Kärlek och queer muslimsk identitet

I höstas släppte franska artisten Léonie Pernet sitt första fullängdsalbum, Crave. Mitt i krisen kring president Trumps kontroversiella mur mot Mexiko ger nu Léonie Pernet kritik mot USA:s allt hårdare tag mot invandrare och det fientliga klimat som drabbar bland andra svarta, muslimer och hbtq-personer. I nya videon till låten Auaati skildras kärleken mellan två kvinnor och hur de slits mellan lycka och smärta.

»Med musikvideon har Lesly Lynch velat å ena sidan utforska kärlek och queer muslimsk identitet, och den andra visuellt gestalta det hon kallar för den »islamofobiska pest« som härjat i USA ända sedan terrorattackerna.«

Léonie Pernet är tidigare känd för sin instrumentella elektroniska musik och har länge varit ett namn inom queert nattliv. Egenproducerade Crave har tagit fyra år att skapa, är svårare att genrebestämma, med spår sjungna på franska, engelska och arabiska. Inspirationen till Auaati kom från den algeriska musikdivan Wardas låt Auaati Be Tehlaou. Över Pernets mörka produktion sjunger artistens »vän och syster«, marockanska Hanaa Ouassim, som i låten också spelar darbuka (en slags trumma vanlig bland annat i Nordafrika).

Videon, regisserad av Lesly Lynch, följer Léonie Pernet och Seyyal, en ung muslimsk kvinna, och deras kärlekshistoria genom New York. Från hustaken har de världen för sina fötter, men när mörkret faller tränger sig våldet på. Med musikvideon har Lesly Lynch velat å ena sidan utforska kärlek och queer muslimsk identitet, och den andra visuellt gestalta det hon kallar för den »islamofobiska pest« som härjat i USA ända sedan terrorattackerna den 11:e september 2001.

Det finns något motsägelsefullt i denna New York-skildring, smältdegeln där pyrande homo- och islamofobi ständigt hotar.
– Jag har alltid haft en särskild relation till det kosmopol som är New York. Staden är en symbol, för det var här som nine eleven hände – en vändpunkt i historien om relationen mellan öst och väst. Och för alla muslimer runt om i världen, särskilt de som bor i väst, säger Lesly Lynch till Ottar.
I arbetet med videon, som spelades in i november 2018, arbetade Lynch med motsatsförhållanden på flera sätt.
– När Léonie är ensam är kameran stel, men när hon är med Seyyal får den liv och följer med i deras naturliga rörelser.
I »frihetens land« är inte alla lika fria. Sedan flera år ökar antalet anmälda hatbrott enligt statistiken i USA. Men scenerna i Auaati hade lika gärna kunnat utspela sig i Paris. Franska siffror från 2018 tyder på att antalet våldsamma hatbrott mot hbtq-personer steg med femton procent under 2017.

»Det finns något motsägelsefullt i denna New York-skildring, smältdegeln där pyrande homo- och islamofobi ständigt hotar.«

Videon släpps mitt i den kris som just nu pågår i USA, där delar av landets statsapparat stängts ner till följd av oenigheterna kring planerna på att bygga en gränsmur mot Mexiko. President Trump har hotat med att nedstängningen kan pågå i månader eller år om han inte får beviljad finansiering till muren, som ska förhindra människor att ta sig in i USA över den mexikanska gränsen. Timingen för musikvideons release är knappast någon tillfällighet – såväl Pernet som Lynch blandar gärna in politik i sina verk. I videon varvas Pernets minnen av lyckliga stunder med Seyyal, med scener av förtvivlan då Seyyal verkar ha försvunnit till följd av det kontroversiella amerikanska inreseförbudet för medborgare från ett antal muslimska länder (det så kallade Muslim ban), däribland Jemen. Seyyal spelas av poeten Afaq Mahmoud, som själv är född i Jemen av sudanesiska föräldrar och flydde som barn till USA från kriget i Darfur.

Lynchs musikvideo inleds – och avslutas – med sorg. Däremellan finns en samtida kärlekshistoria mellan två människor, som vi sällan ser skildras i västerländsk kultur.

Text: Erik Galli, frilansjournalist