5 saker att tänka på innan du kör monogamt!

En stor del av min inriktning som psykolog och sexolog har handlat om flersamhet. I en tid då få proffs visste vad flersamhet ens var behövde jag bära fanan som hela Sveriges polypsykolog högt. Men helt ärligt är jag mer intresserad av monogami. Precis som mycket annat som utgör normen är monogamin på samma gång synlig och osynlig. Visst förutsätts man vara monogam, men samtidigt saknas det ofta ett språk för att prata om monogami. Flersamma har massvis med guider där de får stöd i att reflektera kring just relationsformen. Monogama har mycket mindre sådant stöd.

1. KLARAR DU AV DET KÄNSLOMÄSSIGT?

Monogamin innebär särskilda känslomässiga utmaningar. Innan du går in i en monogam relation behöver du fundera på om du är beredd att hantera de komplexa känslorna som kan uppstå. 

Hur rustad är du för att avstå sådant du vill ha, utan att bli bitter eller få din partner att känna skuld? Hur vill du bemöta svartsjukan som infinner sig när din partner har en bra vibe med någon annan, och den viben kan innebära att du blir lämnad? Hur känns det att du inte fullt ut kan påverka din relations vara eller icke vara, utan att du kan bli lämnad för en annan av en partner som säger sig älska dig? Hurvill du deala med att inte helhjärtat kunna njuta av en flört på dansgolvet, mys med kollega eller attraktion till grannen? Hur känns det att din långa förtroliga relation kan bytas ut av en flyktig passion?

2. VAD ÄR DIN BILD AV MONOGAMI?

I majoritetssamhället tillskriver vi gärna monogami önskvärda relationsegenskaper. Man talar exempelvis om monogami som trygg och stabil. När ett monogamt par bråkar, gör slut eller har en skandal är det dock sällan som monogamin i sig ses som förklaringen. Vid kändisars otrohetsdrama lyder rubrikerna sällan »stjärnornas monogama relation har havererat«. När monogama vänner gör slut säger man sällan »jag visste att det inte var smart att experimentera med monogami«. Så det är lätt att förknippa monogami med positiva relationsegenskaper som inte egentligen har med relationsformen att göra. 

Om du vill leva monogamt kan det vara klokt att tänka på vilka föreställningar om monogami du bär på. Förknippar du monogami med långsiktighet, kärlek, tillit eller trygghet? Kan det vara så att dessa relationskvalitéer är för dig viktigare än själva monogamin? Den insikten kan innebära att du framöver inte fastnar i en monogam relation som inte ger dig sådant som är viktigt på riktigt. Den kan också göra dig mer flexibel för att variera relationsform efter behov, så länge den är långsiktig, kärleksfull, trygg och pålitlig.

3. ÄR DU SÄKER PÅ ATT DIN PARTNER VILL VARA MONOGAM? 

Min examensuppsats om monogami hette »Oavtalat avtalat«. Det var så en deltagare beskrev överenskommelsen om monogami och den är vanlig bland monogama: man utgår från att man vill samma sak. 

Frågan om man är säker på vad ens partner vill skulle kunna vara ett sånt där lustigt grepp där man tar en vanlig tjatig fråga, fast med en twist. »Är din partner verkligen okej med det?« har många flersamma hört från människor som aldrig ställt sig samma fråga, och det kan vara roligt att kasta den tillbaka. Men i sig är frågan viktig, framför allt om det man förväntar sig är normen. 

Många som vill vädra funderingar om flersamhet för sin partner undviker det av rädsla. Rädslan rör sig inte bara om den rimliga risken att det i slutändan visar sig att man vill helt oförenliga saker i relationer, den rör sig också om risken att bli dumpad eller stämplad som en dålig person när man överhuvudtaget nämner ickemonogama tankar. Fundera på om du har visat för din partner att du är öppen för alla samtal och nyfiken på hen även om det blir jobbigt. Och har du verkligen kollat att hen vill vara monogam, och inte bara säger det för att inte förlora dig?

4. HUR SER DU PÅ FÖRÄNDRINGAR?

Människor förändras. För den som vill ha långvariga relationer innebär det att man inte kan räkna att det som fungerade i relationens början kommer att vara roligt eller bekvämt resten av förhållandet. När man väljer att vara tillsammans befinner man sig ofta på en plats i livet där det är lätt att tillfredsställa varandras viktiga behov. Men hur blir det i längden?

Hur ser du på förändringar? Vill du vara flexibel och låta varandra växa och låta relationen förändras med er? Eller upplever du att varje nytt besked från din partner är ett svek mot något som hen lovat för länge sedan, när hen var yngre, piggare, naivare och i en helt annan situation? Tror du att monogami alltid kommer vara viktigt för dig eller är du öppen för att omförhandla den i framtiden? Hur vill du göra om ni i framtiden inte längre kan eller vill möta alla varandras viktiga behov?

5. HUR VILL DU TA ANSVAR FÖR ATT PARTNERN MÅSTE GÖRA AVKALL PÅ VISSA SAKER? 

På delar av feministinstagram har jag ibland sett starka uttalanden att man är fri att sluta ha sex med sin monogama partner, för hen har köpt dealen. Jag är givetvis för att inte ha sex när man inte vill, men jag tycker inte heller att man så lättsamt kan avfärda sin del i situationen. Som en vuxen person ska man kunna stå för att man erbjuder sin partner en helt ärligt ganska shitty deal. Det gäller givetvis inte bara sex. Det är möjligt att din partner får partnersex men inte har någon möjlighet att få hålla handen i månskenet, få genomtänkta komplimanger, bli uppvaktad eller ompysslad, skaffa barn eller åka på semester till Tokyo – eftersom du varken erbjuder det själv eller tillåter partnern att göra det med någon annan.

Relationer kan se olika ut, även överenskommelser. Men du behöver kunna ärligt, empatiskt och ansvarsfullt bemöta din partners sorg över att behöva avstå från något viktigt.

Text Tanja Suhinina, psykolog och sexolog.

Illustrationer Ella Jax