In i garderoben – utan att passera gå

Prideparaden i Stockholm 2012. Kriminalvården, Sveriges fjärde största myndighet med drygt 11 000 anställda är representerad. Sex tappra personer är på plats, alla hbtq-identifierade anställda inom Kriminalvården. Tre personer krävs för att bära banderollen. I frustrationen över att vara så få skriver de ett brev till generaldirektören Nils Öberg om saker de anser borde förändras inom Kriminalvården.

Kriminalvården är i högsta grad en könssegregerad verksamhet som befäster tvåkönsnormen. Av de cirka 4 300 intagna på Sveriges anstalter är 95 procent män och 5 procent kvinnor. Av dessa finns det ett antal hbtq-personer, och bland dem personer som inte passar in i binära könskategorier. Det finns förvånande lite kunskap om situationen för hbtq-personer på svenska anstalter. I nuläget har bara två studier gjorts i Sverige.

Therése Nordholm är personalexpert på Kriminalvården och arbetar med att ta fram en plan för arbetet med hbtq-frågor inom myndigheten. En del av planen är att göra en kartläggning av hur attityderna faktiskt ser ut.

– I dagsläget finns inga enhetliga riktlinjer kring hbtq, verksamheten löser frågor som uppkommer efterhand, säger Therése Nordholm.

»Du kan få en kontakt som är väldigt insatt och kompetent på området, eller någon som är okunnig och uttrycker sig olämpligt.«

Efter att de sex pridedeltagarna hade skrivit brevet bjöds de in till ett möte hos generaldirektören om vad de tyckte behövdes göras.

– Från ledningens sida var det tydligt att det är myndighetens ansvar att hantera frågorna. Det ska inte ligga på ideella krafter. Men när vi pratade efter mötet kände vi att det ändå fanns ett behov av en förening för att synliggöra de här frågorna, säger Gabriella Boijsen, medlem i Kvhbtq, en hbtq-förening för anställda inom Kriminalvården som bildades 2013. Föreningen är främst till för anställda, men värnar också de intagnas rättigheter.

Kvhbtq:s medlemmar har tagit fram utbildningspaket och föreläst om hbtq-frågor på sin fritid. De är också med i arbetet med hbtq-strategin som Kriminalvården har tagit fram.

Det är tydligt att det saknas kunskap om hbtq-frågor inom Kriminalvården, vilket gör att det bemötande hbtq-personer får beror på tur med vem de träffar.

– Det är olika beroende på vem de kommer i kontakt med, och det är det som inte känns rättssäkert. Du kan få en kontakt som är väldigt insatt och kompetent på området, eller någon som är okunnig och uttrycker sig olämpligt, säger Gabriella Boijsen.

En av punkterna i Kriminalvårdens strategi för arbetet med hbtq-frågor är ett normkritiskt förhållningssätt. Bland annat ska de interna utbildningarna ses över.

– Personalavdelningens utbildningsenhet har påbörjat en hbtq-certifiering. Och vissa utbildningsinsatser på andra avdelningar har genomförts till viss del med hjälp av hbtq-föreningen, säger Therése Nordholm.

Det är under de senaste 15 åren som forskning med en rättighetsbaserad syn på hbtq-frågor har börjat växa fram, främst i USA. Inom kriminologin forskades det om homosexuella relationer på anstalter redan i början av 1900-talet, men utifrån en syn på homosexualitet som något sjukligt. Lesbiska fångar beskrevs som samhällsfarliga och lesbiskhet kopplades ihop med psykopati.

Under större delen av 1900-talet var det i de flesta länder kriminellt bara att vara hbtq-person och många fängslades på grund av det. Ännu i dag finns lagar som kriminaliserar samkönade sexuella relationer i ett sjuttiotal länder. I några av dessa kan det straffas med döden, till exempel i Iran, Sudan och Saudiarabien.

Studier från USA visar att hbtq-personer blir diskriminerade i rättsystemet och att den anklagades sexuella läggning i många fall har använts som argument för hårdare straff.

»Svarta lesbiska kvinnor är enligt en studie överrepresenterade bland dödsdömda fångar i USA.«

När Calvin Burdine dömdes till döden i Texas 1983 för mord på sin dåvarande pojkvän, argumenterade åklagaren att »det inte skulle vara ett särskilt hårt straff att skicka en homosexuell man till fängelset«. (Burdine benådades 1999 från dödsstraffet eftersom hans försvarsadvokat hade sovit under stora delar av rättegången).

Svarta lesbiska kvinnor är enligt en studie överrepresenterade bland dödsdömda fångar i USA. Ett heteronormativt, feminint könsuttryck i kombination med vithet är något som i större grad framkallar sympati hos domare och jury, visar en amerikansk undersökning från 2016.

»Den som är dömd för ett brott som ger hög status kan ha större utrymme att bryta mot normer.«

I den kriminologiska studien »Det är inte populärt med hbt-personer« från 2010 beskriver Emy Elias Bäcklin fängelsekulturen i Sverige. På manliga anstalter råder en machokultur där de intagna inordnas i en hierarki beroende på vilket brott de är dömda för. Heteronormen är stark och den som bryter mot den hamnar lägst i hierarkin, tillsammans med sexualbrottslingarna.

Det är svårt att vara öppen som hbtq-person på manliga anstalter på grund av risken att bli hotad eller utsatt för våld. Samtidigt finns det flera faktorer som avgör en intagens status. Den som är dömd för ett brott som ger hög status kan ha större utrymme att bryta mot normer.

Hbtq-personer uppmanas ofta av personal att dölja sin sexuella läggning för att skydda sig själva, vilket lägger ansvaret på den enskilda personen.

– Det vanligaste är väl att man blir tillsagd att hålla låg profil, för att inte bli utsatt för våld. Vilket skickar konstiga signaler. Det finns en omtanke i det, men jag tänker att vårt jobb är att vara tydliga med att vi i personalen backar dig till hundra procent, även om vi också ska ge en realistisk bild, säger Gabriella Boijsen.

»Situationer av hot och våld löses oftast genom att den utsatta placeras i isolering eller förflyttas till en annan anstalt. Det finns ingen samlad statistik över hatbrott på svenska anstalter.«

Det har också förekommit att personal har outat intagna inför de andra fångarna. Situationer av hot och våld löses oftast genom att den utsatta placeras i isolering eller förflyttas till en annan anstalt. Det finns ingen samlad statistik över hatbrott på svenska anstalter. Eftersom det också finns en stark kultur av att inte ange varandra är det inte säkert att den våldsutsatta berättar vem som har misshandlat den eller varför.

Bilden av kvinnoanstalter är en annan. »Fängelseflatan« är en etablerad stereotyp både i verkligheten och i fiktionen. Gabriella Boijsen jobbade med kvinnor inom Kriminalvården och bland dem var det inget problem att vara öppen, säger hon.

– Kanske finns det en större förståelse för normbrytande bland kvinnor än bland män eftersom en kvinna med erfarenhet av kriminalitet och missbruk också är en normbrytare.

Även om det är lättare att vara öppen på kvinnoanstalter förekommer homofobi och kränkande behandling. I en anmälan till diskrimineringsombudsmannen 2015 skriver en intagen på kvinnoanstalten Hinseberg att en av vakterna talat nedsättande till henne och anspelat på hennes sexuella läggning.

Ricard AR Nilsson avtjänar ett livstidsstraff. Genom sina egna erfarenheter och sitt arbete på tidningen Filen, en tidning av och för interner, har han en bred inblick i livet på anstalter i Sverige. För att komma i kontakt med honom skickar jag ett brev till den slutna anstalt där han sitter. Under sina 17 år på anstalt, berättar han för Ottar, har han varken sett eller hört talas om homosexualitet på mansanstalter. På kvinnoanstalter däremot är det mer öppet.

– Det är extremt annorlunda faktiskt. Jag har kontakt brevledes med flera intagna på kvinnoanstalterna och det verkar som att relationer där bildas på ett starkare och enklare sätt. Kärleksrelationer uppstår titt som tätt och jag vet att Kriminalvården till viss del ser det som en problematik även om de inte alltid erkänner det, säger Ricard AR Nilsson.

»Kriminalvårdens officiella hållning när det gäller kärleksrelationer mellan interner är att det är en privatsak som de inte har synpunkter på.«

Kriminalvårdens officiella hållning när det gäller kärleksrelationer mellan interner är att det är en privatsak som de inte har synpunkter på, enligt ett uttalande från Kriminalvårdens chefsjurist Elisabeth Lager i tidningen QX i juni 2016 som svar på kritik från en tidigare intern. Trots detta finns det flera fall där intagna har upplevt att personal har motarbetet deras förhållande. (Läs mer i artikeln Får kvinnor här inne ha sex med varandra?)

Anstaltschefen på Hinseberg, Jacques Mwepu, säger att det inte finns några särskilda regler för hur personalen ska förhålla sig till de intagnas kärleksliv.

– Det uppkommer naturligtvis relationer mellan intagna på våra anstalter och ibland utvecklas någon av dem till en kärleksrelation. Hur vanligt det är går inte att besvara. Det är inget som registreras eller förs statistik på, säger Jacques Mwepu.

En fängelsevistelse kan vara särskilt svår för den som inte passar in i en binär mall för kön. Studier visar att transpersoner i högre grad utsätts för våld och

sexuella övergrepp på fängelser. I England har flera fall där transkvinnor har tagit livet av sig efter att ha placerats på manliga anstalter uppmärksammats de senaste åren.

I Sverige finns inga nationella riktlinjer inom Kriminalvården för placering av transpersoner. Det som avgör om en person hamnar på mans- eller kvinnoanstalt är generellt den nionde siffran i personnumret, det juridiska könet. När det handlar om transpersoner avgörs varje fall individuellt.

– Transfrågorna har inte varit prioriterade, vilket dels har att göra med att det inte har förekommit i hög omfattning, även om det är fler än man kanske tror. Men det är klart att personer skulle kunna bli illa behandlade om de mot sin vilja blir placerade på fel anstalt, exempelvis om en man placeras på en kvinnoanstalt utifrån sitt juridiska kön, säger Gabriella Boijsen från kriminalvårdens hbtq-förening Kvhbtq.

Natalie Högström är frilansjournalist.

Bilder från projektet ON THE INSIDE

Bilderna är skapade av hbtq-personer i amerikanska fängelser inom konstprojektet On the inside. Det bygger på ett samarbete mellan organisationen Black and Pink och curatorn Tatiana von Furstenberg. Black and Pink arbetar för fängslade hbtq-personers rättigheter och för ett avskaffande av fängelssystemet. Ett urval av verk från On the inside visades nyligen på Abrons Art Centre i New York.

Läs också intervjun »Får tjejer ha sex med varandra här inne?«

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!