››Det här är inget liv‹‹
Marwa, 32, berättar om längtan efter barn och en oönskad abort.
”En man kom fram till mig på Centralstationen och frågade varför jag grät. Min bror förföljer mig och hotar mig, jag fick avslag på min asylansökan och har levt som papperslös i Sverige i 1,5 år, jag kan inte träffa mina barn och jag har ingen att vända mig till. Därför grät jag.
Jag började träffa mannen och blev snart gravid. Beslutet att göra abort var svårt. Jag ville ha barnet, men som ogift muslimsk kvinna är det inget alternativ. Jag tänkte på mitt hemland där abort är förbjudet. Kvinnor där som är i samma situation som jag dödar sina nyfödda barn eller ger bort dem. I den svenska staden där jag bodde skulle aborten kosta 20 000 kronor. Jag hade inte ens 100 kronor i fickan. Genom några män fick jag tips om en organisation i Göteborg som skulle kunna hjälpa mig.
››I den svenska staden där jag bodde skulle aborten kosta 20 000 kronor. Jag hade inte ens 100 kronor i fickan.‹‹ Marwa
Jag trodde inte att det var sant när läkaren jag träffade på Östra sjukhuset var snäll mot mig. Efteråt aborten mådde jag jättedåligt och grät mycket. Egentligen ville jag ju behålla barnet. Mannen som gjort mig gravid brydde sig inte om mig, utan utnyttjade mig bara för sex. Han hörde av sig igen och frågade varför jag dödat hans barn. Han hotade med att kontakta min familj. De skulle aldrig kunna acceptera det jag gjort. Så jag gjorde som han sa och följde med.
Fortfarande utan pengar hade jag ingen möjlighet att skaffa p-piller. Och mannen hjälpte mig inte med det. Jag blev gravid igen. Den här gången blev allt mycket värre. Jag trodde att mitt liv skulle börja när jag kom till Sverige. Men jag ser bara problem. Jag är orolig hela tiden, det här är inget liv. Ibland vill jag gå till tågstationen och ta livet av mig.”
Text: Helena Björk
Marwa är ett fingerat namn
Läs mer
Läs Maduschas berättelse: ”Jag har hamnat i ett hav utan slut och kan inte ta mig till land”
