Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Reportage Sex & hälsa

Begränsade begär

Du berövas din frihet. Men har du fortfarande rätt till din sexualitet? Vilka regler gäller innanför murarna? Hanna Sistek har träffat fyra före detta interner och pratat om onani, fantasier, relationer och sexleksaker.

Det är en gråduggig tisdagseftermiddag när jag trampar genom Södertälje centrum till Kafé Lyktan. På ovanvåningen av det mysiga trähuset, som drivs av nykterhetsorganisationen IOGT-NTO, väntar fyra före detta yrkeskriminella. Efter avtjänade fängelsestraff är de nu medlemmar i Kriminellas revansch i samhället (Kris). Vi ska prata om sex. Om vad som blir kvar av sexualiteten när friheten försvinner. Om Kriminalvårdens regler och internernas strategier.

– Först har man sex, sedan pratar man, sedan har man sex igen, skrattar 32-åriga Christian Hämäläinen med ljust hår och talsvårigheter efter svår misshandel av en drogpåverkad vän.

På svenska anstalter går det att ansöka om obevakade besök. Om ens besöksperson klarar säkerhetskontrollen så kan man få ett rum på ungefär åtta kvadrat, med en soffa och toalett, till sitt förfogande. Christian Hämäläinen brukade få besök av sin tjej under vissa fängelsevistelser.

I dag är han drogfri och medlem i Kris Södertälje, en organisation som stöttar tidigare kriminellas återanpassning i samhället. Han säger att många kriminella kan ha svårt med intimitet och kärlek.

– Nu kanske jag ser skillnad på sex och kärlek men då var det typ samma sak för mig.

»I början brukade han onanera. Ibland läste han porrtidningar, ibland fantiserade han om nyhetsuppläsaren på Tv4.«

Svenska anstalter är könssegregerade. Homofobin är utbredd och samkönade relationer hör till ovanligheterna, enligt Kris-medlemmarna.

– Bara för att vi går in i fängelset ska vi inte sälja vår heder och ha sex med varandra, säger en av dem, som vill förbli anonym. Vi kan kalla honom Daniel.

Homosexualitet tolereras inte på svenska mansanstalter.

När Daniel, som nu är 28 år, åkte in hade han ingen tjej. Att sitta i isoleringscell i 16 månader var tufft.

– Du kan ju få in tjejer på besök, du kan ringa till en anhörig som skickar in en tjej till dig. Men jag gjorde inte det, berättar Daniel.

I början brukade han onanera. Ibland läste han porrtidningar – vilket generellt sett är tillåtet om du inte är sexförbrytare – ibland fantiserade han om nyhetsuppläsaren på Tv4. Efteråt mådde han ofta dåligt. Efter två år i fängelse fann Daniel Gud och beslöt sig då för att avstå från allt vad onani hette. Besök från kvinnor var han inte heller intresserad av. Istället ville han träffa någon att gifta sig med när han väl avtjänat sitt straff.

Hans vän, en kille i 32-årsåldern som även han vill vara anonym, såg det hela annorlunda. Emil, som vi kan kalla honom, frekventerade Stockholms strippklubbar under sin tid som yrkeskriminell. När han satt fängslad – på öppna anstalter – förmedlade Emil kontakter till kvinnor till sina medfångar. Mot betalning.

– Jag sa till dem att jag hämtar hit henne om ni berättar var ni slänger en tusenlapp, berättar han. Kvinnan fick hälften av pengarna i Emils koppleriverksamhet.

– De var nöjda, jag var nöjd och hon var nöjd. Hon var med dem i max fem minuter så det gick smidigt, säger han.

»När Emil satt fängslad förmedlade han kvinnliga kontakter till sina medfångar. Mot betalning.«

Andra annonserar i porrtidningar efter kvinnor som vill ha sex med vältränade interner.

– Det finns kvinnor som har fantasier om att ha sex i fängelse med en bad boy. Jag vet jättemånga som löste det så, säger Jacob Fraiman, 40, som i dag är verksamhetsledare för Kris Södertälje.

Jacob Fraiman och Christian Hämäläinen, KRIS. Bild Hanna Sistek.
Jacob Fraiman och Christian Hämäläinen, KRIS. Bild Hanna Sistek.

Det händer även att det uppstår relationer mellan interner och personal. När Christian Hämäläinen satt på en anstalt i Kalmar blev han ihop med en kriminalvårdare.

– Vi började snacka och så märkte jag att hon var intresserad. Jag bjöd in henne till min cell för att se kort på min systers barn, säger han.

Christian ville att kriminalvårdaren skulle smuggla in saker till honom. De hade aldrig sex utan det stannade vid stulna kyssar. Relationen varade i något år och uppdagades först när han bytte anstalt och vårdaren kom på besök. Hon förlorade jobbet.

Under åren på olika anstalter har både Jacob Fraiman och Christian Hämäläinen hört om en handfull relationer mellan interner och personal. Inte sällan handlade det om unga sommarjobbare. Den kanske mest omtalade var en kvinna som jobbade på anstalten i Salberga och blev gravid.

– Det är inte så konstigt när det kommer in yngre tjejer och de får så mycket uppmärksamhet. Vi lyckas ju ofta träffa tjejer som är lite trasiga och kommer från dysfunktionella familjestrukturer. Tjejer som ska rädda mig, förändra mig, som ska ha den farligaste killen, säger Jacob Fraiman.

Emil började, under sin senaste fängelsevistelse, skönja vissa mönster.

– Varje gång hon kom och vi hade sex blev jag sugen på kokain och kicken. Det öppnar begäret, det var inte värt det, säger han.

»Relationer mellan interner är inte förbjudna men de får inte leda till ›säkerhetsmässiga problem‹.«

Även Jacob Fraiman minns hur svårt det blev efter besöken. Andra gången han åkte in var han i 30-årsåldern. Straffet låg på fem år och han bestämde sig för att det var enklast att göra slut med sin tjej.

– De äldre och mer erfarna intagna sa hela tiden att »du vet väl att du gör en volta för två, du har halva huvudet där ute, du tänker hela tiden på vad din flickvän gör, du blir förbannad, du tänker hela tiden på permission. Du har ena foten där ute i stället för att vara här inne«, minns han, och fortsätter:

– Ibland såg man någon som var förbannad, som slog sönder telefonen, »öhh, jävla brudjävel« och så var det för mig också när inte bruden skrev eller hörde av sig, eller när jag ringde och ingen svarade så började mitt huvud spinna runt. Då började jag tänka »vad fan gör hon nu«?

I stället beslöt sig Jacob för att leva som en munk.

– Ibland tänkte jag att det hade varit schysst att få besök av någon brud. Men det fick bli lite tidningar och så, säger han.

För honom och de andra tre Kris-medlemmarna är inte frågan om sexuella relationer prioriterad.

– Men har andra saker att sköta, för mig kom tjejen jävligt långt ner. Det handlar om överlevnad, säger Emil.

På Kriminalvården konstaterar handläggare Andreas Fällström att frihetsberövande straff medför inskränkta rättigheter. Han skriver i ett mejl att: »En naturlig följd av detta är att intagna exempelvis inte fritt när det passar kan utöva sex såsom de eventuellt kunde ha gjort i frihet.«

Bild Ibou Gueye

Ytterligare en handläggare, Maria Danielsson, förklarar reglerna kring sexuella relationer på kriminalvårdsanstalter. Relationer mellan interner är inte förbjudna men de får inte leda till »säkerhetsmässiga problem«, till exempel konflikter som grundar sig i att andra interner inte accepterar relationen.

Som en följd av könsuppdelningen är eventuella relationer samkönade. Kriminalvården håller då, enligt Maria Danielsson, koll på trakasserier, hot eller våld. Om det blir problem kan det bli aktuellt med omplaceringar av interner. Samtidigt jobbar Kriminalvården med ett behandlingsprogram för att påverka negativa attityder.

Det är teoretiskt möjligt att till exempel ha sex med en medfånge. Men flera av de personer Ottar talat med i samband med det här reportaget vittnar om att homofobin är så stark att det nog skulle bli svårt.

Emils uppgifter om koppleri kommenteras av Fredrik Wilhelmsson, enhetschef för verksamhetsskydd på Kriminalvården med att: »Det som beskrivs skulle inte kunna ske idag på det sättet, med de säkerhetskontroller vi har«.

»Ifjol fick en intern avslag på att ta med sig sin genomskinliga batterilösa dildo. Innehavet ansågs inte särskilt angeläget.«

Sexleksaker är något interner kan få efter individuell prövning. Alla personliga tillhörigheter måste kunna motiveras »med hänsyn till verkställighetens genomförande«, som i sin tur fokuserar på brottsförebyggande åtgärder. En ny bestämmelse från 2011 har vänt på bevisbördan. Tidigare var Kriminalvården tvungen att motivera varför något inte var tillåtet, exempelvis av säkerhetsskäl. Nu måste i stället internerna motivera varför något borde beviljas.

Jonas Lemon som är projektledare för RFSU Insidan, ett sexualupplysningsprojekt för unga häktade och förstagångsdömda killar i Sollentuna och Täby, har märkt att det finns mycket frågor kring sexleksaker bland de intagna. Vad man får ha och inte, och att ingen i personalen riktigt vet.

– Vi har känslan att det kommer in en hel del moralism i bestämmelserna här, snarare än säkerhet, säger Jonas Lemon.

Fredrik Wilhelmsson på Kriminalvården, förklarar att det är sexleksakernas utformning som styr.

– Det måste gå att visitera saken på ett vettigt sätt, efter gömd utrustning eller narkotika eller motsvarande. Batterileksaker vill vi inte ha in, dels så blir de svårare att visitera och så kan batterierna användas till annat, som att tända cigaretter och skada säkerhetsglas. Den får heller inte vara så stor att den går att använda som vapen, typ batong.

Fredrik Wilhelmsson saknar ordentlig statistik men minns att det fanns en del sexleksaker med i förrådsuppgifterna för några år sedan, både lösvaginor och dildoar.

Samtidigt fick en intern ifjol avslag på att ta med sig sin genomskinliga batterilösa dildo när hon bytte anstalt. Tidigare hade sexleksaken inte varit några problem, och kvinnan, som avtjänar ett långt straff för mord, överklagade Kriminalvårdens beslut. Hon motiverade innehavet med minskad frustration, ångest och oro. Hon menade att dildon skulle göra henne lugnare, stabilare och mer harmonisk. Men det blev nej från både Kriminalvården, förvaltningsrätten och kammarrätten. Kammarrätten skrev att innehavet inte ansågs särskilt angeläget. Punkt slut.

»Det är teoretiskt möjligt att till exempel ha sex med en medfånge. Men flera vittnar om att homofobin är så stark att det nog skulle bli svårt.«

Andreas Fällström pekar på att Kriminalvården så gott det går månar om internernas möjlighet till personlig levnadsyta och självvald avskildhet liksom att, efter individuell prövning, ta emot obevakade besök eller beviljas permission. Han menar därför att internernas sexuella rättigheter inte fråntas dem utöver det som följer av frihetsberövandet i sig. »Förutsatt att man inte väljer att definiera innehav av pornografi och dildoar som del av en persons sexuella rättigheter«, skriver han.

Tillbaka på Kris Södertälje tycker både Jacob Fraiman och Christian Hämäläinen att det vore bra om interner fick ha sexleksaker.

– Om det är en kille som vill ha sex varje dag, låt honom då sitta och ha det och ha en lösfitta. Eller en uppblåsbar docka, skrattar Jacob.

I dag har han fru och barn och snart är det dags att gå hem.

Text och foto Hanna Sistek är frilansjournalist.

Illustrationer Ibou Gueye

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

Fler artiklar

Krönikören Naomi Henftling ifrågasätter om Love on the Spectrum istället för att förändra, riskerar att förstärka stereotyper.
Krönika Sex & hälsa

Ge oss verklig förändring!

Krönikören Naomi Henftling ifrågasätter om Love on the Spectrum istället för att förändra, riskerar att förstärka stereotyper.

Krönika Sex & hälsa

En annan porr är möjlig

Har amatörporren reducerats till ett gigjobb på Onlyfans? Tomas Hemstad går på filmfestival och slås av kreativa upptäckarglädje.   

Närbild på Jenny Jägerfeld i svart skinnjacka.
Krönika Sex & hälsa

Kåtare med adhd

Jenny Jägerfeld om allt det positiva som inte lyfts i studier av adhd och sex.