Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Reportage

Lack och läder – men ingen lokal

BDSM-utövare har precis som alla andra behov av mötesplatser, men lokalfrågan är allt annat än lätt. Föreningar och festarrangörer möter både fördomar och säkerhetsproblem.

Det dunkar hårt på den anonyma ståldörren i förortscentrumet i Sätra. När dörren öppnas står en hotfull grupp män utanför, de försöker tränga sig in för att ge sig på folk.

Det är ordföranden för BDSM Community Sthlm som berättar, och har bett att få vara anonym. För ett och ett halvt år sedan hade föreningen äntligen fått tag på tillräckliga lokaler för sin verksamhet, fixat och donat, och kände sig trygga. Men alla i området var inte positivt inställda, och föreningen fick uppleva flera hotfulla incidenter. Samma gäng fortsatte att göra inbrott och vandalisera deras lokal. Det hände också att medlemmar blev attackerade.

»Samma gäng fortsatte att göra inbrott och vandalisera deras lokal. Det hände också att medlemmar blev attackerade.«

Polisen talade om det som hatbrott, men BDSM-utövare inkluderas inte i lagstiftningen kring hatbrott, om det inte också finns andra faktorer, som till exempel att man är hbtq-person. Polisen försökte vara hjälpsamma, men räckte inte till. Föreningen upplevde inte heller att de fick någon hjälp från hyresvärden, som äger centrumet.

– Vi fick bekosta allt själva, säkerhetssystem, reparationer och städning på grund av upprepad skadegörelse och inbrott. Till slut kom vi fram till att vi inte kunde fortsätta med verksamheten eftersom vi inte kunde garantera våra medlemmars säkerhet i och runt lokalen, säger ordföranden.

BDSM Community Sthlm valde till slut att lägga ner verksamheten i Sätra i slutet av 2016, och försökte hitta en ny lokal. Det blev tungt, då det var lika mycket arbete med att avveckla lokalen som det hade varit att skapa den. Till slut gick luften ur föreningen. I dag har man ingen verksamhet alls.

Lokalfrågan är ständigt aktuell för BDSM-föreningar i Sverige, liksom för swingersklubbar och bastuverksamheter.

»Att sjukdomsstämpeln på BDSM-utövare har tagits bort och internet har utvecklats har lett till att fler människor utforskar sin sexualitet och identitet. De vill mötas, och all utlevnad går inte att ha hemma.«

– Att sjukdomsstämpeln på BDSM-utövare har tagits bort och internet har utvecklats har lett till att fler människor utforskar sin sexualitet och identitet. De vill mötas, och all utlevnad går inte att ha hemma, säger Martina på RFSU Stockholms BDSM- och fetischismgrupp, som inte vill ha sitt efternamn i tidningen.

Martina betonar vikten av mötesplatser för BDSM-utövare, inte minst för kunskapsutbytet – det gäller både för communityt och för enskilda individer. Och det ska vara lokaler som är säkra, billiga och med bra läge.

– När det är svårt att hitta mötesplatser blir det svårare att starta upp något för specifika uttryck och minoriteter, vilket är ett hot mot mångfalden.

ENKÄT: Vad säger hyresvärdarna?

Innan BDSM Community Sthlm hittade lokalen i Sätra hade man tittat på ett stort antal ställen, men värdarna blev hela tiden plötsligt tveksamma eller ointresserade när de berättade att föreningen hade BDSM-verksamhet. Lösningen blev att hitta en värd som över huvud taget inte brydde sig om sina hyresgäster. Men det hade ju sina nackdelar vad gällde säkerheten.

»När det är svårt att hitta mötesplatser blir det svårare att starta upp något för specifika uttryck och minoriteter, vilket är ett hot mot mångfalden.«

Några som valt en annan modell är Quid Pro Quo, som har privata fester och evenemang i sin ateljé och hemma hos personer i nätverket. Eftersom verksamheten sker under mer informella former så har man lyckats kringgå problemen med värdar och grannar som klagar. De har ett rivningskontrakt för ateljén, och har inte gått in på vad verksamheten exakt går ut på.

– Vi har sagt att vi har privata fester i lokalen. Vi serverar ingen alkohol eller tillverkar mat, så det är inga problem, berättar en festfixare inom Quid Pro Quo som vill vara anonym.

Kontrakten kan löpa ut 2020, men nätverket hoppas på att hitta en ny permanent lokal då.

Fetischklubben Dekadances har funnits sedan 2004 och befinner sig i en lite annan situation. De är en ideell förening med omkring 14 000 medlemmar som arrangerar stora fester i Stockholm. Just nu är de på återkommande ställen, där föreningen arbetat upp en god relation till klubbägarna. Nu har man inte några lokalproblem, menar Anna Jarl som är sekreterare.

– Klubbägarna verkar tycka att vi sköter oss exemplariskt. Ur deras synpunkt så är det viktigt att det inte blir något bråk, och att de inte behöver kasta ut folk som beter sig illa. Våra fester är väldigt lugna i det hänseendet.

»Ur klubbägarnas synpunkt så är det viktigt att det inte blir något bråk, och att de inte behöver kasta ut folk som beter sig illa. Våra fester är väldigt lugna i det hänseendet.«

Samtidigt är det många aspekter som behöver tänkas på när Dekadance bokar in en lokal. Det behöver finnas ordentligt med plats för lekmöbler och rum som kan göras om till darkrooms. Ibland har de modeshower, och då behövs en scen. Men fördomarna kan alltid finnas där kring vad festerna kan tänkas gå ut på, i alla fall när man har kontakt med nya klubbägare, menar Jarl, som också tycker att det behövs fler lokaler.

Vid Dekadance fester får ofta klubbägarna pengarna från baren, vilket kan vara lönsamt. Kanske underlättar det ekonomiska incitamentet relationen mellan festarrangörer och klubb- och lokalägare. Dekadance är medvetna om detta, men vill inte uppmuntra till drickande på sina fester. De föreningar som inte alls vill involvera alkoholförsäljning i sin verksamhet kan ha svårare att hitta samarbetspartners. Många BDSM-föreningar hamnar därför mellan stolarna. De blir inte tillräckligt »attraktiva« som hyresgäster.

De hinder och fördomar som BDSM-utövare möter när de försöker organisera sig och hitta bra lokaler liknar den diskriminering som många andra grupper möter. BDSM och fetischism ingår i q:et på hbtq, menar Martina på RFSU Stockholms BDSM- och fetishismgrupp, så det borde gå att innefatta i lagstiftningen mot diskriminering.

»Vi vill ha skydd mot diskriminering som BDSM- och fetischismutövare. Det rör sig ändå om samtyckande personer över 18 år.«

Som diskrimineringslagen är skriven omfattas dock endast homosexuella, bisexuella och heterosexuella under paragrafen om »sexuell läggning« och transpersoner under »könsöverskridande identitet eller uttryck«. Q:et finns överhuvudtaget inte med i lagtexten.

– Vi vill ha skydd mot diskriminering som BDSM- och fetischismutövare. Det rör sig ändå om samtyckande personer över 18 år, säger Martina.

Sanna Samuelsson är frilansjournalist.

LÄS OCKSÅ: Ottars enkät med hyresvärdarna

Fler artiklar

Ayaat Abdelaziz och Artika Singh är två aktivister som från helt olika perspektiv och platser i världen arbetar för förändring. Med fokus på intersektionalitet, antirasism och sexuell hälsa kämpar de mot fördomar, motstånd och systematiska orättvisor. Här berättar de om sina hjärtefrågor, största utmaningar och framtidens visioner.
Intervju Kroppen

Hej aktivister!

Artika Singh och Ayaat Abdelaziz kämpar båda för kvinnor och ickebinäras rättigheter på varsin sida av världen.

Artiklar Sex & hälsa

Hur hanterade RFSU aidskrisen?

När aidsepidemin kom till Sverige utbröt panik. I en ny bok kartlägger Lena Lennerhed och Jens Rydström hur civilsamhället agerade.

Krönikören Naomi Henftling ifrågasätter om Love on the Spectrum istället för att förändra, riskerar att förstärka stereotyper.
Krönika Sex & hälsa

Ge oss verklig förändring!

Krönikören Naomi Henftling ifrågasätter om Love on the Spectrum istället för att förändra, riskerar att förstärka stereotyper.