Tidningen om sexualitet och samhälle
Prenumerera på Ottar och få en aktuell bok på köpet. Den perfekta presenten till dig eller en vän.
SENAST PUBLICERAT
OTTAR RAPPORT
Ottar rapport är Ottars lillasyster - en nättidning om global sexualpolitik.
|
|
|
| 10 December 2009 |
In treatmentSextipsen duggar tätt i tv och tidningar – men för den som vill ha professionell hjälp finns lite att hämta. RFSU-kliniken är nerringd av människor med bristande lust, samlagssmärtor och destruktiva tändningsmönster, men landstingen har inga resurser för att möta problemen. Läs ett utdrag ur texten här:
Endast 34 procent av Sveriges vårdcentraler har en anställd psykolog, och i flera län finns inte en enda mottagning där enskilda personer kan få hjälp med sexuella problem.
"Jag har låg sexlust. Det har varit så i några år. Tror det började när min förra tjej kritiserade min kropp." / man 24 år Det är svårt att få terapeutisk hjälp i resten av landet också. Långt ifrån alla landsting har sex- och samlevnadsmottagningar, och terapeuter inriktade på sexualitet är en bristvara. Patienterna hänvisas till familjerådgivningen, vårdcentralen eller privata alternativ. Enligt en undersökning från Psykologförbundet är det bara 34 procent av landets vårdcentraler som har en anställd psykolog. Och på familjerådgivningen jobbar man enbart med par. – Häromdagen hänvisade jag en ensam kvinna till familjerådgivningen. Hon mådde dåligt över att aldrig kunna behålla en relation. Eftersom det inte finns några andra alternativ förutom privata, fick hon ställa sig på vår väntelista. "Jag har träffat en tjej som betyder mycket för mig och jag vill vara ärlig mot henne. Nu undrar jag om jag ska berätta för henne att jag chattar med småtjejer och att jag tänder på dem." / man 23 år Den amerikanska filmen "Shortbus" som kom 2006 uppmärksammades på grund av sina explicita sexscener. I den inledande scenen sitter sexterapeuten Sophia rak i ryggen på en stor uppblåsbar boll på sin mottagning. På soffan framför sitter hennes patienter, en man och en kvinna. Kvinnan kan inte få orgasm och de vill ha hjälp. Sophia ställer frågor och ger råd. Senare i filmen kommer det fram att hon själv aldrig fått en orgasm. Men vilken betydelse har egentligen terapeutens egna erfarenheter? Anita Ahlström har jobbat som terapeut i 30 år, varav 18 som legitimerad psykoterapeut. Mottagningen ligger på Södermalm i Stockholm och delas med några andra terapeuter. Hon anser inte att hennes personliga erfarenheter är avgörande när hon arbetar med sina patienter. – Visst kan man hjälpa patienter till ett bättre sexliv, men de behöver vara motiverade, säger hon. Anita Ahlström använder sig både av traditionella terapeutiska metoder och praktiska råd. Det kan handla om samlagsförbud eller "under bältet"-förbud, alltså inget smekande nedanför midjan. Om den ena i förhållandet inte vill ha sex kan det ge den personen lugn och möjlighet att njuta av fysisk närhet utan att det måste leda till mer, berättar hon. "Jag vill prata med någon om mina relationer och min ensamhet. Jag har nog alltid haft sex på fel sätt. Gjort saker jag inte velat, varit ihop med gifta män och haft massa kontakter på nätet." / kvinna 43 år Inger Björklund är terapeut på RFSU:s klinik i Stockholm och träffar personer som har problem med sex. Till RFSU-kliniken kan både par och enskilda vända sig. De jobbar inte så mycket med praktiska råd utan försöker tillsammans med patienten förstå vad orsaken till problemet är. Bristande lust eller smärta vid samlag är ofta knutet till föreställningar om vad som är normalt och hur man förväntas vara: (...)
Citaten är hämtade från RFSU-klinikens telefonrådgivning.
Här får du hjälp VÅRDCENTRALEN SEX- OCH SAMLEVNADSMOTTAGNING PSYKOLOGIGUIDEN.SE Telefonrådgivning RFSU-KLINIKEN HUDDINGE SJUKHUS,
CENTRUM FÖR ANDROLOGI OCH SEXUALMEDICIN Tillägg Vi skrattar med arbetskamrater eller kompisar över tidningarnas sexskriverier – men med våra egna tankar och känslor är vi ofta ensamma. Ottar lyssnar till privata berättelser. Nedtecknat av Helena Björk. "Jag försökte bota min läggning"Jag trodde att någon gång blir jag kär i en man. Så höll jag på tills jag var 22. Jag visste att jag var gay men kunde inte acceptera det. I tonåren skar jag mig i armarna och hotade med att ta livet av mig. Det handlade mycket om att skada sig själv. Min mamma tog kontakt med ungdomspsykiatrin. Till en början var hon med på samtalen jag hade med psykologen. Men jag kände inget förtroende där, så jag vågade inte ta upp min sexuella läggning. Jag hade hellre pratat ensam, utan att min mamma var med. Inom barnpsykiatrin blev jag bemött som ett barn, så terapin hjälpte mig inte att komma över ett konstant tvångsbeteende. De hade ingen kunskap om den här frågan. Att ständigt behöva låtsas att vara någon annan gav upphov till mycket ångest. Jag satt och snackade om karlar utan att det betydde något. Det var en enorm press att behöva fejka. När jag var 18 flyttades jag över till vuxenpsykiatrin. Där träffade jag en psykolog som jag kände förtroende för. En dag bestämde jag att nu ska jag berätta. När jag lättat mig hjärta för psykologen så möttes jag inte av någon reaktion. Bara ett ok. Det var väldigt accepterande. Han tvivlade aldrig på mig och dömde mig inte. I stället fick han mig att inse att det inte är något fel med att vara homosexuell. "Vem ska jag våga prata med?"Jag sitter i rullstol och har inte någon partner. Sedan några år tillbaka har jag fått sämre rörlighet och kondition. Jag äter medicin mot smärtan. Den påverkar lust och potens. När det gäller sex känner jag stor otillräcklighet och prestationsångest. Det är jättejobbigt att inte kunna göra det man vill. Mitt självförtroende och min självkänsla påverkas. Terapi skulle hjälpa mig att inse hur jag själv ska tänka och hantera situationerna. Det är viktigt för mig att terapeuten inger förtroende. Som det är nu vågar jag inte söka hjälp eftersom det känns pinsamt. Jag tycker att det är jobbigt att prata om problemet. Kanske skulle det gå lättare om man var i en relation. Som singel finns det ingen "motpart" att involvera. Att jag är homosexuell gör det extra pinsamt. Jag har försökt förbättra min kondition och rörelseförmåga, men hur man får ökad lust vet jag inte. Det gör mig olycklig att jag inte känner mig som en fullgod partner. Kanske skulle jag kunna förlika mig med situationen, men det tror jag är svårt och det skulle inte göra mig lyckligare. |



