Mat är inte längre bara näring och trygghet. I individualismens tid är vad du äter en spegling av vem du väljer att vara. Sexexperten Marika Smith önskar att samma sak ska gälla för kärlek och relationer.
När jag för ett antal år sen levde i en relation med två andra personer vände vi oss, lite halvt desperat, till Magdalena Ribbings etikettspalt i Dagens Nyheter för råd kring hur vi skulle hantera bröllop, middagsbjudningar och annat där man förväntas vara två. Det fanns liksom ingen annan att fråga, ingen Hollywoodmall att följa för vårt sätt att vara ihop. Vi ville minimera omgivningens betänkligheter med vår tresamhet och undvika att dra mer uppmärksamhet till den än nödvändigt.
»Hefner-faktorn« i vår trio tenderade ofta att stjäla showen i sociala sammanhang, även om de närgångna frågorna ställdes med mer spänd förväntan än skepsis.
Mitt val att bli vegetarian när jag gick på mellanstadiet däremot, möttes med betydligt svalare intresse. Jag fick laga egen mat hemma, det blev en hel del sallad och potatis när jag var bortbjuden, och mormor fattade aldrig riktigt varför hon inte bara kunde värma min morotsbiff bredvid köttbullarna i stekpannan. Alla väntade på att »fasen« skulle gå över.
Men sen hände något.
»Om det var så här enkelt att börja tänka så kring mat, visst känns det väl rimligt då att nästa steg är att göra likadant när det gäller kärlek och relationer?«
Parallellt med att jag växt från köttratande tolvåring till relationsexperimentell vuxen har samhället runt omkring mig individualiserats i ett rasande tempo. Den kollektiva besattheten av mat och hur vi äter är kanske det tydligaste exemplet.
Mat är inte längre ett socialt kitt utan en sous-vide-saftig tegelsten i var och ens identitetsbygge. En äter inga fibrer, en annan bara fallfrukt, och om det beror på IBS-mage eller idealism spelar mindre roll. Mat är inte längre näring, kärlek och trygghet. Mat är en spegling av vem du är, eller väljer att vara. Dystopiskt, ätstörningsframkallande och narcissistiskt? Nej då!
Eller jo. Men inte bara.
Det nya egoätandet bevisar nämligen att det går alldeles utmärkt att göra lite som en vill med sitt eget liv, utan att civilisationen rasar samman. Den sammanhållande faktorn i måltiden ligger inte i att alla äter samma rätt utan i det faktum att en faktiskt gillar de andra människorna runt bordet, och väljer att äta med dem fast en inte måste.
»Mat är inte längre ett socialt kitt utan en sous-vide-saftig tegelsten i var och ens identitetsbygge.«
Surandet över att det är omöjligt att bjuda folk på middag nu för tiden med alla specialönskemål, överkänsligheter och trenddieter är som ljuv musik i mina öron. För det betyder att vi äter som vi vill och mår bra av, istället för att kompromissa med våra egna kroppar och värderingar för att vara vår omgivning till lags. Även om jag föredrar det millennialanska uttrycket »you do you« framför det mer prosaiska »sköt dig själv och skit i andra« så är andemeningen densamma: det har blivit en självklarhet att var och en är expert på sin egen mage och moraliska kompass.
Och om det var så här enkelt att börja tänka så kring mat, visst känns det väl rimligt då att nästa steg är att göra likadant när det gäller kärlek och relationer.
Ribbings råd till vår villrådiga trio var att bjuda hem släkt och vänner på middag och visa hur vi levde en gång för alla. Odramatiskt och öppet för frågor kring det praktiska, så vi fick förklara hur vi ville ha det på våra egna premisser, då skulle ingen behöva undra eller viska sen. Visa var skåpet skulle stå.
Tyvärr blev det aldrig av, relationen hann ta slut av andra skäl, men rådet från Ribbing har jag tagit med mig: greppa ratten och styr dit du vill. Om jag är trygg med mina val blir andra också det. Bjud vegovägraren på en morotsbiff.
»Ibland slinker det ner en varmrökt laxbit, och just nu ligger jag bara med en enda person. I do me.«
Den strategin har visat sig funka bättre ju mer en gör det – mår bra av oavsett vad andra tycker, desto lättare blir det att stå för dem. Både jag och omgivningen vänjer sig. Jag behöver inte ens vara konsekvent – ibland slinker det ner en varmrökt laxbit, och just nu ligger jag bara med en enda person. I do me.
Världen skriker efter mer gemenskap och sammanhållning, och det behövs, men låt oss bygga den på vad var och en behöver för att må bra. Livet är en food court, i mat och i kärlek. Det får alla middagssurisar bara tugga i sig.
Marika Smith är sexexpert och sexinspiratör som snart lanserar podden Sex på riktigt med Marika Smith på nyhetssajten KIT. Du kan följa Mariak Smith på insta-kontot Sexinspiration.
