Assisterad befruktning för samkönade par het fråga i Frankrike – protester väntas i helgen

Frankrikes president Emmanuel Macron har medvetet skjutit upp klubbandet av lagen, som var ett vallöfte under presidentkampanjen. När lagen om samkönade äktenskap skulle införas år 2013 intogs Paris gator av hundratusentals värdekonservativa demonstranter. Protesterna pågick i flera månader och ledde till våld mellan demonstranter och polis – samt ökade hatbrott mot hbtq-personer.

President Macron bedömde det som en säkerhetsrisk att presentera lagen om assisterad befruktning i samma veva som andra kontroversiella reformer som arbetsmarknad eller höjda bränsleskatter – som blev startskottet för Gula västarnas protester.

»Samkönade och ensamstående föräldrar existerar redan idag, det vore hyckleri att inte se dem och att erkänna dem juridiskt.«

Men nu är det tid för hälsominister Agnès Buzyn att införa en lag, som hon anser är nödvändig. Lagen planeras att införas sommaren 2020.

– Samkönade och ensamstående föräldrar existerar redan idag, det vore hyckleri att inte se dem och att erkänna dem juridiskt, sade Agnès Buzyn till franska Radio Inter.

Hälsoministern har solitt stöd hos vänstern och liberalerna – men bland den traditionella högern och extremhögern, är motståndet stort. Ska de lyckas massmobilisera motståndet, trots att 65 procent av folket är för den nya lagen?

Lagen om assisterad befruktning för alla kallas av motståndet för »assisterad befruktning utan pappa«. Katolska kyrkan är drivande bakom kampanjen – men synsättet finns även representerat hos läkarkåren. Bakom uppropet »Läkare mot assisterad befruktning för alla« som 2 000 läkare skrivit under står Dr. Raphaël Nogier. Han menar att lagen är emot läkarens uppdrag:

– Hippokrates stipulerade läkekonstens grunder. Vårt jobb är att läka sjuka. Två kvinnor som inte kan få barn tillsammans är inte sjuka, det är naturligt. Är någon av dem steril eller sjuk kan de få hjälp, säger Raphaël Nogier.

»Att vara emot assisterad befruktning utan pappa är att vara för barnens rätt – inte rätten till barn.«

Samma argument kommer från katolska ledare som manar »oroade medborgare« att se det som en skyldighet att demonstrera mot lagen. Mobiliserar för demonstrationerna gör Manif pour tous – den värdekonservativa rörelse som uppstod just ur protesterna mot samkönade äktenskap 2013. Det som förvånade många analytiker då var det stora antalet unga demonstranter.

Ottar pratar med Sorbonne-studenten Nils Montel som administrerar Facebook-gruppen Les étudiants contre la PMA – Studenter mot assisterad befruktning. För honom handlar protesten mot lagen om en konservativ syn på vad en familj är, att en familj ska utgöras av en mor och en far och att »assisterad befruktning utan en far förstör det traditionella familjeschemat«.

– Barn som föds på det viset kommer helt säkert att sakna något och får aldrig veta varifrån de kommer. Att vara emot assisterad befruktning utan pappa är att vara för barnens rätt – inte rätten till barn.

Han menar också att den nya lagen är ett första steg mot att legalisera surrogatmödraskap, som han ser som exploatering.

Argumentet kring surrogat är vanligt förekommande i diskussionen men avfärdas av justitieminister Nicole Belloubet.

– Det ena leder inte automatiskt till det andra, surrogatmödraskap är en annan debatt, sade hon.

Det är tveksamt om helgens demonstration kommer bli lika stor som protesterna mot samkönade äktenskap 2013.

65 procent av det franska folket är positiva till assisterad befruktning för samkönade par, enligt en opinionsundersökning av BVA.

Även Manif pour tous är idag en splittrad rörelse, enligt sociologen Yann Raison du Cleuziou som skrivit en bok om rörelsen. Raison du Cleuziou menar att många katoliker efter att lagen som tillåter samkönade äktenskap infördes insett att de inte kan »bekämpa« homosexualitet i dagens samhälle och därför väljer andra kamper. »Förlorar de även denna gång kan luften gå ur dem helt«, skriver han i en essä.

Om de värdekonservativa ska lyckas massmobilisera motståndet igen får vi se i helgen.

Emma Sofia Dedorson

LÄS MER:

Enade not regnbågen (Ottar 2016)

Genushatarna (Ottar 2014)