Ottar

Europa – the next generation

I det nya Europaparlamentet finns inte längre en tydlig majoritet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Många politiska grupper är splittrade och aktivt påverkansarbete kan få avgörande betydelse.

Medsols från vänster: Sophie in't Veld (ALDE), Nederländerna; Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), Sverige; Eva Joly (G/EFA), Frankrike; Alexander Graf Lambsdorff (ALDE), Tyskland; Vérnique Mathieu (EPP), Frankrike; Eleni Theocharous (EPP), Cypern.

I början av juni i år valde EU:s medborgare ett nytt Europaparlament. Valet innebar en framgång för många konservativa, liberala, gröna – och flera högerextrema och populistiska partier. Socialistiska och socialdemokratiska partier gick bakåt i hela EU. Sammantaget innebär valresultatet att det kommer att bli svårt att flytta fram positionerna i frågor som rör SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, konstaterar Neil Datta vid EPF, European Parliamentary Forum, en Brysselbaserad organisation för samarbete mellan europeiska parlamentariker kring frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa.

Neil Dattas pessimistiska slutsats bygger på enkel matematik. En analys av de politiska partiernas program och av hur Europaparlamentets ledamöter har röstat under den gångna mandatperioden visar att det kommer att bli svårare att få stöd för förslag och resolutioner som handlar om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Omröstningsprotokollen visar nämligen ett tydligt mönster. Vänster, socialister, gröna och liberala ledamöter bildade under förra mandatperioden en egen majoritet till stöd för förslag och resolutioner rörande SRHR-frågor. Efter valet i juni utgör denna sammansatta grupp av välkända "pro-SRHR"-ledamöter inte längre mer än hälften av ledamöterna i Europaparlamentet. Därför handlar det nu om att försvara redan uppnådda resultat, spår Neil Datta.

Att flera högerextrema och populistiska partier också gick framåt i valet till Europaparlamentet kommer emellertid inte att påverka utgången av framtida omröstningar, tror han.
– Nej, partierna på den yttersta högerkanten har alltid röstat emot allt som har med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter att göra. Det kommer de att fortsätta att göra – men att de har fått något fler företrädare i det nya parlamentet påverkar inte majoritetsförhållandena, säger Datta.

Centerpartiets Lena Ek, som omvaldes som EU-parlamentariker i juni, tror också att det blir svårt – men inte omöjligt – att driva SRHR-frågor i Europaparlamentet. Hon har valts in för en andra femårsperiod och har under den gångna mandatperioden arbetat aktivt för att på olika sätt få parlamentet att stärka kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Det blir svårare nu, tror hon.
– Ja, det blir tufft. När det gäller kvinnors rätt till arbete och egen försörjning blåser den politiska vinden åt rätt håll i EU – men inte i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, säger Lena Ek som hör till den liberala gruppen i Europaparlamentet.

Klarar de matchen? EU-parlamentarikerna Cecilia Wikström (fp/ ALDE), Christofer Fjellner (m/EPP) och socialisterna Ana Gomes (Portugal) och Thijs Berman (Holland) har tuffa fajter framför sig.

För att få en majoritet att ställa sig bakom förslag som rör SRHR kommer det att krävas stöd av ledamöter som hör till den konservativa partigruppen, EPP. Det är parlamentets största partigrupp och den är splittrad i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
– Men i många frågor kommer det att gå alldeles utmärkt att få stöd av tillräckligt många i EPP-gruppen, tror Lena Ek. Förra perioden lyckades vi exempelvis ta ett stort kliv framåt när de här frågorna kom upp under behandlingen av EU:s forskningsprogram.

Starkast motstånd har kommit från tyska kristdemokrater och polska och italienska konservativa ledamöter. De har konsekvent röstat mot alla förslag för stärkta sexuella och reproduktiva rättigheter – medan exempelvis svenska moderater liksom franska, danska och brittiska konservativa har haft en mer liberal inställning. I det nyvalda Europaparlamentet har den konservativa gruppen splittrats. Brittiska Tories har tillsammans med polska och tjeckiska konservativa brutit sig ur EPP och bildat en ny, mer EU-kritisk konservativ politisk grupp.

I frågor som rör SRHR står emellertid de polska och de brittiska konservativa ledamöterna mycket långt ifrån varandra. Lena Ek tror inte att den nya konservativa gruppen kommer att hålla ihop.
– Nej, de har redan börjat bråka med varandra. De kunde inte enas om en kandidat i valet av parlamentets talman. Och det vore bara bra om den här gruppen spricker, då blir det lättare att isolera de polska konservativa ledamöterna, säger Lena Ek.

I den konservativa EPP-gruppen har kristdemokraten Anders Wijkman varit en stark och tydlig förespråkare för sexuella och reproduktiva rättigheter, framför allt inom biståndspolitikens område. Efter två mandatperioder i Europaparlamentet har Wijkman nu lämnat sitt uppdrag och han berättar hur politiskt laddade frågor som rör SRHR blev under de tio år som han var ledamot.
– Ja, det skedde en ganska dramatisk förändring i Europaparlamentet 2004. Fram till dess var det ytterst få EPP:are som röstade på annat sätt än den breda majoritet som då fanns i dessa frågor. Men när konservativa politiker från östra Europa valdes in i parlamentet 2004 blev det väldigt infekterade politiska strider. De kommer nog att fortsätta, tror Anders Wijkman.

Men han påpekar att det är möjligt – och angeläget – att försöka påverka EPP-gruppens ledamöter.
– Ja, absolut. Det finns ett stort utrymme för den som vill påverka politiken. Jag argumenterade ofta för en mer progressiv linje på exempelvis miljö-, klimat- och biståndspolitikens område och fick många med mig, säger Anders Wijkman.

Men det är inte bara EPP – utan flera av de politiska grupperna i Europaparlamentet som är splittrade i synen på SRHR. Det gäller framför allt inställningen till abort. I den liberala gruppen finns irländska abortmotståndare och i den nybildade socialistgruppen finns ledamöter från Malta och Cypern som förespråkar abortförbud. Det är också oklart hur en del av de nya gröna partiernas ledamöter ställer sig i abortfrågan. Det kan få betydelse för parlamentets omröstningar – även om frågan om abort fortfarande inte finns med på den EU-gemensamma dagordningen.
– Nej, abortfrågan avgörs i EU:s medlemsländer. Varken motståndare eller förespråkare vill låta andra än det egna landets medborgare påverka nationell abortlagstift ning, säger Neil Datta.

EU får inte – och kommer inte att – lägga sig i medlemsländernas abortlagstiftning. Den som vill stärka kvinnors rätt att få abort i Europa får ägna sig åt opinionsarbete och försöka påverka de nationella lagstiftarna. Men trots att abortfrågan inte står på EU:s dagordning kommer inställningen till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter att få betydelse för en lång rad andra beslut i Europaparlamentet.

Det gäller utformningen av EU:s växande och allt viktigare biståndsverksamhet. Redan i höst ska Europaparlamentet behandla en rapport från EU:s revisionsrätt som publicerades i början av året. Den är mycket kritisk mot EU-kommissionens sätt att fördela unionens bistånd och påpekar att mer pengar borde ha gått till hälso- och sjukvård. För att uppfylla sina åtaganden inom ramen för FN:s så kallade millennieutvecklingsmål måste EU öka biståndet till hälso- och sjukvården, uppmanar Revisionsrätten. Det handlar om bistånd till familjeplanering och mödravård. Parlamentets behandling av Revisionsrättens kritiska rapport blir en viktig indikator på hur det nyvalda parlamentet ser på dessa frågor.

Det är oklart hur en del av de nya gröna partiernas ledamöter ställer sig i abortfrågan.

Men vem kommer att föra de fattiga kvinnornas talan i Europaparlamentet? Flera ledamöter som har arbetat mycket aktivt för att förstärka kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter finns inte längre kvar i parlamentet. En av de mest stridbara var Anne van Lancker, socialist från Belgien, som inte längre har en plats i Europaparlamentet. Under den gångna mandatperioden var hon mycket drivande i dessa frågor – och hon har dessutom varit ordförande för EPP. Och Anders Wijkman har alltså lämnat EPP-gruppen. Men han tror att det fortfarande finns ett tillräckligt starkt stöd för EU-bistånd inriktat mot famljeplanering och mödravård.
– Ja, det finns en fortsatt hygglig majoritet för Kairoagendan i Europaparlamentet. Arbetet mot hiv och aids har dessutom stärkt argumenten för familjerådgivning och preventivmedel. Jag tror inte att det finns risk för allvarliga bakslag, säger Anders Wijkman.

Det har dessutom valts in flera nya ledamöter med starkt engagemang för SRHR-frågor i Europaparlamentet. Neil Datta vid European Parliamentary Forum nämner Cecilia Wikström, folkpartist från Sverige, och Eleni Theocharous, konservativ ledamot från Cypern. En hel del tidigare välkända förespråkare för SRHR-frågor finns också kvar. Här finns socialisterna Thij Berman från Nederländerna, Francoise Castex från Frankrike, Ana Gomes från Portugal och Margarete Auken från Danmark. Och i den liberala gruppen har Lena Ek många likasinnade – som Sophie in´t Veld från Nederländerna, Alexander Graf Lambsdorff från Tyskland och Renate Weber från Rumänien.

Bland tidigare välkända förespråkare för SRHR finns också de gröna ledamöterna Jean Lambert från Storbritannien och Raul Romeva från Spanien och dessutom Veronique Mathieu, som företräder det konservativa, franska UMP. Hon kan få en viktig roll i EPP-gruppen.

Läget är alltså inte enbart dystert. Utvecklingen i till exempel Portugal visar för det första att det går att vända den politiska vinden och förändra inställningen till abort i EU:s medlemsländer. Då krävs aktivt, kunnigt och medvetet nationellt opinionsarbete. Men de konservativa politiska vindar som har blåst in i och förändrat Europaparlamentet innebär att det inte längre finns en klar och given majoritet som försvarar sexuella och reproduktiva rättigheter i EU:s verksamhet.
– Det nya Europaparlamentet är mer komplext och mer splittrat, sammanfattar Neil Datta. Vi måste lägga ned mer arbete på att identifiera våra vänner och försöka påverka parlamentet i viktiga frågor, där EU har makt och inflytande att besluta. Det är ingen omöjlig – men mer utmanade – uppgift.

Annika Ström Melin
är frilansjournalist med inriktning på Europafrågor

Bild: Elina Grandin

Framtidens hopp

UTVECKLINGSFRÅGOR:
Eleni Theocharous, EPP, Cypern

Eleni Theocharous är en aktiv förespråkare för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Hon företräder det konservativa partiet Dimikratikos Synagermos och har varit engagerad i Cyperns motsvarighet till RFSU. I den konservativa EPP-gruppen kan hon spela en viktig roll. Hon har valts till ledamot i utskottet för utveckling där hon kommer att vara med om att utforma EU:s framtida utvecklingspolitik.

KONSERVATIVA GRUPPEN:
Véronique Mathieu, EPP, Frankrike

Véronique Mathieu företräder det lilla borgerliga partiet Parti Radical, som är en del av det franska borgerliga regeringspartiet UMP. Hennes stora passion är jakt — men hon har också aktivt engagerat sig i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Hon blir en viktig röst i den konservativa EPP-gruppen.

FRANSK ÅKLAGARE:
Eva Joly, Gröna gruppen, Frankrike

Norskfödda Eva Joly representerar det franska partiet "Europe Écologie" och har valts till ordförande i Europaparlamentets utskott för utveckling. I Frankrike var Eva Joly framgångsrik åklagare och korruptionsbekämpare, i parlamentet kommer hon att spela en viktig roll i utformandet av EU:s utvecklingspolitik.

LEDER KVINNOUTSKOTTET:
Eva-Britt Svensson, GUE-NGL, Sverige

Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson är nyvald ordförande för Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Eva-Britt Svensson är en välkänd och vältalig förespråkare för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter och hon har bl a förklarat att hon vill att det tillsätts en särskild kommissionär för jämställdhet i EU.

Upp till bevis

Svenska politiker är ofta överens om sexualpolitiska frågor. Men hur kommer de aktivt att driva frågorna i EU?

Inför valet till EU-parlamentet i våras gjorde RFSU en enkät bland alla som kandiderade till EU-parlamentet. Undersökningen visar att 39 av 41 kandidater anser att alla kvinnor i EU:s medlemsländer borde ha tillgång till säkra och lagliga aborter. 21 säger att det är en mycket prioriterad fråga medan sex kandidater svarar "inte alls prioriterad".

18 kandidater kom in, och flera av just dessa har inte svarat på enkäten, exempelvis Anna Maria Corazza Bildt och Christofer Fjellner (M), Olle Schmidt och Cecilia Wikström (FP), Alf Svensson (KD) och Isabella Lövin (MP).

Partipiskan – eller samordningseffekten – ven över de socialdemokratiska svaren, som är i princip identiskt formulerade. Genomgående är svenska politiker, oavsett partifärg, politiskt korrekta, nyanserade och sticker inte ut hakan åt endera hållet.

(Hur du själv blir sån kan du läsa om i Ottars PK-guide.)

SÅ HÄR TYCKTE DE:
(En del av de som nämns i texten kom inte in.)

Gunnar Hökmark (M) tycker inte att preventivmedel bör subventioneras för unga inom EU. Samma inställning har Lena Ek (C) och Carl Schlyter (MP). Socialdemokraterna vet inte, kristdemokraternas kandidater svarar ömsom ja och nej. Men Alf Svensson, som kom in, har inte svarat alls.

Marit Paulsen (FP) och flertalet av kristdemokraterna är de enda som svarar att en gynekolog i ett EU-land har rätt att vägra utföra en abort på grund av sin religion. Paulsen och Tuve Skånberg (KD) är de enda som inte svarar ja på att alla kvinnor i EU bör ha tillgång till säkra aborter. Paulsen svarar inte på frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en jämställdhetsfråga. I stället ger hon följande kommentar: "Det är en fråga om mänskliga rättigheter, men det är också nationell, social- och sjukvårdspolitik som EU inte ska ha beslutanderätt i."

Marita Ulvskog (S) tycker som sina partikamrater att samkönat äktenskap som ingåtts i ett EU-land ska gälla i andra EU-länder. Samtliga tillfrågade partier svarar ja på detta (utom en kd-kandidat som inte visste, eller svarade nej).
"Självklart. Den fria rörligheten för människor inom EU ska gälla alla oberoende av sexuell läggning eller könsidentitet", svarade Marita Ulvskog.

Åsa Westlund (s) tycker det är självklart att ungdomar under 18 år har rätt till preventivmedel utan föräldrarnas samtycke. Det tycker nästan alla andra också. Lena Ek (C) är en av 8 (främst KD) som ändå inte ser detta som en prioriterad fråga.
"Det är viktigt att alla ungdomar i Europa kan vända sig till exempelvis en ungdomsmottagning utan föräldrarnas samtycke", svarar Åsa Westlund.

Anna Hed (S) och hennes partikamrater vet inte om de tycker att flera länder ska ha lagar som straffar överföring av hiv. I Sverige betraktas detta som grov misshandel. De flesta tillfrågade inom m, c, sd och kd är för kriminalisering.

Eva-Britt Svensson (V) liksom majoriteten av de tillfrågade tycker att EU:s strategi för utvecklingsbistånd ska fokusera på sexualundervisning. Hon ser det som en prioriterad fråga.
"Avhållsamhet kommer aldrig att fungera i praktiken. Människor har sex och måste få möjlighet ha det under säkra förhållanden", svarar Eva-Britt Svensson.

Hela enkäten finns på RFSU:s sida om EU och sexualpolitiken.