Chavela Vargas – en livstörstande karaktär som älskar kvinnor
Sångerskan Chavela Vargas är känd för relationen med konstnären Frida Kahlo, supandet och modet att blotta sina svagheter. Fem år efter hennes död porträtterar dokumentärregissören Daresha Kyi Mexicos queera ranchera-stjärna. Ottar har träffat kvinnan bakom filmen.
– Alla älskar en bad ass, säger Daresha Kyi på Sverigebesök i sin kärleksförklaring till mexikanska sångstjärnan Chavela Vargas.
Fem år efter Vargas död framstår det närmast besynnerligt att ingen tidigare tagit på sig uppgiften att dokumentera den queera sångerskans liv. För hon liknar ingen annan. Visst älskar alla kvinnan i byxor och cigarr som tog den mexikanska ranchera-scenen med storm redan under 50-talet och dedikerade sången till världens alla kvinnor med ett stort livsmod.
»Hon drar vidare till Hollywoodstjärnornas Cancun, frotterar sig med den politiska och kulturella eliten, super och förför fruar.«
Men det mest intressanta med henne, påpekar Kyi, som får många att identifiera sig med henne är hur hon vågade blotta sina svagheter och bära dem synliga genom livet.
– Att höra någon tala så öppet och naket om sig själv, sina misstag, sina synder, hur man måste offra allt och leva i nuet, inte titta bakåt eller framåt, det är lätt att älska henne för det.
Chavela är en 93 minuter lång bild- och sångkavalkad, lika många minuter som hennes livsår. En hyllning som täcker in det mesta. Här framträder kvinnorna och relationerna hon dedikerade sång, ord och sitt liv till.
Här finns berättelserna om hur hon söp med Mexikos manliga ranchera-stjärnor, inte minst José Alfredo, slog sig fram i en machokultur liksom den stormiga relationen med Frida Kahlo. En relation som varar ett år och avslutas när hon går ut genom dörren. »Jag visste det redan«, konstaterar Kahlo. »Det går inte att binda dig till mina kryckor eller min säng«.
Vargas liv är ett i ständig rörelse. Hon drar vidare till Hollywoodstjärnornas Cancun, frotterar sig med den politiska och kulturella eliten, super och förför fruar.
»Hennes lever var svullen som en papaya, säger en av flickvännerna som får henne att ta en paus i tequilamissbruket.«
Det är ett lidande, ibland på gränsen till outhärdligt. En butch, en player som framträder självförbrännande. En livstörstande karaktär som älskar kvinnor och väcker känslor av att vilja bli räddad. »Hennes lever var svullen som en papaya«, säger en av flickvännerna som genom under av tålamod och ultimatum får henne att ta en paus i tequilamissbruket.
Trots ett rikt bildarkiv på någon vars ungdom och utstrålning aldrig tycks sina är det Vargas sista år som slår an mest. En period som inleds efter en lång scentystnad där de flesta tror att hon är död. »I am Chavela Vargas, don’t forget it« säger den högst levande rösten i rummet där den ena av dokumentärens två regissörer råkar befinna sig med en enkel handkamera.
»Vargas är i högform, omgiven av ett gäng kvinnor, backstage på en av dåtidens queera klubbar.«
Året är 91 och Vargas är i högform, omgiven av ett gäng kvinnor, backstage på en av dåtidens queera klubbar i huvudstaden. Längtan efter en tequila är stark men till sist går hon för första gången upp nykter på en scen. Med silverhår, den röda ponchon och en brinnande längtan till sången är scenen åter hennes.
Ungdomsåren ligger bakom men här finns nya karismatiska spår av ett liv. Det är en omsättning av ett queert åldrande som sällan skildras. Priset Vargas betalar för sina val är högt och ska inte romantiseras, men det liv som nu framträder är ett bortanför konforma regler och anpassning. Chavela Vargas visar vägen för alla som vill våga mer, vara sann mot sig själv, säger Daresha Kyi.
– Hon var en sann konstnär med en enorm aptit som älskade livet. Hon var samtidigt inte rädd för döden. Tvärtom, hon hade en intressant relation till döden. Liksom kärleken var den en lika självklar del av livet. Den var naturligtvis en kvinna, skrattar hon.
Det har gått fem år sedan Chavela Vargas begravdes som en drottning i Mexiko City efter internationella framgångar. Men stjärnan är i dag mer levande än någonsin.
– Jag kände närvaron i varje steg vi tog under arbetet med filmen. Hon är alltid här, fortsätter stå mitt ibland oss, kan aldrig dö, säger regissören Daresha Kyi.
Anna-Maria Sörberg är frilansjournalist.
Dokumentären Chavela har visats på bland annat Stockholms filmfestival och filmfestivalen i Berlin. Den finns att hyra och köpa via bland annat Amazon.
