Sexualmoralistiska budskap

Jag trodde inte mina ögon då jag blev varse att tidningen Ottar publicerat en artikel med sexualmoralistiska budskap under täckmantel av så kallad antirasism och religionsfrihet. Artikeln är Bilan Osmans Barns kroppar blir slagträn.

Under hela mitt liv från tonåren fram till nu har jag arbetat med barns och kvinnors rättigheter. Under 1970-talet var kampen för kvinnors reproduktiva hälsa avgörande för både aborträtt och sexuell revolution. Hela tiden och långt tidigare var RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen på barrikaderna. Hon skulle ha vänt sig i sin grav om hon visste att försvarare av religiös symbolik som hijab, med syfte att sexualisera barn (flickor), var artikelförfattare i hennes medlemstidning.

Religionskritik ska inte sammanblandas med rasism. I ett sekulärt samhälle är religionskritiken fundamental. Den sekulära staten är det bästa sättet att garantera religionsfriheten för alla religiösa inriktningar och icke gudstroende. Hösten 2014 gick FN:s kvinnokommitté och FN:s barnkommitté ihop för att stärka kraven på medlemsstaterna att avskaffa traditionella och religiösa sedvänjor som är skadliga för kvinnor och barn. Kraven stärktes och Sverige har skrivit under konventioner och deklarationer i den riktningen.

»En könssegregerad barnuppfostran och ökad föräldramakt är emot både FN:s kvinno- och barnkommittés intentioner.«

Att bagatellisera slöja på småflickor, liksom andra traditionella och religiösa symboler, är att göra sig okänslig för barns utveckling.

År 2009 gav jag ut en bok som handlar om myten om mödomshinnan. Boken heter Vid 20 börjar den ruttna (Premiss Förlag) och det är en av flickorna (Sofia), utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige, som berättar varför hon måste gifta sig innan hon fyllt 20: »Min pappa förklarade det så här: När den är 16–17 år så öppnar den sig och vid 20 så ruttnar den. Det var mödomshinnan han talade om.« Andra flickor jag intervjuade i boken berättade om strikta klädeskoder och könsstereotypa normer från tidig ålder.

Slöjan har en psykologisk effekt på flickors fria lek och utveckling. Det finns en utmärkt iransk film som heter Dagen då jag blev kvinna som i en sekvens beskriver hur den 7-åriga flickan från en dag till en annan förbjöds att leka med sin killkompis och tvingades ta på slöja. Samma exempel har jag fått från pedagoger i Sverige, däribland socionomen och den internationella kvinnorättsaktivisten från Irak Rega Svensson, som arbetat inom skolans värld. Hon såg flickornas negativa förändring från en dag till en annan när de tvingades ta på slöja. Slöjan är en religiös, politisk och sexuell symbol. Att kyskhetstraditioner råder i de stora världsreligionerna är knappast någon nyhet.

Att bortse från den sexualmoraliska aspekten på slöjan är att lägga ut dimridåer i politiskt syfte.

Vi ska göra barnkonventionen till lag och då ska den omfatta alla barn i Sverige. Kampen för förbud mot barnaga, och där ingår psykisk misshandel, föregicks av en lång kamp för barns rättigheter, jämställdhet och en demokratisk barnuppfostran. En könssegregerad barnuppfostran och ökad föräldramakt är emot både FN:s kvinno- och barnkommittés intentioner, lagen mot barnaga och kampen för ett jämlikt och jämställt samhälle.

Maria Hagberg är författare och internationell kvinnorättsaktivist med fil.mag. i socialt arbete.