Lag om juridiskt kön – positiva effekter i Argentina

En solig men kall majdag 2012 vakade ett par tusen personer utanför senaten i Buenos Aires. Läraren Carla Valeria Rivero, 41, gick upp på den tillfälliga scenen med handväskan i ett stadigt grepp.

– Bakom allt detta silikon klappar människohjärtan. Vi är människor som ni, därför kräver vi att bli behandlade som medborgare, sa hon med stigande röst för att överrösta jublet.

Inifrån sessionssalen bad senatorn Nito Artaza om ursäkt för alla år som landets transpersoner fått vänta på att slippa diskrimineras. 55 senatorer röstade igenom lagen, endast en avstod. För första och troligen sista gången applåderade hela senaten, över blockgränserna, åt sig själva.

»Lagen om juridiskt kön är ett budskap till hela samhället«

Lagförslaget om att själv kunna ändra sitt juridiska kön hade arbetats fram inom hbtq-rörelsen och arbetats in till politikerna genom idog lobbying. Aktivisten och författaren Violeta Alegre minns:

– Tyvärr var vi tvungna att utnyttja vår offerroll. Vi har en medellivslängd på 35–40 år, medan cispersoner lever till 80. Vi dör unga därför att vi inte har tillgång till samma rättigheter. När vi la upp det så tydligt var det få som vågade sig på att argumentera emot, säger hon.

Violeta Alegre, nu 42 år, kallar sig privilegierad. Hon blev inte utstött av sin familj och kunde därför studera och arbeta. Hon hade ingen brådska med att ändra sitt juridiska kön, men 2010 var det dags.

– Då skulle jag tvingas gå i ett år hos en psykolog, som sedan skulle intyga att jag uppfyllde villkoren för att få bli kvinna. Jag började, men hoppade av och engagerade mig i kampen för en ny lag istället. Det är ju jag som vet vem jag är. Inte vetenskapen, säger hon och fortsätter:

– Att ta bort sjukdomsstämpeln var den viktigaste förändringen. Det och att slippa betala med din kropp för att få bli dig själv. Hormoner och operationer blev en rättighet, inte ett tvång för att uppfylla en diagnos.

»Vi har en medellivslängd på 35–40 år, medan cispersoner lever till 80. Vi dör unga därför att vi inte har tillgång till samma rättigheter.«

Violeta Alegre

I en annan ände av de många av hbtq-organisationer som bildats för att driva igenom lagen minns den då 21-åriga aktivisten An Millet sitt första möte med lagförslaget.

– Vi samlades för att läsa utkastet, jag hade i uppgift att sammanställa svaga punkter och problem i lagtexten. Jag minns känslan av att inte tro sina ögon. Förslaget var revolutionerande och fantastiskt. Transpersoner nämndes inte, utan det handlade om rätten för »envar« att definiera sin könstillhörighet. Vi försökte, men hittade inget att kritisera.

»Tio år senare har 12 655 personer ändrat juridisk könstillhörighet, enligt folkbokföringen – genom en enkel registerändring, utan diagnos eller prövning.«

62 procent har ändrat till kvinna, 35 procent till man, och 354 personer (knappt 3 procent) har valt det ickebinära »X« sedan den möjligheten tillkom i juli 2021.

Den nya lagen fick snabbt stora effekter, enligt en rapport från Buenos Aires stads medborgarombudsman i samarbete med folkhögskolan för transpersoner, Mocha Celis. En enkätstudie med 202 intervjupersoner jämförde en lång rad variabler mellan åren 2005 och 2016:

• Andelen transkvinnor som försörjde sig på prostitution minskade från 89 till 70 procent.
• En betydligt större andel transpersoner fick könsbekräftande vård inom sjukvårdssystemet. Färre självmedicinerade med hormoner och/eller gjorde silikonimplantat i hemmiljö.
• Andelen transkvinnor som studerade vid intervjutillfället ökade från 10 till 26 procent och av transmännen studerade 39 procent. Andelen som angav diskriminering som ett hinder för studier minskade från 40 till 14 procent.
• 75 procent av transkvinnorna hade utsatts för någon form av fysiskt eller verbalt våld i offentlig miljö de senaste åren (2016) – men 2005 var siffran hela 92 procent. För transmän var siffran 73 procent.
• Andelen transkvinnor som utsatts för våld av polisen minskade från 88 till 66 procent.

• 63 procent av transkvinnorna och 91 procent av transmännen sade sig känna till könstillhörighetslagen år 2016. En stor majoritet ansåg att lagen hade ökat deras egen och andras respekt för deras identitet och rättigheter.

Utsattheten för transpersoner i Argentina är slående, och då är ändå hela urvalet av intervjuade från huvudstaden. Tidigare undersökningar har visat att situationen är betydligt värre i inlandet. Medellivslängden är fortfarande skrämmande låg: bland dem som ändrat juridisk könstillhörighet var den 40 år, enligt färsk statistik från Folkbokföringen.

»Förr blev vi uppropade med fel namn i skolan, på vårdcentralen, i vallokalen – så vi gick inte dit. Lagen fick omedelbar effekt i ett värdigare bemötande.«

Två veckor efter att lagen gått igenom 2012 gjorde Violeta Alegre den enkla registeranmälan som krävs för att ändra sitt juridiska kön.

– Så fort jag fick mitt nya id-kort i handen kände jag mig i någon mån skyddad. Förr blev vi uppropade med fel namn i skolan, på vårdcentralen, i vallokalen – så vi gick inte dit. Lagen fick omedelbar effekt i ett värdigare bemötande. Vare sig folk gillar lagen eller ej är de tvungna att följa den, och om inte så kan det få juridiska konsekvenser. Mycket pedagogiskt arbete återstår, men nu har vi ett verktyg, säger hon.

Många vittnar om fortsatt diskriminering och om att lagen inte följs. I den privata vården är det svårt att få försäkringsbolagen att täcka hela kostnaderna för transvård trots att de måste. I den offentliga är köerna långa.

Den mest revolutionerande och minst kända delen av lagen är artikel tolv. Den säger att envar har rätt att registreras och bemötas med sin självupplevda könsidentitet och sitt namn överallt, oavsett personens juridiska kön. An Millet berättar:

»I dag kan jag använda maskulina pronomen, kalla mig lesbisk, se ut så här, ha den här rösten och bli sedd som den jag är.«

An Millet

– Senast idag frågade en bekant om hon verkligen fick ha rätt namn och kön i körkortet trots att hon inte ändrat sitt juridiska kön. Hon hade fått nej från trafikkontoret. Det symboliska våldet från institutionerna fortsätter, och inte alla som omfattas av lagen har koll på den.

Många bär runt på lagen i tryck för att bespara sig bråk och tjafs. An Millet var rustad för strid när han skulle ändra sin yrkeslegitimation som socialarbetare på sjukhus.

– Mina vänner skulle följa med som stöd och vittnen, men en dag när jag gick förbi kontoret stack jag in huvudet och frågade hur jag skulle göra. Kontoristen svarade: »Är det enligt könstillhörighetslagen? Bara fyll i här så skriver jag ut ditt nya leg åt dig direkt«. Jag blev chockad!

Det enda som inte går att ändra är personnumret, som till skillnad från i Sverige inte markerar könstillhörighet.

An Millet har inga planer på att ändra sitt juridiska kön.

– Delvis av politiska skäl. Jag tycker att kategorin kön ska tas bort helt från identitetshandlingarna. »Man« eller »X« representerar mig lika lite som »kvinna«, säger han.

Men skälen är också praktiska.

– De flesta länder erkänner inte »X« och jag är inte beredd att utsätta mig för en massa problem eller avstå privilegiet att kunna resa.

Många av de få som hunnit ändra till ickebinärt X vittnar om hinder för att registreras enligt sin identitet hos myndigheter och institutioner även inom Argentina. Det går trögt att lägga till en ruta i de binära systemen, men i resten av samhället går det snabbare.

– I dag kan jag använda maskulina pronomen, kalla mig lesbisk, se ut så här, ha den här rösten och bli sedd som den jag är, säger An Millet och fortsätter:

– Men 2014 när jag ville prova testosteron sa läkaren att jag måste vara antingen man eller kvinna, att jag måste bestämma mig. Därför självmedicinerade jag en period. Jag känner många som i dag får ett helt annat bemötande av en vårdapparat som förstår att det inte är en linjär process från A till B.

Könstillhörighetslagen förändrade inte bara livsvillkoren och bemötandet för transpersoner.

– Lagen skapade ett utrymme för att föreställa sig identitet på ett helt annat sätt. Inte bara för oss, utan den är ett budskap till hela samhället, en kulturell förändring, säger Violeta Alegre.

Från 2005 till 2016 steg andelen transpersoner som var engagerade i någon form av politisk eller social aktivism från 32 till 68 procent. Transpersoner syns och hörs i demonstrationer och debatter, och siktar mot nya horisonter.

– I dag kan vi föreställa oss våra liv utanför prostitutionen som förr var vårt enda öde. Förr var universitetet inte en plats för oss, men det är det i dag. Lagen är ett verktyg som ger utrymme att föreställa sig andra verktyg, andra lagar, andra rättigheter.   

»Att någon ska ta sig besväret att ändra namn och kön i alla register, kontrakt och handlingar om man inte är trans, och sedan leva med allt våld och all diskriminering som det trots allt fortfarande innebär…«

Martin Ostropolsky på organisationen CHA

Som på andra håll i världen har farhågor lyfts om att personer som inte är trans ska byta juridiskt kön för att fuska till sig förmåner – eller ta sig in i det motsatta könets omklädningsrum och fängelser.

Martin Ostropolsky på hbtq-organisationen CHA, som var med och tog fram lagen, suckar.

– Det går inte att garantera att det aldrig har skett, men jag har inte ens hört talas om något exempel. Att någon ska ta sig besväret att ändra namn och kön i alla register, kontrakt och handlingar om man inte är trans, och sedan leva med allt våld och all diskriminering som det trots allt fortfarande innebär… det är bara oerhört svårt att föreställa sig, säger han.

Text Kinga Sandén

LÄS OCKSÅ:

• Do trans self-ID laws harm women? Argentina could have answers

• Ottars transnummer #3-4 2021