Succé för thailändska Boys Love-serier

Vackra unga män i vita skjortor förs samman av ödet medan kameran zoomar in på den produktplacerade läsken som de dricker med stort välbehag, innan handlingen återvänder till det pågående kärleksdramat.

Anucha Boonyawatana är regissören bakom serien Not Me. Not Me är Anuchas första Boys Love-serie (förkortas ofta BL, reds. anm), men hon är inte ny i genren. Hennes examensarbete, filmen Down the river från 2004, anses av många som den första thailändska BL-produktionen.

– När jag började med film var det svårt att casta queera roller, berättar Anucha Boonyawatana.

»Jag är transkvinna och kan vara regissör, men det är betydligt svårare att hitta en lärare, ingenjör eller byggarbetare som är öppet homosexuell.«

Anucha Boonyawatana

– Få skådespelare var öppna med sin sexualitet och många tvekade inför den sortens roller, men efterhand som genren växt har hbtqi-samhället vaknat och börjat protestera mot den dåliga representationen, och idag är det betydligt vanligare att hbtqi-personer castas.

Not Me handlar om sociala orättvisor och är relativt mörk för att vara en BL-serie, men det faktum att den manliga huvudkaraktären White blir attraherad av en annan man gestaltas inte som problematiskt, något som förenar många BL-serier. När jag frågar Anucha Boonyawatana om att komma ut i Thailand, skrattar hon.

– Ibland kanske Thailand framställs som himmelriket för hbtqi-personer. Vi har starka queera gemenskaper och är relativt öppna om man jämför med många andra länder i regionen, men det finns problem också. En sak som är ganska vanlig är föräldrar som är generellt accepterande och lugna med att deras barn umgås med bögar eller transpersoner, men om det sen skulle visa sig att deras egen son är bög, då blir det problem.

»I västerländska serier är de homosexuella karaktärerna ofta bara med i förbifarten, för att skapa representation. Här får de stå i centrum.«

– Det finns en schism mellan den äldre och den yngre generationen här. Våra makthavare har ärvt makten av en diktaturregim och är konservativa i sina värderingar medan de unga är mycket mer progressiva. Men lagstiftningen är nog vårt största problem. Vi behöver lagar mot diskriminering på arbetsplatser.

– Inom filmbranschen är det relativt bra. Jag är transkvinna och kan vara regissör, men det är betydligt svårare att hitta en lärare, ingenjör eller byggarbetare som är öppet homosexuell. Arbetet är en viktig del av livet och alla barn måste få drömma om att bli precis vad de vill, utan begränsningar. Sedan finns det även lagar om samkönat äktenskap och möjligheten till könsbyte.

Varför produceras så många Boys Love-serier i just Thailand?

– Dels tror jag att atmosfären i vårt samhälle passar bra för att skapa BL-serier. Här finns den frihet som krävs och möjligheten att skapa många olika berättelser. Sedan är Thailand starkt influerat av Japan som var först med BL, och så vi är bra på att skapa det där gulliga, säger Anucha Boonyawatana.

BL-fanet Abel Serracín från Panama uppskattar fokuset på de homosexuella relationerna i BL-serierna:

– I västerländska serier är de homosexuella karaktärerna ofta bara med i förbifarten, för att skapa representation. Här får de stå i centrum. Relationerna får lov att vara fluffiga och gulliga och ha lyckliga slut, precis som i vanliga RomComs. Sen får jag väl erkänna att alla gulliga twinks också är en bidragande faktor till att jag och många andra tittar.

BL-serierna är många och blir hela tiden fler, men utbudet av lesbiska teman är skralt.

– Det kommer nog att komma fler sådana serier, men det krävs tid, precis som det gjort för BL-genren. Det finns inte så många thailändska lesbiska regissörer, manusförfattare eller skådespelerskor. Det finns flera kända manliga homosexuella regissörer, men jag kan bara komma på en som är lesbisk. Samma sak med transpersoner. Jag är transkvinna, och så finns det en till som regisserar, men det finns inga transmän i branschen. Vi måste stötta unga kvinnliga filmskapare och hjälpa dem framåt så att utvecklingen går snabbare, säger Anucha Boonyawatana.

»I BL får längtan efter en livspartner och kanske till och med efter barn ta plats.«

BL-fanet Betty Theil från Tyskland håller med:

– I serien Bad Buddy finns ett lesbiskt kärlekspar bland sidokaraktärerna som fick ta plats efter påtryckning från en av skådespelerskorna, och det var många fans som uppskattade det. Det tror jag inte att produktionsbolagen hade väntat sig.

James från USA uppskattar att serierna följer en tvåsamhetsromanstisk heteronorm i sitt narrativ.

– Den manliga homosexuella kulturen i USA är så Grindr/Hook-Up. I BL får längtan efter en livspartner och kanske till och med efter barn ta plats.

James resonerar vidare:

– I min hemstad St Paul i Minnesota har en fjärdedel av invånarna rötter från folkslagen Hmong och Karen, grupper som kan vara ganska konservativa, och många unga vågar kanske inte komma ut. Asiater och framför allt queera asiater är dessutom dåligt representerade i amerikansk media och jag tror att BL-serierna kan vara viktiga för ungdomar i Minnesota som funderar kring sin sexualitet. De kan se karaktärer och skådespelare som faktiskt ser ut som de själva, och som lever riktiga liv. Då kanske de inser att de också kan få leva sådana liv så småningom.

Leandra Caldarulo, skribent