Nu har Sveriges sexualpolitiska historia skrivits
Nyutkomna antologin Sexualpolitiska nyckeltexter samlar material från åren 1608-2010, som tillsammans med kommentarer från Sveriges vassaste forskare ger en bild av hur den sexualpolitiska diskussionen sett ut genom historien. Ottar ringde upp Pia Laskar, en av bokens redaktörer.
– När man läser sexhandböcker från tidigare århundraden eller bara från 70-talet så framstår de idag som rent komiska, är man inte historiker sitter man där och skrattar. Så vi valde att plocka fram olika sexualpolitiska texter från tidiga perioder i svensk historia och presentera dem med forskarkommentar som sätter dem i ett aktuellt sammanhang, säger Pia Laskar, som är lektor i genusvetenskap vid Linköpings universitet.
»Det handlar bland annat om hur det som setts som avvikande från normer beskrivits. Hor, könsöverskridnande, sodomi och sex med demoner är tidiga exempel.«
Hur har ni gjort urvalet, det är ändå 400 år som representeras?
– Urvalet är ju svårt i och med att boken bara är 500 sidor lång. Tidsmässigt har vi valt texter från 1600-talet till början av 2000-talet. Urvalet beror dels på de forskare som haft möjlighet att delta, men det har också handlat om att vi vill täcka in olika sorters material och olika sorters teman. Tematiken handlar bland annat om hur det som setts som avvikande från normer beskrivits. Hor, könsöverskridnande, sodomi och sex med demoner är tidiga exempel. Där finns även skildringar ur ett kolonialt svenskt perspektiv av samers sätt att organisera sin sexualitet.
– Satir och karikatyrer finns med i texter och bilder där till exempel kungadömet häcklats. Vi har försökt söka teman som handlar om föreställningar som klibbar sig fast över längre tidsperioder.
Tidigare har Könspolitiska nyckeltexter och Kvinnopolitiska nyckeltexter givits ut. Nu kommer Sexualpolitiska nyckeltexter. Är detta del tre i en serie?
– Nja, på svenska har »nyckeltexter« kommit att användas ungefär som »companion« eller »reader« används på engelska. Det går att få ut mycket genom att placera källtexter i ett kulturpolitiskt eller politiskt sammanhang – som nycklar till debatter och diskussioner som i dag är glömda eller har blivit osynliga normer. När sexualhistorian växte fram på 1970–80-talen sågs källmaterialet inte som något speciellt seriöst. Det har förändrats – texter om sexualitet har kommit att stå i fokus på ett helt annat sätt och ses i dag som en spännande ingång till det förflutnas världar.
Hur hoppas ni att boken ska användas?
– Dels hoppas vi att boken kommer att användas av människor som är intresserade av sexualitet och i den samhälleliga debatten. Man kan nästan använda den encyklopediskt och slå upp olika århundraden, teman och författare. Men sedan hoppas vi att den kan användas inom undervisningen, både på högskolan och gymnasienivå samt i studiecirklar. Jag tror att det finns ett stort intresse.
Vad är enligt dig den viktigaste texten i sexualpolitikens historia?
– Det roligaste som redaktör tycker jag är mångfalden av källtexter och hur det skapar nycklar in i historien. Mångfalden av källmaterial men också mångfalden av teman. Vi är ju inte en enhetlig forskargrupp där alla hyllar en viss teori, utan alla har sina egna favoritteorier och har använt dem. Det ger läsaren en möjlighet att själv tänka kritiskt och fundera.
Boken slutar 2010, finns det någon sexualpolitiska fråga som kommit upp efter det, som platsar in i antologin?
– Något som är under diskussion nu är vulvasmärta eller vaginism. Vi har en äldre text om det i boken, och kommentaren kopplar till nutiden. Man kan också säga att urvalet vi har gjort speglar vår tid, och kommentarernas görs av forskare som är insyltade i den tid vi lever i. Texter om de andras sexualitet anknyter till exempel till diskussioner om rasifierade idéer som är aktuella idag. Och istället för att vi har plockat ut tio texter som explicit pratar om homosexualitet så sätts heterosexuella normeringsprocesser in i ett historiskt sammanhang. Urvalet och forskarkommentarerna rör frågor som är aktuella idag.
Sexualpolitiska nyckeltexter ges ut på Leopard Förlag. Redaktörer är Pia Laskar, Klara Arnberg och Fia Sundevall.
Hugo Ewald