Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Intervju Abort

Män måste börja ta ansvar för abort

I Det växer gestaltar serietecknaren Julia Hansen den smärta, ilska, skam och besvikelse hon kände när hon gjorde abort för andra gången. Och upptäckten att ingen pratade om det fick henne att själv vilja bryta isen.

Folk vet oftast att det finns medicinsk abort och något om skrapning. Men inte hur man gör. Sen så är det väldigt tabubelagt fortfarande. Jag ville göra en bok för att jag själv saknat att läsa om det. När jag sökte information kom jag mest in på Vårdguiden eller faktasidor eller hemska Ja till livet, säger Julia Hansen.

Vid sin första abort kände hon ingen skam. Andra gången vågade hon inte berätta för omgivningen att hon blivit gravid. Hon skämdes för att inte ha lärt sig av sina misstag. Vårdpersonalen tryckte på om att hon borde sätta in en hormonstav eller en spiral. ”Annars kommer du att bli gravid igen”, sa de.

De visste att jag hade en fast partner, men de frågade aldrig om han kunde göra något. Det är där besvikelsen kommer in. Allt ansvar och all skam hamnade på mig. Fastän att det fanns en person till som hade lika stor del, men som slapp allt och kunde vara helt osynlig.


Ur serieboken Det växer, av Julia Hansen.
Ur serieboken Det växer, av Julia Hansen.

Erfarenheten sådde fröet till boken och under ett projektår på serieskolan i Malmö växte Julia Hansens första bok fram. Hon schemalade noggrant sin tid och tecknade en seriesida om dagen. Ett kapitel i taget.

– Det var skitjobbigt, jag tror inte jag skulle göra så igen. Men det här var något jag bara behövde få ur mig.

Hon liknar sin tecknarstil vid en handstil. Något som bara finns där i handen. Stilen och teckningarnas utseende behövde hon därför inte tänka mycket på. Desto svårare var att bestämma hur hennes anhöriga skulle skildras.

– Tills jag bestämde mig för att skita i det. Det är min berättelse och jag äger den. Som kompromiss har jag bytt namn på vissa personer.

Vad är du mest nöjd med?

– Jag är jättenöjd med att ha skrivit en hel bok. Och att jag inte fastnat i fällor som att jag inte är tillräckligt bra, utan kört på och inte tecknat om för att en hand har blivit ful. Förstår man vad jag ritat så är det bra.

»Diskussionen om abort förs oftast på fel sätt. Det diskuteras huruvida abort är rätt eller fel. Det är fånigt att man ens kan ha en diskussion kring det.«

Vad tänker du om abortfrågan i stort?

– Diskussionen om abort förs oftast på fel sätt. Det diskuteras huruvida abort är rätt eller fel. Det är fånigt att man ens kan ha en diskussion kring det. Det vi ska diskutera är hur abortvården kan förbättras, hur man får ut information om hur abort går till, hur vi kan få män att ta ansvar för abort. Nu ser jag inget ansvar över huvud taget. De ska absolut inte bestämma om en kvinna ska göra abort, men i parrelationer kan de ta ansvar för att kolla upp information och stötta sin partner. Är man inte i en parrelation behöver man kanske tänka, ”vad är det jag gör när jag försöker tjata mig till att inte använda kondom”. De behöver bry sig mer. Det är väldigt tråkigt att abort är ett kvinnoproblem. I vården så förväntas kvinnan ta hela ansvaret, men det behövs ju två för att en oönskad graviditet ska uppstå.

Det växer kommer ut i mars och ges ut av Kolik förlag.

Fler artiklar

Artiklar Abort

Myten om Frida Kahlos missfall

Konstnären Frida Kahlo gjorde tre aborter. Synen på aborterna som missfall förminskar Kahlos feministiska gärning, menar forskare.

Essä Abort

Frihet i en liten påse?

På 1970-talet fantiserade feminister om konstgjorda livmödrar. I dag är vi närmare det än någonsin.