»De tigger på dagarna och går på gatan på kvällarna«

Nadine Bergquist arbetar frivilligt för den ideella organisationen Rosenlundsstödet i Göteborg sedan tre år tillbaka. Varje fredagskväll finns de på plats i områden där det sker sexköp. De andra veckodagarna tar andra organisationer över.

Kan du beskriva ert arbete?

– Vi är aktiva på gatan, där vi möter uteslutande kvinnor. Jag vet att det finns många män och transpersoner som prostituerar sig, men de rör sig förmodligen i andra områden. De vi möter kommer framför allt från Rumänien. De tillhör en ny kategori personer som börjat dyka upp på senare tid, EU-migranter som tigger på dagarna och går på gatan på kvällarna. De svenska kvinnorna vi möter är främst personer med någon form av missbruksproblematik. Tidigare var det ganska många kvinnor från Nigeria men dem möter vi sällan i dag. Jag tror inte de blivit färre utan att de finns på andra ställen, kanske i lokaler.

»I början var de väldigt ›anti‹ oss, men nu kan det hända att vi får samtal från kvinnor vi inte ens träffat.«

Hur har arbetet förändrats över tid?

– Eftersom många kommer från andra länder så saknar de ofta kunskaper om sina rättigheter och möjligheter att få vård i Sverige. Vi hjälper dem med aborter, bokar tid och ser till att de kommer dit, men vi kan också komma hem till dem med matkassar och dela ut kondomer, fika och hygienartiklar. Ibland tar vi med dem på en simtur eller en kopp kaffe, så de kan få en stund då ingen kräver något av deras kroppar.

– Vi vill visa dem att vi är där på deras premisser. I början var de väldigt »anti« oss, men nu kan det hända att vi får samtal från kvinnor vi inte ens träffat. Vi har fått jobba hårt för att hitta vårdinrättningar som tar emot kvinnorna och som gör det på ett respektfullt sätt.

– Även om EU-migranterna har rätt till vår vård saknas ett tydligt regelverk. I takt med att kvinnorna öppnar sig allt mer för oss får vi mer att göra. Vi har blivit bättre på att inte engagera oss så djupt personligt som tidigare – men det är inte alltid lätt. Ilskan och frustrationen kan vara svår att hantera.

– Vi har en bra kontakt med polisen, men den senaste tiden har skjutningarna i Göteborg tagit mycket av deras resurser, vilket är tråkigt. Vi är rädda att sexköparna kan bli fler.

»Det är så otroligt många prostituerade som inte valt detta själva, och i dag kan de be om hjälp eller anmäla en våldtäkt.«

Vad är målet med er verksamhet?

– Mest fantastiskt hade varit om det ansågs fel att köpa sex, att männen fick börja jobba mer med sin könsroll så att det inte kändes okej att ta sig rätten att köpa en annans kropp. Ibland känns det orealistiskt, men det finns närmre mål, som att polisen kan få resurser för att hjälpa dem som är i trafficking nu.

– Sedan arbetar vi med att föreläsa om vårt arbete. Där är alltid drömmen att nå unga män, så vi kan erbjuda en motvikt till machokulturen. I dag kan det komma fyra tjugoåringar som ska dela på en tjej, det är en sjuk kultur där det uppenbarligen inte känns tabu att tänka sig sådana saker.

– Jag tycker att sexköpslagstiftningen är bra, att det är olagligt att köpa men inte att sälja. Det är så otroligt många prostituerade som inte valt detta själva, och i dag kan de be om hjälp eller anmäla en våldtäkt. De blir inte onödigt stigmatiserade.

Ana Udovic är frilansjournalist.

I Ottar #1 2016 kan du läsa om Sanna Rasmusson som arbetar med dem som säljer sex i Malmö och Lisen Lindström som finns på plats i Stockholm.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!