Ett liv utan mens
Marie tar p-piller som håller mensen borta under långa perioder. Att ha mens är onödigt, enligt vissa forskare. Andra varnar för okända risker med att medicinera bort mensen.
En feministisk grundtanke är att biologi inte är lika med livsöde. Lättillgängliga preventivmedel, inte minst p-piller, såg i mitten av 1900-talet till att kvinnor kunde vara sexuellt aktiva utan att bli med barn. Nu kan mensen också medicineras bort. Med p-piller som förlänger den blödningsfria perioden kan den som vill välja att blöda några dagar var tredje månad eller – teoretiskt sett – inte alls.
– Om man inte gillar pizza i USA, så behöver man inte äta pizza. Om man inte vill ha mens, så finns det en produkt som gör att man slipper mens, säger David F. Archer som är en amerikansk endokrinolog, specialiserad på gynekologi.
Han pratar med bred sydstatsdialekt om kvinnor som »konsumenter« av p-piller och mensfrihet som en »livsstil« som går att välja. På frågan om det är medicinskt nödvändigt att blöda svarar han snabbt och bestämt: »Nej«.
– Varför skulle det vara det? Du blöder inte när du är gravid.
»Det är en närmast förolämpande tanke att jag förväntas stå ut med så mycket smärta och obehag för att det är naturligt.«
I USA lanserades de första p-pillren med längre blödningsuppehåll redan för tio år sedan. De innehåller samma hormonkombination som många konventionella p-piller, skillnaden ligger i hur ofta man gör avbrott för blödning. I början möttes de med en del skepsis, men allteftersom fler har börjat använda dem har de blivit mer accepterade. 21-dagarspiller är dock fortfarande långt vanligare.
Marie är 34 år gammal och bor i San Franciscoområdet. Hon fick sin första mens när hon var tio år och hennes mensvärk är så svår att hon ofta tvingats sjukskriva sig i samband med mens. När hon tröttnade på att må dåligt varje månad och frågade sin gynekolog om det gick att göra något åt det fick hon ett traditionellt 21-dagars p-piller med instruktion om att endast göra uppehåll var 84:e dag (var tredje månad). Hon har använt den metoden i fem år och har inte haft några allvarliga biverkningar.
– I början fick jag en del psykologiska besvär av hormonerna, men det har löst sig med tiden, säger hon.
Marie oroar sig inte för konsekvenser och säger att hon ändå aldrig kommer att vilja ha barn.
– Om det stör något i kroppen så spelar det inte så stor roll. Det känns som att hela tanken kring att det är »onaturligt« att inte blöda varje månad hänger samman med tanken att kvinnor ska vara fertila, mottagliga varelser. Jag har aldrig känt igen mig i den bilden.
– Det är en närmast förolämpande tanke att jag förväntas stå ut med så mycket smärta och obehag för att det är naturligt, säger Marie.
Kvinnlighet och naturlighet är något som kommer upp gång på gång i detta sammanhang. På gott och ont betraktas mens som en kvinnlighetens grundbult. Alltför ohämmade uttryck för det kvinnliga ses visserligen som farligt eller äckligt; i många religiösa traditioner är mensen oren. Men att helt vända ryggen till det traditionellt, eller biologiskt, kvinnliga ses samtidigt om suspekt.
Debatten om »mensfrihet« har delat feminister i USA. Vissa välkomnar möjligheten att välja bort mens som ytterligare ett steg på vägen till kvinnans kontroll över sin egen kropp. Andra, som Ingrid Johnston-Robledo som är doktor i psykologi och ordförande i Society for Menstrual Cycle Research, oroar sig för att detta blir ännu en metod som kvinnor förväntas använda för att på konstgjord väg reglera sina kroppar utan att egentligen lära känna dem. Hon menar att menscykeln för med sig inte bara medicinska fördelar, utan även har en inverkan på andra former av välmående.
»Brösten mår till exempel bra av att vila från östrogen, som är ett starkt tillväxthormon. Ohämmad tillväxt är roten till malign cellväxt som kan orsaka cancer i bröst och annan vävnad.«
– När kvinnor får tillfälle talar de ofta om de positiva aspekterna av sin menscykel. Jag tror att det finns en bedövande effekt i att helt eliminera en kroppsfunktion. Sociala attityder till mens är paradoxala.
Även om 21-dagarspiller innehåller samma hormoner som de med längre blödningsuppehåll kan de senare på längre sikt ha andra effekter. Bra forskning på p-piller med långa blödningsuppehåll saknas. Jerilynn Prior, professor i endokrinologi vid University of British Columbia och grundare av Center for Menstrual Cycle and Ovulation Research, säger att det forskats alldeles för lite på ämnet och varnar för bieffekter.
– Även vanliga 21-dagarspiller innehåller östrogennivåer som är fyra gånger högre än de kroppsegna. Under en naturlig menscykel sjunker östrogennivån periodvis. Kroppen behöver den pausen. Brösten mår till exempel bra av att vila från östrogen, som är ett starkt tillväxthormon. Ohämmad tillväxt är roten till malign cellväxt som kan orsaka cancer i bröst och annan vävnad.
Priors forskning visar att perioder med lägre östrogennivå också är viktiga för att uppnå ordentlig bentäthet. De som tar vanliga p-piller löper 20 procents högre risk för frakturer än de som aldrig tagit p- piller. Tar man p-piller utan avbrott var fjärde vecka ökar risken förmodligen än mer.
– Det står klart att dessa könshormoner påverkar hela kroppen men vi har inte ett bra begrepp om hur, säger Jerilynn Prior.
Andra forskare pekar på vissa medicinska fördelar med att inte ha mens. Endokrinologen David F. Archer tar upp att p-piller i viss utsträckning förhindrar äggstockscancer, något som dock grundar sig på forskning på konventionella p-piller. Långtidsdata för p-piller med längre blödningsuppehåll saknas ännu.
»En framtid där man aldrig behöver köpa bindor eller tamponger. En värld där kvinnor inte behöver störas av sina kroppsfunktioner.«
Archer talar sig också varm för hur praktiskt det är att slippa ha mens, om kvinnliga golfare som slipper oroa sig för röda fläckar på sina vita shorts. En framtid där man aldrig behöver köpa bindor eller tamponger. En värld där kvinnor inte behöver störas av sina kroppsfunktioner. För den som tycker att det är jobbigt att blöda låter det lockande – men det fungerar inte alltid i praktiken.
– Forskning visar att man i själva verket blöder lika många dagar på piller med längre blödningsuppehåll som på 21-dagars hormonpiller, säger Jerilynn Prior.
– Livmoderslemhinnan tjocknar och behöver med tiden stötas ut ändå och kroppen försöker ständigt återgå till sin naturliga cykel. Skillnaden är att man får mindre genomblödningar vid oregelbundna tillfällen.
P-piller skrivs ofta ut för att lindra symptom som förknippas med mens, men de konstgjorda hormonerna kan samtidigt ha biverkningar som viktuppgång, humörsvängningar och låg sexdrift.
Den största frågan är kanske inte rent medicinisk utan filosofisk och kulturell: Är det verkligen så hemskt att blöda en gång i månaden?
– Menscykeln hjälper oss att veta om vi är friska och vad som pågår i kroppen. Många har av olika skäl ett intresse av att utmåla mens som en sjukdom som behöver botas. För mig är det intressant att fundera på varför det är så, säger Ingrid Johnston-Robledo.
Om framtiden säger David F. Archer att nästa steg är att uppfinna ett p-piller som bevarar ägglossningen och mensen, men som gör så att ägget inte kan befruktas. Jag frågar varför, om det nu är så att avsaknad av menscykel är eftersträvansvärt. Han svarar med ytterligare en konsumtionsmetafor:
– Om du går på restaurang, vill du att de bara ska servera biff, eller vill du kunna välja på biff, kyckling och fisk? Målet är att ge konsumenten en bred meny. Och vem vet, det kan finnas ytterligare fördelar med att bara blockera ägget som vi i dagsläget inte känner till, så varför inte forska vidare?
Sarah Clyne Sundberg är frilansskribent och bor i Oakland.
Illustration Jocelyn Van Daal
