Genushatarna
Europa har fått en ny ultrakonservativ massrörelse. Katoliker, politiskt konservativa och antifeminister går ihop och mobiliserar mot »genderismen« eller »genusideologin«, som de menar förstör traditionella värderingar och splittrar familjen. Men vad är genusideologi, och vilka är de som hatar?
Söndagen den 2 februari i år gick hundratusentals fransmän ut på gatorna i Paris och Lyon för att protestera mot »familjefobi« och »genusideologi«. Demonstranterna – som till stor del bestod av familjer men även yngre och äldre – bar kläder och banderoller i trikoloren vitt, ljusblått och rosa. De krävde ett slut på jämställdhetsundervisningen i skolan, alla barns rätt till en mor och en far och att regeringen ska ägna sig åt ekonomi i stället för »minoritetsfrågor«.
Hommen, gruppen Femens manliga – fast reaktionära – motpol var där med slogans som »No Gender« och »Protect Kids« skrivna på sina nakna överkroppar (se bild ovan).
För värdskapet stod organisationen La Manif Pour Tous (»demonstration för alla«) som enligt dagstidningen Le Monde drivs av flera olika religiösa organisationer. Visserligen förlorade rörelsen i januari – bara veckor innan demonstrationen – sin karismatiska musa, den nyfrälsta komikern Frigide Barjot som två år tidigare enade miljoner människor mot lagförslaget om samkönade äktenskap. Barjot tappade så småningom sitt sinne för humor och hotade med blodspillan när äktenskapen slutligen gick igenom.
»I juni vann La Manif ytterligare en seger när utbildningsministern slutligen skrotade sitt progressiva förslag om normkritiska läroböcker i grundskolan.«
Protesterna i februari lyckades inte stoppa Europaparlamentets förslag om en »färdplan mot homofobi« som klubbades igenom i Strasbourg två dagar senare. Däremot drog Frankrikes socialistiska regering dagen efter uppbådet tillbaka beslutet om att anpassa familjelagstiftningen till den nya lagen om samkönade äktenskap. I juni vann La Manif ytterligare en seger när utbildningsministern slutligen skrotade sitt progressiva förslag om normkritiska läroböcker i grundskolan. Detta är inte första gången som det mobiliserats mot jämställdhet i form av »genusideologin« i Europa. Julstämningen i Slovakien kom av sig lite när det herdabrev som lästes upp i alla katolska kyrkor på första adventssöndagen 2013 kallade jämställdhet för »Sodoms ideologi« och för att vara värre än ateism.
Läs mer om hatet mot »genusideologi« i reportaget Enade mot regnbågen.
I Polen uttalade sig biskopen Tadeusz Pieronek redan förra sommaren på en konferens om att »genusideologin är ett större hot än nazismen och kommunismen tillsammans«, och i december 2013 framförde de polska biskoparna en julhälsning om »genderismens« destruktiva kraft på familjen och samhället. När en journalist på stora katolska tidskiften Tygodnik Powszechny bad att få höra om Frälsaren, Gud och Evangeliet i stället liknade en präst hans tidning vid Judas. Polemiken kring »genderismen« började dock flera månader tidigare när dåvarande justitieministern satte Polens tillträde till Europarådets konvention mot våld i hemmet i långbänk. Problemet sades vara att regelverket i konventionen bygger på ett genusperspektiv, varför den skulle utgöra ett hot mot familjen och strida mot den katolska tron.
»Genusideologin är ett större hot än nazismen och kommunismen tillsammans.« Biskopen Tadeusz Pieronek
Förbluffade feminister och genusvetare menade att det hela handlade om ett missförstånd. Statsrådet för jämställdhet publicerade till och med en ordbok som förklarade genusbegreppen och försökte medla med »genusideologins« motståndare. Debatten fortgick i Polen tills genus korades till årets ord i Polen 2013. Men försök övertyga en biskopskonferens om att den har tolkat Bibeln fel. Till slut vände sig Polens kvinnokongress till påven med en direkt vädjan om att han skulle stoppa prästerskapets påhopp på feministerna, som även det visade sig meningslöst. Det krävdes en revolution i grannlandet Ukraina för att samhällsdebatten i Polen skulle byta spår, i alla fall ett tag. Vad betyder då »genusideologi« som så många protesterar mot? Begreppet har spridits till bland annat Italien, Spanien, Ryssland och Ukraina och används oftast utan en närmare förklaring. Det framställs som ett reellt men ändå oklart hot, som dessutom har sexuella undertoner.
Elżbieta Korolczuk, polsk sociolog och genusforskare som verkar vid Göteborgs universitet, menar att det i huvudsak är tre saker som återkommer i angreppen.
– Den första gäller statens inblandning i familjelivet. Kyrkan håller hårt på den traditionella familjen som en grundläggande samhällsenhet och därför väcker en konvention som riktar ljuset på det våld som sker i hemmet motstånd. För det andra motsätter man sig genuspedagogik, jämställdhets- och sexualundervisning eftersom det är kyrkans privilegium att sätta normer. Slutligen har man svårt för sex och jämställer sexuell frigörelse med moraliskt fördärv.
»Många känner sig utsatta för politik de inte kan påverka, och då anklagas regeringen och EU för att pracka på dem konstig jämställdshetspolitik utan föräldrarnas vetskap.« Elżbieta Korolczuk
Och varför går kyrkan till så hård attack mot jämställdheten? Påven Franciskus har sagt att han är trött på debatterna om »underlivsområdet« och verkar mer intresserad av att kritisera kapitalismen och främja flyktingars rättigheter.
– I Polen var det kyrkan som vann allra mest på den privatisering som tog plats efter kommunismens fall. Den är den största privata landägaren. En av Polens rikaste institutioner kan inte kritisera inkomstklyftorna.
Polska katolska kyrkan är också van att styra över kvinnors rättigheter och abortförbudet är symboliskt för dess makt över politiken, menar Korolczuk. Konflikten handlar i grunden om en demokratisk kris.
– Många känner sig utsatta för politik de inte kan påverka, och då anklagas regeringen och EU för att pracka på dem konstig jämställdshetspolitik utan föräldrarnas vetskap, säger Elżbieta Korolczuk.
I Frankrike har principen om laicité, statens neutralitet mot religioner, varit politisk dogm i mer än hundra år, så hur kan så fundamentalistiska utmålningar av »genusideologin« få effekt även där?
Luc Chatel är före detta chefredaktör för veckotidningen Témoignage chrétien och gav nyligen ut en bok, Civitas et les nouveaux fous de Dieu, om hur en liten grupp ultrakatoliker med kopplingar till extremhögern fick grepp över den franska debatten i fråga om familj och sexualmoral.
– I själva verket utgör de ultratroende en bråkdel av Frankrikes katoliker, men de har fått ett oproportionerligt stort inflytande tack vare media och politiker. Sensationalism och polarisering ger spaltmetrar och då ser de till att skapa lämpligt nyhetsstoff. »La théorie du genre« (genusteori, reds. anm.) blev ett begrepp i Frankrike efter det att föräldrar via sms och Facebook-meddelanden varnades för att skolundervisningens jämställdhetsmoment syftade till att sexualisera småbarn genom onani, berättar Chatel.
– President François Hollande gick till val på löfte om samkönade äktenskap. Lagen skulle sjösätta socialisternas reformer. Men regeringen var dålig på att förklara sin politik. Vissa ministrar menade att den skulle innebära surrogatmödraskap och inseminering för lesbiska, vilket väckte frågor och förvirring. I stället för att förklara vad lagförslaget faktiskt innebar valde man att ignorera sina kritiker vilket ledde till än större motstånd — nu gick folk ut på gatorna för att protestera mot regeringens arrogans, säger Luc Chatel.
Även i Polen får kyrkan makt genom politikers välsignelse. Elżbieta Korolczuk:
– Det finns faktiskt ett stort motstånd mot kyrkans maktanspråk och omoraliska uppförande, men nästan ingen politiker vågar ta kampen.
»Att begreppet »genusideologi« seglade upp i flera länder med bara veckors mellanrum vittnar om de ärkekonservativa krafternas samarbete över religions- och landsgränserna.«
Att begreppet »genusideologi« seglade upp i flera länder med bara veckors mellanrum vittnar enligt Korolczuk om de ärkekonservativa krafternas samarbete över religions- och landsgränserna. Evenemang som World Congress of Families används för att nätverka, utbyta »best practice« och spåna strategier. Även valet till Europaparlamentet i maj i år och medborgarinitiativet One of us som lobbade emot abort, gav tillfälle att gå samman för gästspel och gemensamma kampanjer, menar Luc Chatel.
Men framgångarna beror också på att ultrakatolikerna har blivit bättre på att föra fram sina budskap och nå ut. I september 2014 ordnar La Manif ett helgseminarium för hela familjen på en kurort nära Montpellier. Under parollen »Bronzez intelligent« (sola smart, reds. anm.) lockar de med bad, fest på stranden och »inte alltför långa« seminarier om kärnfamilj och genus. Och det är bara början på höstens kampanj. Den 5 oktober planeras demonstrationer i Bordeaux och Paris med kravet att riva upp lagen om samkönade äktenskap. Lagen anklagas för att ha öppnat upp för surrogatmödraskap och därmed orsakat utnyttjande av kvinnor och »saluföring av barn«. I själva verket är surrogatmödraskap precis som tidigare straffbart i Frankrike.
Välregisserade stridslinjer som går hem i media. Debatter som har till syfte att förvränga och förvirra. Ompaketering av jämställdhetspolitiken till en avvikande och farlig »genusideologi«. Det gäller att känna igen fanatism och förtryck, oavsett vilken form och språkdräkt den tar sig.
Aleksandra Eriksson är frilansjournalist.
Läs mer om hatet mot »genusideologi« i Enade mot regnbågen i Ottar.
Teckna en årsprenumeration och få en fin bokpremie!
Trevlig läsning!
