1325 fungerar inte – kvinnor glöms bort

Enligt FN:s egna siffror har kvinnor bara utgjort åtta procent av deltagarna i de fredsförhandlingar som pågått mellan 2000 och 2008, vilket är anmärkningsvärt med tanke på de stora ord som fälldes när resolutionen undertecknandes.

››Det borde vara uppenbart för alla att en hållbar fred inte kan byggas om halva befolkningen utesluts. ‹‹Lena Ag

Lagom till tioårsjubileet i oktober förra året presenterade organisationen ICAN, International Civil Society Network, som arbetar för att stärka kvinnors rättigheter och inflytande i fredsprocesser, svidande kritik mot såväl FN och dess medlemmar som ickestatliga biståndsorganisationer.

I rapporten ”What the women say” ringar ICAN in 16 anledningar till att 1325 inte fungerar i praktiken. Organisationen slår bland annat fast att regeringar och anställda på FN helt enkelt inte förstår vad resolutionen innebär – att kvinnors rättigheter och deltagande ska tillgodoses i fredsarbetet, och att kvinnor ska skyddas från övergrepp och våld under konflikter och i till exempel flyktingläger. För andra, här namnges EU, är resolutionen en läpparnas bekännelse – när det kommer till kritan finns sällan kvinnor med. Och de som faktiskt arbetar för att förverkliga resolutionen, kvinnogrupper och i FN:s minsta, och minst bemedlade organ UN Women, är överhopade med arbete och alldeles för ensamma för att kunna göra skillnad.

Kvinnors deltagande glöms bort

Lena Ag, ordförande för Kvinna till kvinna, en organisation vars syfte är att arbeta för 1325:s mål, håller med om kritiken.

– En granskning av de nordiska ländernas handlingsplaner, som vi gjorde tillsammans med freds- och kvinnoorganisationer i grannländerna, visar att det saknas budgetar, tidsplaner och uppföljningsmekanismer. För att ta arbetet med 1325 ett steg vidare är det viktigt med större insyn, därför uppmanar vi regeringen att ge en årlig rapport till riksdagen.

Hon påpekar att kvinnors deltagande i fredsprocesser, trots 1325, alltjämt glöms bort.

– Det är inte bara en fråga om demokrati och rättvisa utan det handlar också om att vara pragmatisk. Det borde vara uppenbart för alla att en hållbar fred inte kan byggas om halva befolkningen utesluts.
Viktigt att vara observant

RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér menar att det alltid är viktigt att faktiskt påpeka kvinnors rätt till inflytande, och att som utomstående organisation alltid vara observant på huruvida detta sker.

– Jag besökte nyligen ett stort seminarium i FN i New York, som handlade om Nordafrika. Trots att kvinnor demonstrerar på gatorna och, liksom män, utsätter sig för stora faror i kampen för demokrati, var det till exempel inte självklart att kvinnor skulle vara med i den snabba grundlagsutredningen i Egypten nyligen, säger hon och tillägger att hela frågan speglar det faktum att kvinnors politiska inflytande är ringa globalt sätt. Till exempel är bara en femtedel av världens parlamentariker kvinnor.

– Givarländer kan bli ännu bättre på att ställa frågor om kvinnors roll och kvinnoorganisationers medverkan i fredsförhandlingar och i demokratibygget under postkonflikter. Jag tror att FN borde fråga regionerna, till exempel EU och Afrikanska unionen, vad de gjort för att implementera 1325.

Trots det dystra läget när Åsa Regnér ändå ett visst hopp om framtiden.

– Frågan om våld mot kvinnor har fått allt mer uppmärksamhet på senare tid. Jag tror att förändring är möjlig också i realiteten.

Anna Hellgren

Bild: UN Photo/UNHCR/Glenna Gordon
Kvinna till kvinna samt RFSU.

Läs mer

Läs mer om Resolution 1325 (på engelska)
Rapport: What the Women Say, Participation and UNSCR 1325 (pdf, på engelska)