100 år av kamp

Det är lunchtid och mycket folk i kafeterian på Södertörns högskola. Det börjar bli kö till kaffemaskinen och ett trivsamt sorl sprider sig mellan borden. Amy Majestedt och Jennifer Bohlström gläds åt de nya direktiven som regeringen annonserade i september, som gör sex- och samlevnadsundervisning till ett obligatoriskt inslag på lärarutbildningen från och med hösten 2021.

− Det är på tiden, säger Amy Majestedt.

På sikt tror hon att förändringen kommer göra fler lärare trygga i att prata med sina elever om sex och relationer. Hon och Jennifer Bohlström tänker tillbaka på när de själva gick i skolan och minns fnisset från klasskompisarna, lärarnas tomatröda ansikten och kondomballongerna som flög runt på skolgården. De minns också det där som blev helt fel.

− Som hbtq-person kände jag att det vi fick lära oss inte stämde på mig, säger Jennifer Bohlström. En granskning som Skolinspektionen gjorde 2018 visar att många lärare tycker att det är svårt att undervisa om sex och relationer. Särskilt stor är kunskapsbristen kring just hbtq-frågor och normer.

− Om man som lärare inte riktigt förstår hur normer fungerar uppfattar man kanske inte homofoba glidningar eller skämt och då kan man inte fånga upp det, säger Jennifer Bohlström.

Amy Majestedt fyller i:

− Som ung hbtq-person tar du in allt runtomkring dig. Om någon skriker bög på skolgården kollar du vad som händer. Om läraren inte gör någonting, ja, då vågar du kanske inte komma ut för det verkar ju inte finnas någon där som backar upp.

»1908 var första gången ett förslag om att göra sexualkunskap obligatoriskt lyftes i riksdagen.«

Att sexualkunskap nu blir obligatoriskt på lärarutbildningarna tror hon kommer höja nivån på undervisningen men också bidra till en bättre skolmiljö. Samtidigt tror hon att lärare som redan är engagerade kommer kunna få bättre stöd från sina kollegor när alla har en grund att stå på.

− Jag tror att statusen för sex- och samlevnadsundervisningen kommer höjas inom skolan, säger Amy Majestedt.

Direktivet om att göra sex- och samlevnadsundervisning obligatoriskt på lärarutbildningarna har applåderats från alla håll, men vägen fram till beslutet har varit väldigt lång. Allra första gången som ett sådant förslag lyftes i riksdagen var 1908. Hans Olsson, sakkunnig inom sexualundervisning på RFSU, ser de nya direktiven som en historisk milstolpe.

− På sikt innebär detta att likvärdigheten i undervisningen kommer öka. Det kommer att finnas större gemensam förståelse inom skolan för vad uppdraget att undervisa om sex och relationer innebär. Som det är nu är det väldigt olika kvalitet på olika skolor eller till och med inom samma skola, säger Hans Olsson.

I förlängningen kommer det bidra till att elever får bättre kunskap om sina rättigheter, och till att främja goda relationer, menar han.

− Eleverna får lära sig att ta hand om sin egen sexuella hälsa och välbefinnande, men också i relation till andra.

Enligt de nya direktiven ska alla lärarstudenter efter utbildningen kunna »visa förmåga att kommunicera och reflektera kring frågor som rör identitet, sexualitet och samlevnad.« Skrivelsen gäller för grundskollärare, gymnasielärare och yrkeslärare men inte för förskollärare, vilket bland andra RFSU och Lärarförbundet har ifrågasatt.

− Vi vet att barn ställer frågor. Det dyker också upp situationer i den pedagogiska vardagen. Det kan till exempel handla om hur man ser på barns nakenhet. Vad gör man till exempel om ett barn onanerar under vilan? Vi vet att personalen ofta tycker att det är svårt att hantera de här frågorna, inte minst i förhållande till föräldrarna, säger Hans Olsson.

I och med att de nya direktiven är ganska svävande blir det i slutändan upp till varje lärosäte att besluta vad det är lärarstudenterna ska få med sig från utbildningen.

Amy Majestedt, som ska undervisa på lågstadiet, tror att det är viktigt att klargöra vilka frågor det passar att ta upp med yngre barn och hur man ska agera om föräldrar protesterar.

− De här frågorna kan vara känsliga för vissa föräldrar och då måste vi kunna förklara och ha stöd, säger hon.

»De här frågorna kan vara känsliga för vissa föräldrar och då måste vi kunna förklara och ha stöd.« _{Amy Majestedt}

Jennifer Bohlström ska bli gymnasielärare med ämnena religion samt idrott och hälsa. Just för ämneslärare tror hon att det under utbildningen behöver göras klart vad som ska tas upp inom olika ämnen så att olika lärare vet vilka frågor de har ett särskilt ansvar för. Hon tror också att det behöver motiveras för blivande lärare varför det är viktigt att prata om sex och relationer i skolan.

− Då tror jag att det blir lättare för lärare som tycker att det känns extra svårt, säger hon.

Generellt tror hon att det finns ett stort behov av pedagogiska verktyg och kunskap om hur man bäst når fram till eleverna. Som det är nu tycker hon att många frågor hänger i luften. Är det till exempel bra att dela upp eleverna i tjej- och killgrupper? Och vad händer i så fall med elever som faller utanför tvåkönsnormen?

»Jag kände att jag behövde få tyst på honom för det han sa var kränkande. Samtidigt ville inte jag kränka honom.« _{Jennifer Bohlström}

Även Hans Olsson trycker på behovet av kunskap om hur sexualundervisningen bäst ska bedrivas. För att stärka detta har RFSU föreslagit att det ska inrättas ett didaktiskt centrum för sexualundervisning vid något av lärosätena. Någonting som Jennifer Bohlström tror skrämmer många lärare är att det ibland kan bli ganska livliga diskussioner i klassrummet när till exempel hbtq-frågor, porr eller sexuella trakasserier tas upp.

− Det kan vara svårt att veta hur man ska hantera det, säger hon, och berättar om när hon själv hamnade i en sådan situation under sin verksamhetsförlagda utbildning.

Hon hade tagit initiativ till en lektionsserie om genus och relationer och vid ett tillfälle var det en elev som inte ville gå med på att det finns fler än två kön.

− Jag kände att jag behövde få tyst på honom för det han sa var kränkande. Samtidigt ville inte jag kränka honom. Jag önskar att jag hade haft något att luta mig mot, så att jag kunde veta att jag gjorde rätt, säger hon.

Att lärare känner sig trygga i att undervisa om sex och relationer är avgörande för om det alls ska bli någon undervisning, tror Amy Majestedt. Om man är osäker kanske man duckar frågorna av rädsla för att göra fel. Alternativt kanske man gör så lite som möjligt, ungefär som hennes egen biologilärare på högstadiet för 16 år sedan.

− Han gav oss några ord: klamydia, homosexualitet, transvestit. Sedan fick vi gå iväg var och en och slå upp dem, berättar hon.

Samtidigt som det finns en osäkerhet bland lärare finns det också många åsikter om hur skolan ska undervisa om sex och relationer. Under hösten har en diskussion rasat där vissa hävdat att unga idag får all sin sex- och samlevnadsundervisning från porren.

− Att säga så tycker jag är lågt. Det underkänner alla lärare men också föräldrar och andra vuxna i ungas närhet. Visst har vi en bit kvar, men att unga skulle få sin sexualundervisning från porren stämmer inte, säger Hans Olsson.

Han tycker att skolan ibland får oförtjänt mycket kritik.

− Undervisningen om sex och relationer har blivit mycket bättre. Tidigare var det i stor utsträckning upp till enstaka eldsjälar men riktigt så är det inte längre, säger han.

De senaste åren har ett växande antal intresseorganisationer tagit fram undervisningsmaterial kring sex och relationer riktat till skolorna. Sveriges kvinnolobby har till exempel lanserat ett metodmaterial om sex och samlevnad för årskurs 6-9. Organisationen Talita som vilar på en kristen värdegrund, har tagit fram materialet »Reality check« för att främja porrkritiska samtal i skolan.

− Att skolor använder sig av material från olika aktörer är i sig inget problem, men det är viktigt att man förhåller sig kritiskt till materialen och dess budskap, säger Hans Olsson.

»Visst har vi en bit kvar, men att unga skulle få sin sexualundervisning från porren stämmer inte.« _{Hans Olsson}

Han betonar att skolan måste se till att kursmaterialet som används är förankrat i kunskap om barns och ungas sexualitet, och i kunskap om hur undervisning bäst bedrivs. När skolor väljer läromedel är det också viktigt att se till att perspektivet inte blir ensidigt och att det inte blir för mycket fokus på risker eller problem.

− Det är viktigt att ha en positiv grundsyn. Självklart ska man prata om problem som våld och övergrepp, men man kan inte börja där, säger Hans Olsson.

I kafeterian på Södertörn börjar lunchtrycket släppa. Vissa sitter kvar med sina datorer, men sorlet har tunnats ut. Amy Majestedt tror att det kan vara bra att ta in externa organisationer eller föreläsare för att lyfta undervisningen om sex och relationer. För vissa elever kan det vara lättare att ställa sina frågor då, tror hon, men det innebär inte att man kan släppa ansvaret som lärare.

− Efteråt måste vi klara av att hantera frågorna som har kommit upp och jobba vidare tillsammans med eleverna, säger hon.

Charlie Olofsson är frilansjournalist

Illustration Airi Kim

Föräldrar rasar mot obligatorisk sexualundervisning i Storbritannien

Sexualupplysning, Putin och kyrkan