Ny bok lär oss mer om trans

»Det är dags att ta några djupa andetag och titta på vad vi faktiskt vet. Och vad vi inte vet. Att lägga fakta på bordet.« Det är den korta presentationen av boken Trans – Fakta, forskning och erfarenheter. Bakgrunden är en debatt som präglats av ett helt annat tonläge, av konflikter och starka känslor där transpersoner riskerar att hamna i frontlinjen i en politisk kamp kring synen på genus och kön.

– Trans är ett område där det finns väldigt starka åsikter men en stor brist på grundläggande kunskap, säger Matilda Wurm, psykolog och lektor i socialt arbete vid Örebro universitet och en av bokens redaktörer och författare.

För Matilda Wurm började det med en debattartikel i Svenska Dagbladet, där könsbekräftande vård beskrevs som »könsstympning«, för några år sedan. Sedan följde Uppdrag granskning som diskuterade program om brister i transvård för unga.

– I artikeln, som jag svarade på, fanns en rad faktafel. Vi var flera som fortsatte att påpeka felaktigheter och att försöka nyansera debatten som ofta var svartvit och ensidig och där transpersoner själva inte fick komma till tals. Men det räckte inte.

Och det blev bokens syfte. En strävan efter att gå från svartvitt till en bredare palett, att ge utrymme för fördjupning och olika upplevelser. I tretton kapitel av olika skribenter behandlas bland annat könsbekräftande vård, självomsorg, föräldraskap, sexuell hälsa och feminism. De tänkta läsarna kan vara transpersoner och anhöriga, vårdpersonal, lärare, beslutsfattare och journalister, enligt Matilda Wurm.

– Mitt hjärta klappar lite extra för psykologer och de som ägnar sig åt socialt arbete. Många transpersoner ställs inför konstiga frågor och utsätts för kränkningar. Oftast handlar det om okunskap, sällan om ren fientlighet, men det är oerhört allvarligt.

Hen ser också en stor försiktighet, som bottnar i en rädsla att göra fel. Då bemöts transpersoner istället med tystnad.

– Det blir en onödigt het potatis. Men att som exempelvis psykolog möta en transperson är inte så märkvärdigt. Vi behöver också avdramatisera det.

»Det finns en stolthet och styrka som sällan kommer fram.«

Det finns alltid flera perspektiv och när Matilda Wurm skriver om den minoritetstress som drabbar transpersoner lyfter hen också fram minoritetsglädjen. Att avvika från normen kan vara en positiv upplevelse.

– Det finns en stolthet och styrka som sällan kommer fram. Många beskriver hur transerfarenheten leder till fördjupade relationer och en stark känsla av äkthet. Andra upplever en könseufori när kroppen äntligen stämmer eller då man första gången kallas bror istället för syster.

Samtidigt är utsattheten ständigt närvarande i en bok om trans. Diskriminering, ifrågasättanden, våld och mer eller mindre subtila påhopp i vardagen. Ett kapitel ägnas åt ickebinära och de särskilda svårigheter den som inte går att placera in i en av kategorierna man eller kvinna ställs inför.

– I den gruppen är det ännu svårare att bli accepterad och du blir nästan aldrig rätt könad. I Sverige saknas också möjligheten till ett tredje juridiskt kön, konstaterar Matilda Wurm.

I boken beskrivs hur ickebinära »suddas ut inom det heteronormativa systemet«. I likhet med bisexuella riskerar de att osynliggöras och gestaltas ofta som »omogna, förvirrade, galna«. Trots att det är en växande grupp saknas studier som fokuserar på just ickebinäras erfarenheter och villkor.

»Om målet är att ingen ska ångra sig finns en stor risk att personer som hade behövt vård inte får den.«

Men när bristen på forskning inom transområdet tar plats i den offentliga debatten handlar det mer sällan om livsvillkor. De senaste åren har det varit fokus på den könsbekräftande vården, inte minst på riskerna och på de som kallas ”ångrare”. Med det följer i vissa fall orimliga krav på forskning kring könsbekräftande vård, menar Matilda Wurm.

– Det handlar om den form av studier då en kontrollgrupp nekas vård under en längre tidsperiod. Hur ska man då kunna göra det?

Detransition, det vill säga att ändra sig efter att ha gått igenom könsbekräftande vård, tillhör ovanligheterna. I bokens sista kapitel undersöker Edward Summanen bland annat orsaker kring detransition.

I många fall handlar det om omgivningens reaktioner, men också om att det inte funnits möjlighet att utforska en ickebinär identitet. I Sverige blir andelen som ångrar sig allt mindre, berättar Matilda Wurm.

– Ingen vill att det blir fel. Men på många andra områden låter vi människor göra val som de kan komma att ångra. Om målet är att ingen ska ångra sig finns också en stor risk att personer som hade behövt vård inte får den, säger Matilda Wurm.

Text Anna Dahlqvist

I kommande nummer av Ottar tävlar vi ut tre exemplar av boken. Håll utkik efter det nya numret som kommer ut 8 juni!