Kåt på äldreboendet

Den ser inte så märkvärdig ut, äldreboendet Lindgårdens gröna plastbag som de kallar »lustkorg«, fylld som den är med fyrkantiga förpackningar. Men för att finnas på ett äldreboende har den väckt uppmärksamhet långt utanför det östskånska samhället Broby.

Nu plockar undersköterskan och gruppchefen Emma Rydh Persson bland visningsexemplaren i korgen:

– Här är en penispump och en penisring. Här är lite olika glidmedel och en dildo, och här – vänta, få se, så ska jag packa upp… en vibrator för att stimulera penis.

Tanken är att de boende på Lindgården ska veta att lustkorgen finns, och vid behov få hjälp av personal att beställa sexuella hjälpmedel. Det finns även »Stör ej«-skyltar att sätta upp på dörren, för den som vill försäkra sig om privata stunder.

»Vem i personalen ska berätta för partnern att hennes demenssjuka fru numera har sex med andra?«

Lust och sexuell hälsa har länge gått under radarn inom äldreomsorgen – och i samhället i stort. Ålderismen lägger ofta en skammens filt över äldre människors sexuella liv och praktik. Liksom hos anhöriga – partners, barn, barnbarn – som värjer sig mot tanken på att min partner-mamma-mormor vill kunna fortsätta att njuta av sin egen och andras kroppar, och kanske behöver stöd för det. Som att skaffa sexleksaker och hjälpmedel. 

Även personalen kan rygga inför olika »problem«: En boende, gift kvinna som plötsligt inleder sexuella relationer med andra på boendet. En manlig boende som onanerar flera gånger om dagen. En kvinna som vill ha handgriplig hjälp av personalen för att tillfredsställa sig. Och vem i personalen ska berätta för partnern att hennes demenssjuka fru numera har sex med andra?
– Ingen, säger Lindgårdens verksamhetschef Liselotte Nilsson Klang. Dels får vi inte det, enligt sekretesslagen, dels handlar det om integritet. Alla människor har rätt att bestämma över sin sexuella hälsa.

Det är hon som har tagit initiativ till satsningen på sexuell hälsa. Trots en viss skepsis från personalen:

– Någon sa: »Är det inte nog att vi måste prata om döden – ska vi kunna prata om sex nu, också?« Men det ändrade sig rätt snabbt. Efter en utbildning med sexologen Suzann Larsdotter och många diskussioner i personalgruppen har nya rutiner skapats. Som att redan vid inflyttning ställa frågor som: »Är du sexuellt aktiv i dag?« »Om nej, är detta något som är självvalt eller har det bara blivit så?« »Vi vill gärna stödja dig att ha en fortsatt sexuell hälsa – vill du det?« 

Dessutom ska läkare i genomgången av de boendes läkemedel även utgå från den sexuella hälsan. Liselotte Klang Nilsson förtydligar: 

– Jag har flera gånger varit med om att personer som tidigare har fått läkemedel mot erektil dysfunktion får höra av sin läkare när de ska flytta till särskilt boende: »Det läkemedlet kan vi ta bort nu.« Men varför det? För att de byter bostad? Det är så ologiskt! Att flytta in på äldreboende innebär inte att man slutar leva.

För boende som inte uttrycker att de vill vara sexuellt aktiva eller verkar vara det, kan det ändå vara rimligt att vårdpersonalen frågar sig varför. Saknar personen lust på grund av för torra slemhinnor, och kan hen i så fall behöva östrogenstimulerande läkemedel? Kan en penisring eller penispump hjälpa en person med sviktande erektion? Har en person sexuella begär som hen inte vågar ge uttryck för i den nya miljön? 

Att öppna upp för prat och fördjupande samtal – för äldre i olika åldrar, personal och anhöriga – är tanken med antologin Äldres sexualitet. Hälsa, rättigheter och njutning från Södertörns högskola. Redaktörer är sexolog Suzann Larsdotter och Linn Sandberg, docent i genusvetenskap vid Södertörns högskola. 

»Äldreomsorgen är ett område där det saknas både kunskap, riktlinjer och ett tydligt ledarskap för att främja sexuell hälsa.«

Linn Sandberg brinner för att äldres sexualitet ska ses som frågor som handlar om rättigheter och makt. Hon har bland annat studerat intima relationer vid demenssjukdom. 

– Vi såg att äldreomsorgen är ett område där det saknas både kunskap, riktlinjer och ett tydligt ledarskap för att främja sexuell hälsa. Antologin kan förhoppningsvis ge mer beständig kunskap än några enstaka föreläsningar. 

Att äldre – och särskilt personer över 70 år – avsexualiseras i dag bidrar till okunskapen kring äldres lust, menar hon. 

– Vissa utforskar sin sexualitet under hela livsförloppet. Jag har sett i min forskning kring manlighet, sexualitet och åldrande hur män kan omförhandla fokuset på erektion och penetration, särskilt om de lever i ett förhållande där de känner sig trygga. Lesbiska och queera, som inte levt med den heterosexuella samlagsnormen, har också lättare att förhandla kring sexuella normer när de blir äldre.

Utöver att mana till reflektion innehåller boken också en mängd praktiska tips. Men hur ska man som vårdpersonal kunna prata om sex om man aldrig formulerat sig kring sin egen sexualitet? 

– Det är just det som boken försöker inspirera till – att få kunskap och känna sig trygg, och att man börjar träna på ett språk för sexualitet. Det finns studier som visar att äldre själva vill att vård- och omsorgspersonal lyfter frågor om sexuell hälsa. De ska inte behöva lyfta det själva.

Anna Kågström är frilansjournalist.