Vi har rätt att få föda barn på sjukhus, skriver Ottars chefredaktörer. Konsekvensen av att lägga ned förlossningsavdelningar som den i Sollefteå blir fler otrygga födslar. I värsta fall i baksätet på en bil.
En mörk januarikväll ligger jag (Anna) på sjukhuset med värkar. När barnmorskan kommer in släcker hon taklampan med kommentaren: »En kvinna vill väl gå in i sin grotta när hon ska föda«. Jag protesterar. För mig är lysrören viktiga. De får mig att känna att jag är precis där jag vill vara – på ett sjukhus. Knapparna intill sängen och syrgasuttaget på väggen signalerar trygghet. Jag är inte ensam med mitt barnafödande.
Det handlar kanske främst om det psykologiska. Men förlossningar är också riskfyllda. Komplikationer kräver snabba insatser för att rädda liv.
»Varje år föds över 110 000 barn i Sverige. Vi är många som vill att våra förlossningar ska ske på sjukhus. Det är också vår rätt.«
Alla känner inte likadant. En del vill inget hellre än att föda hemma. Men varje år föds över 110 000 barn i Sverige. Vi är många som vill att våra förlossningar ska ske på sjukhus. Det är också vår rätt.
Den 1 februari i år stängde Sollefeå BB. Det motiverades bland annat med patientsäkerhet. Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg ifrågasätter i en artikel i Dagens ETC (8 feb) det argumentet och menar att inget tyder på att säkerheten brister i Sollefteå.
Det handlar såklart också om pengar. Landstinget i Västernorrland måste spara.
Barnmorskorna i Sollefteå tog efter beslutet initiativ till en ABF-kurs i att föda barn i bil. Det må låta absurt. Men i värsta fall kan avståndet till närmaste förlossning bli 20 mil, inte sällan på vinterväglag. Ta ett ögonblick och föreställ er en baksätesposition i det läget.
»I Sverige är både mödra- och barnadödlighet bland de lägsta i världen. Tack vare vården. Men det räcker inte.«
Förlossningsavdelningar läggs ned även på andra håll i landet. I Stockholm drog proteströrelsen »Födelsevrålet« igång när BB Sophia stängde våren 2016. Det växte till en intresseorganisation som samlat in mängder med vittnesmål om – minst sagt – otrygga förlossningar.
Rädslan handlar inte bara om dödlighet. I Sverige är både mödra- och barnadödlighet bland de lägsta i världen. Tack vare vården. Men det räcker inte. Hälften av alla som föder vaginalt drabbas av bristningar som skadar muskler och bindväv. För andra blir förlossningen ett trauma, bland annat för att de hamnar på en underbemannad avdelning eller för att de tvingas till just det som Sollefteås gravida fruktar: En bilfödsel på miltals avstånd från betryggande lysrör.
Anna Dahlqvist & Carolina Hemlin är Ottars chefredaktörer
Ledare ur kommande nummer #1 2017 (ute nästa vecka!)
