abort

Shidzue Katō (1897-2001)

På 1920-talet styrdes Japan i praktiken av militären. Preventivmedel var tabu och kvinnors frigörelse var ingen stor fråga. Men Shidzue Katō levde inte som traditionen bjöd för kvinnor. Hon kom från en välbärgad familj, hade fått en god utbildning och gifte sig som 17-åring med en »modern« adelsman som behandlade sin fru som en jämlike.

Shidzue Katō bestämde sig för att starta en rörelse för preventivmedel i Japan. Beslutet skulle bli startpunkten för ett långt offentligt och politiskt liv.

Katō började sprida sina åsikter om preventivmedel i populära magasin som riktade sig till kvinnor. Hon kopplade samman barnbegränsning med kvinnors frigörelse, men menade samtidigt att preventivmedel inte var ett hot mot familjen, utan skulle stärka den. Shidzue Katō hade också eugeniska argument: Japans snabbt växande befolkning, överbefolkning som eugeniker beskrev det, skulle lösas om kvinnor fick tillgång till preventivmedel. Globalt trodde Katō att världsfred kunde uppnås om det föddes färre barn.

Tack vare Shidzue Katōs ställning och bakgrund var media ofta intresserade av det hon ägnade sig åt. När hon 1922 böjd in den amerikanska aktivisten Margaret Sanger till Japan fick preventivmedelsfrågan ett enormt medialt genomslag, som inte minskades av att myndigheterna först försökt hindra Sanger från att besöka landet. Information om preventivmedel spreds även från Katōs garnbutik i Tokyo och genom The Japan Birth Control Study Group som hon bildat.

I början av 1930-talet skärptes inställningen till preventivmedel i Japan och annonser och produkter som betraktades som skadliga förbjöds. Shidzue Katō tillbringade mycket tid i USA, men tillbaka i Tokyo bildade hon bildat Women’s Birth Control League of Japan och 1934 öppnade hon en egen preventivmedelsmottagning.

Motståndet mot preventivmedel, som var stort även i läkarkåren, ökade i takt med oroligheterna i regionen. Japan befann sig på randen till krig mot Kina och det fanns en utbredd oro för att tillväxten av soldater inte var tillräcklig. I december 1936 fängslades Katō under en kort period för att hon spred »farliga idéer« och tvingades sedan stänga sin mottagning. Snart förbjöds alla preventivmedel, men Katō fortsatte att distribuera pessar och andra preventivmedel hemifrån sitt eget kök.

Efter andra världskriget 1946 infördes demokrati i Japan, inklusive rösträtt för kvinnor, och Shidzue Katō valdes in det japanska parlamentet för socialistpartiet och drev sina frågor där. Födelsetalen och antalet illegala aborter rusade i höjden efter kriget. 1948 genomfördes en lag som tillät abort av hälsoskäl och 1950 tilläts tillverkning och försäljning av preventivmedel. 1954 var Katō med och grundande Japan Family Planning Federation of Japan, och samma år höll IPPF konferens i Tokyo. 2001 avled Shidzue Katō i Tokyo, 104 år gammal.

▶ Visste du att Shidzue Katō…

…(s) självbiografi Facing two ways : the story of my life (1935) blev en internationell bestseller.

…satt i det japanska parlamentet 1946–1974. Hon var bland annat engagerad i hur Japan skulle be om ursäkt för landets agerande under andra världskriget.

…fick FN:s befolkningspris 1988.

…på sin begravning hyllades av Margaret Sangers barnbarn. Han framförde även en hälsning från USA:s dåvarande president och första dam, Bill och Hillary Clinton.

---

För färre barn, mot fattigdom

Dhanvanthi Rama Rau (1893-1987)

Det var efter ett besök hos en fattig familj i ett slumområde i Bombay som Dhanvanthi Rama Rau bestämde sig. Då, i slutet av 1940-talet, hade den tidigare konststudenten nyligen flyttat tillbaka Indien efter många år utomlands. Som många välbärgade kvinnor ägnade sig Rama Rau sig åt socialt arbete och välgörenhet, exempelvis mot barnäktenskap och för kvinnors rätt till utbildning.

Familjen som Rama Rau besökte bodde i ett mörkt rum med dålig ventilation och kvinnan väntade sitt fjärde barn. Dessutom hade hon tuberkulos, men var för svag för att orka ta sig till sjukhuset med sina tre barn. Deras situation var inte ovanlig. I Indien var vid den här tiden den förväntade medellivslängden 27 år, mödradödligheten hög, levnadsstandarden låg och 80 procent av befolkningen var analfabeter.

Villkoren kommer inte att förbättras så länge det föds så många barn, tänkte Rama Rau, och bestämde sig för att viga sitt liv åt familjeplanering. 1949 bildade hon Family Planning Association of India (FPA India) och snart öppnade de sin första mottagning, Family Welfare Center, i Bombay.

När Dhanvanthi Rama Rau 1951 bjöd in till en konferens om familjeplanering var intresset för att lära sig om aktuella preventivmedelsmetoder stort – från läkare, socialarbetare och politiker. Efter konferensen kom ett telegram, det var från Margaret Sanger i USA (läs om Margret Sanger nedan). Kunde de tänka sig att ordna en internationell konferens? Så blev det. På plats i Bombay 1952 var kändisar som Albert Einstein, Eleanor Roosevelt och Elise Ottesen-Jensen, och The International Planned Parenthood Foundation (IPPF) bildades, som fortfarande i dag är den globala paraplyorganisationen för arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Indiens snabba befolkningsökning – som också berodde på den framgångsrika kampen mot allvarliga sjukdomar som pest, smittkoppor och malaria – oroade både Rama Rau och regeringen. Inspirerade av bland annat FPA India innehöll Indiens första femårsplan från 1952 ett befolkningsbegränsingsprogram. Eftersom hälsoministern var emot preventivmedel skulle detta ske genom utbildning om »naturliga cykler«.

FPA India var dock kritiska. Rama Rau och hennes kollegor satsade istället på att öppna egna kliniker, utbilda socialarbetare som kunde nå ut till både läskunniga och analfabeter och verkade för att medicinsk personal skulle utbildas om preventivmedel. När nästa femårsplan infördes skrotades projektet med naturliga cykler och staten började öppna kliniker där preventivmedel delades ut.

Dhanvanthi Rama Rau var fast övertygad om att familjeplanering och färre barn både skulle förbättra kvinnors hälsa och i sig minska fattigdomen. I en radiointervju från 1963, när hon nyligen efterträtt Elise Ottesen-Jensen som ordförande för IPPF, beskrev hon sin uppfattning:

– Vi tror på den lyckliga familjen, vi tror på den lilla familjen, så att föräldrarna kan uppfylla sitt föräldraansvar.

1971 avgick Rama Rau som IPPF:s ordförande och 1974, då 77 år gammal gick hon i pension av hälsoskäl.

▶ Visste du att Dhanvanthi Rama Rau…

…var med när kvinnoorganisationen All-India Women’s Conference bildades 1927 och var dess ordförande under 1946.

…arbetade för Indiens självständighet från kolonialmakten Storbritannien, vilket förverkligades 1947.

…(s) dotter Santha Rama Rau var en framgångsrik författare

…har skrivit en självbiografi, An Inheritance, som kom ut 1977

…kände Mahatma Gandhi.

…tilldelades Indiens främsta utmärkelse Padna Bhushan Award 1959.

… intervjuades av Dhanvanthi Rama Rau 1963 (lyssna här) och 1965 (lyssna här).

---

Sexualupplysare, poet och kolexpert

Marie Stopes (1880-1958)

Vad krävs för ett lyckligt äktenskap? Den brittiska forskaren och poeten Marie Stopes trodde sig veta efter ett olyckligt giftermål. 1918 presenterade hon sitt svar i boken Married love – a new contribution to the solution of sex difficulties. Boken, som innehöll handfasta råd för ett lyckat sexliv och ett kapitel om preventivmedel, fördömdes av kyrkan och påven, och blev en omedelbar försäljningssuccé. Sammanlagt har den sålt i över en miljon exemplar.

Marie Stopes var forskare i paleobotanik, expert på kol, och gjorde i början av 1900-talet en akademisk karriär få andra kvinnor gjort i Storbritannien vid den här tiden. Nästa bok, Wise Parenthood fokuserade på familjeplanering och preventivmedel, frågor som Stopes börjat intressera sig för efter ett möte med Margaret Sanger i London 1915.

I England var det inte preventivmedel förbjudet, men kunskapen var låg och det fanns främst att köpa via postorder. Stopes bildade opinion, bland annat i egna tidningen Birth Control News, och bråkade offentligt med meningsmotståndare. Hon bestämde sig för att övertyga kristna företrädare om värdet av preventivmedel, något hon uppfattade att hon var utsedd av gud för att göra. En av hennes publikationer var pamfletten A Letter to Working Mothers: on how to have healthy children and avoid weakening pregnancies som delades ut gratis.

I mars 1921 öppnade hon tillsammans med sin make The Mothers’ Clinic, Englands första rådgivningsbyrå och mödravårdscentral i fattiga kvarter i norra London. Mottagningen, som drevs av barnmorskor, tog enbart emot gifta kvinnor och utförde inte aborter eftersom Stopes var abortmotståndare. Adressen på Marborogh Road var noga utvald för att nå arbetarklasskvinnor. Under åren som följde startade Stopes fler mottagningar runt om i landet samt en mobil klinik i en vagn som turnerade runt i England.

Marie Stopes menade att genom färre graviditeter, och genom det färre och friskare barn, skulle både modern och »rasen« gynnas. Under större delen av sitt liv var Stopes aktiv i den eugeniska rörelsen och menade att det engelska folket skulle stärkas om de välbeställda fick fler barn och de »olämpliga« färre (läs mer om eugenik här). Forskaren Pauline Brand menar dock att den vardagliga praktiken på kliniken såg annorlunda ut. Där fick kvinnor från alla samhällsklasser hjälp, såväl fertila som infertila.

Stopes eugeniska uttalanden och stöd för exempelvis tvångssteriliseringar har gjort henne till en kontroversiell historisk figur. När hon hedrades med ett frimärke 2008 protesterade feminister, för att Stopes var rasist. Andra lyfter fram att trots Stopes åsikter har hennes kamp för preventivmedel bidragit till en betydande samhällsförändring.

▶ Visste du att Marie Stopes…

…första äktenskap annullerades med motiveringen att det inte »fullbordades«.

…var en aktiv suffragett i början av 1900-talet.

…böcker översattes till svenska, till exempel Äkta makar – ett nytt bidrag till de sexuella problemens lösning (1922).

…The Mothers’ clinic 1925 flyttade till 108 Whitfield Street i centrala London, där den fortfarande ligger.

…1975 fick en biståndsorganisation uppkallad efter sig: Marie Stopes International, som idag är verksam i 37 länder inklusive Storbritannien. Marie Stopes International utför aborter.

---

Hungerstrejkade och drömde om ett magiskt piller

Margaret Sanger (1879 – 1966)

»Vad varje tjej borde veta.« Det var rubriken på den spalt Margaret Sanger skrev i tidningen New York Call i början av 1910-talet. Till vardags arbetade Sanger som uppsökande sjuksköterska i fattiga områden på Manhattan drabbades av hur dåligt ställt det var med kvinnor som fött många barn, haft missfall och genomgått osäkra aborter. Kampen för rätten till preventivmedel blev från och med då hennes livsuppgift.

I USA var det sedan 1873 förbjudet att ens sprida information om preventivmedel. Till en början respekterade Sanger lagarna, men snabbt intensifierades hennes aktivism. I den egna tidningen The Women Rebel uppmanade hon kvinnor att använda preventivmedel och i häftet Family Limitation – Handbook For Working Mothers som kom att säljas i tio miljoner exemplar – gavs utförliga instruktioner till dåtidens preventivmedel. För detta riskerade hon fängelse och flydde tidvis landet. Margaret Sangers skrifter censurerades och hon åtalades, vilket skapade rubriker och gjorde Sanger känd för allmänheten – och för finansiärer.

1916 öppnade Sanger USA:s första rådgivningsklinik i Brooklyn i New York, med inspiration från en klinik hon besökt i Holland. Efter några dagar stormade polisen kliniken och tredje gången gillt stängdes den för gott. Den efterföljande rättsprocessen – då Sanger bland annat hungerstrejkade i fängelset – ledde till att läkare i delstaten New York framöver fick skriva ut preventivmedel av hälsoskäl.

1922 startade hon organisationen American Birth Control League – som tjugo år senare bytte namn till The Planned Parenthood. Och 1923 öppnade hon en ny klinik i Brooklyn som drevs av kvinnliga läkare och socialarbetare.

1936 kom nästa stora framgång. Då undantog en appellationsdomstol, efter ett fall Sanger drivit, läkare i delstaterna New York, Connecticut och Vermont från förbudet mot att sprida preventivmedel. Efter det uttalade läkarorganisationen American Medical Association sitt stöd för preventivmedel.

Margaret Sanger förespråkade preventivmedel också för att komma till rätta med »överbefolkning«, exempelvis förespråkade hon tvångssterilisering för att begränsa barnafödandet hos »svagsinta« och »olämpliga« personer. Sangers engagemang inom den eugeniska rörelsen (läs mer om eugeniken här) har gjort hennes gärning omdiskuterad. 2016 publicerade The Planned Parenthood en sammanställning av hennes ställningstaganden samt bemöter falska påståenden. De tar avstånd från flera av Sangers åsikter, men poängterar att hon tydligt tog avstånd från rasism och nazism.

Under 1950-talet förverkligade Sanger sin dröm om ett »magiskt piller« som skulle ge ett fullständigt skydd mot oönskade graviditeter. Tillsammans med den förmögna kvinnorättsaktivisten Katherine McCormack stöttade Sanger forskare som upptäckt att progesteron förhindrade ägglossning hos kaniner. Mindre än tio år senare godkändes de första p-pillren i USA. (Mer om p-pillrets historia och hur de testades under minst sagt tveksamma former bland fattiga kvinnor i Puerto Rico går att läsa exempelvis här.)

Innan Margaret Sanger avled 1966 fick hon uppleva när högsta domstolen i USA 1965 slog fast att preventivmedel var lagligt inom äktenskapet. 1972 blev det lagligt också utanför äktenskapet.

▶ Visste du att Margaret Sanger…

…ska ha varit förebild till seriefiguren Wonder Woman av William Moulton Marston.

…var den som myntade begreppet »birth control«.

…hade Emma Goldman som sin förebild och från började kämpade hon för arbetarklasskvinnors rättigheter.

…var med och grundande International Planned Parenthood Foundation (IPPF) och var under 1950-talet dess första ordförande. Vice ordförande var Elise »Ottar« Ottesen-Jensen.

…är en av de kvinnor konstnären Judy Chicago dukat för i konstverket The dinner party på Brooklyn Museum i New York.

… hon intervjuades av Sveriges radio 1953, och du kan lyssna på här.

Text Johanna Palmström

Illustrationer Lisa Rydqvist

Foton arkiv